Läst: Stalpi av Stefan Spjut

Stalpi

Stalpi av Stefan Spjut (2017) – ♥♥♥
Albert Bonniers Förlag

En varg fångas in och transporteras söderut. Men bilen når aldrig fram och för männen som kommit i beröring med djuret slutar det illa. Anders genomgår en förvandling som skrämmer bort hans familj och en dag ligger en främmande kvinna i hans säng. Hon talar om en by i norra Lappland som blivit ödelagd av en självmordsvåg. Nu har andra flyttat in och dit vill hon att de ska bege sig. Fast tomhänta kan de förstås inte komma.
Under tonåren satt Susso och Diana ihop. Sen gled de isär. Diana flyttade till kusten och blev läkare, Susso stannade kvar och blev ingenting. Förutom trolljägare förstås. Det var i alla fall vad tidningarna skrev. När Diana far hem till sin gamla vän som isolerat sig utanför Vittangi anar hon inte att hon ger sig in i något som hon aldrig kan ta sig ur och som kommer att få förödande konsekvenser för dem hon älskar.
I tio års tid har Sussos mamma Gudrun gått omkring och väntat på att den skenbara frid som präglat hennes tillvaro ska klösas sönder. Och nu händer det. Barnarövaren Lennart Brösth rymmer från psyket och Gudrun tror inte att han har glömt vem det var som förintade hans sekt.

Det här är andra delen i serien om Susso Myrén, den första hette Stallo och kom ut 2012 (recension här). Av någon anledning är jag inte lika förtjust i Stalpi som jag var i Stallo…jag tror det beror på att jag upplever texten och storyn som rörig och jag har svårt att hänga med. Kanske för att det finns så många berättarröster och perspektiv. Jag tycker fortfarande att det är spännande och fyndigt att utnyttja svensk folktro som inspiration till böcker – det blir vanligare, bl a har Johannes Pinter och Mikael Strandberg utnyttjat folklore som grund för böcker. Spjut är en skicklig berättare och jag ser fram emot nästa del i serien om den förbannade familjen Myrén.

En trea i betyg.

Köp den här eller här!

Annonser

Läst: Living Death av Graham Masterton

Living Death

Living Death av Graham Masterton (2016) – ♥♥♥♥
Head of Zeus

Hundnappare, en försvunnen flicka och knark som väller in i Cork. Hur hör allt detta ihop? Katie Maguire finner att fallen har en koppling. Samtidigt som hon försöker lösa detta måste hon ta hand om sin forna älskare som flyttat in, nu ett vårdpaket efter händelserna i förra boken.

Ingen har väl undgått att höra att jag ÄLSKAR Masterton. Serien om Katie Maguire borde bums snappas upp av nåt svenskt förlag för de är underbart morbida och spännande. Här är Masterton i sitt esse när han beskriver hur onda människor handikappar ungdomar för att ha en fasad för sin knarksmuggling. Och vi snackar inte en bruten fot här…de drabbade är oförmögna att se, höra, tala, röra sig eller skriva. Living death. Masterton har en riktigt livlig fantasi. Tillsammans med Mo Hayder och Alex Marwood hör han till det mest morbida man kan läsa. Jag älskar det! Men det är nog inte alla som skulle göra det…

En fyra – riktigt otäck och en av de bästa i serien (detta är nummer sju)!

Köp den här eller här  (jag läste min på Storytel).

Lyssnat På: Häxan av Camilla Läckberg

Häxan

Häxan av Camilla Läckberg (2017) – ♥♥♥♥+
Bonnier Audio

När fyraåriga Linnea försvinner från en gård utanför Fjällbacka väcks tragiska minnen till liv. Trettio år tidigare försvann en liten flicka från exakt samma gård och hittades senare mördad. Den gången anklagades två trettonåriga flickor för att ha fört bort och dödat flickan. De befanns skyldiga i domstol men slapp fängelse på grund av sin ålder. Den ena av dem har efter det levt ett stilla liv i Fjällbacka. Den andra har just återvänt för första gången sedan händelsen, nu som firad skådespelare för att porträttera Ingrid Bergman i en film som ska spelas in i trakten.
Fjällbackaborna ställer mangrant upp i sökandet efter Linnea, och till slut finner man henne. Naken, invid samma skogstjärn där den första flickan hittades. Skräcken sprider sig i det lilla samhället. Kan fler flickor vara i fara?
Trots att Patrik Hedström tycker att det verkar långsökt börjar han och hans kolleger vid Tanumshedepolisen utreda om det finns något samband mellan de två fallen. Till sin hjälp får de Erica Falck, som sedan länge arbetar med en bok om det gamla mordet. Utredningen river upp många sår, drevet går och invånarnas rädsla för det okända får fruktansvärda konsekvenser.

Läckberg är en av mina favoriter, och jag tycker att hon dessutom verkar vara en mycket trevlig och prestigelös person. Och det här är hennes bästa bok hittills. Flera aktuella ämnen tas upp, hur foton kan spridas via sociala media, skolskjutningar och flyktingfrågan. Krimhistorien är spännande och sorglig. Nutid blandas med dåtid på ett sätt som blivit Läckbergs signum. 1600-talets parallella berättelse känns genuin och Läckberg har gjort sin research bra. En mycket bra bok helt enkelt. Katarina Ewerlöf är den bästa inläsaren av ljudböcker i Sverige och gör texten rättvisa.

En stark fyra! Köp! Läs/lyssna!

Köp den här, här eller här!

Läst: Där Satan Har Sin Tron av Unni Lindell

Där satan har sin tron (inbunden)

Där Satan Har Sin Tron (Jeg vet hvar du bor) av Unni Lindell (2017) – ♥♥♥-
Piratförlaget (recex)

I ett ödsligt hus utanför Oslo har en hämndplan satts i verket. Någon för bort män, som senare återfinns brutalt mördade.
Femton år tidigare försvann en sexårig flicka i Oslo och polisen har beslutat att återuppta utredningen.
Kriminalinspektör Marian Dahle, som varit sjukskriven och fortfarande lider både fysiskt och psykiskt, får i uppdrag att tillsammans med en pensionerad psykolog se med nya ögon på fallet. Men när Marian Dahle hittar spår som binder samman det gamla försvinnandet med de nya morden behåller hon upptäckten för sig själv -och får en mycket farlig fiende efter sig.

Jag har mycket svårt för Marian Dahle som huvudkaraktär, och den här boken är lite för rörig för mig. Jag hade velat veta mer om hämnden på männen och mindre om Dahles privata demoner som man inte riktigt vet om de är verkliga eller ej. Jag har dessutom lite svårt för vissa av Lindells ordvändningar som stör mitt läs-flow. I mina ögon finns det bättre böcker i serien om Cato och Marian Dahle.

En svag trea i betyg. Gillar dock idén om hämnd på de som förtjänar det.

Köp den här, här eller här.

Läst: Offermossen av Susanne Jansson

Offermossen (inbunden)

Offermossen av Susanne Jansson (2017) – ♥♥♥+
Wahlström & Widstrand (recex)

Mossmarken är en ödslig plats med dimhöljda vidder, hukande tallar och sjunkande jordar. En gång i tiden begravdes offer till gudarna här, och rykten säger att människor försvinner spårlöst än idag.
Hit kommer den unga biologen Nathalie för att göra fältexperiment till sin doktorsavhandling om våtmarker. Snart står det dock klart att hennes egentliga ärende är mer personligt.
När en kropp hittas nedsjunken i mossen ger det en skrämmande anledning att påbörja efterforskningar i det förflutna – såväl för polisen som för Nathalie personligen. Hennes väg korsas av den erkända fotokonstnären Maya Linde, som även arbetar som polisfotograf i utredningen. De rör sig båda fram genom minnets och markernas djupa lager, mot chockerande upptäckter och länge dolda sanningar.

En blandning av lågmäld skräck och spänning som kryper under huden. Lärorikt med ett oväntat slut, och sånt är alltid uppskattat! Mossmiljön är en tacksam fond för ruskigheter och det är en debut som smakar mer!

En stark trea i betyg!

Köp den här, här eller här!

Intervju med skräckförfattaren Mats Strandberg

Svensk skräck är piggare och bättre än någonsin. En av de senaste årens bästa skräckböcker är Färjan, en härlig splatterfest med vampyrer, skriven med hinkvis av svart humor (recension här). Författaren Mats Strandberg har tidigare skrivit den hyllade Cirkeln-trilogin tillsammans med Sara Bergmark Elfgren, chicklit samt spänningsromaner samt barnböckerna om monstret Frank. En man med många strängar på sin skrivar-lyra således.

Bildresultat för mats strandberg

Det verkar dock som om Mats hittat sin favoritgenre som skräckförfattare. I maj kommer uppföljaren till Färjan ut, Hemmet heter den och där Färjan är ett action-fyllt blodbad ska Hemmet snarare vara ett mörkt och krypande läskigt kammarspel som utspelar sig på ett äldreboende. Demens-skräck kallar Mats det för!

Bildresultat för mats strandberg färjanBildresultat för mats strandberg hemmet

Mats var snäll nog att svara på lite frågor om hans skrivande! Here we go!

F:  Du är uppvuxen i en liten bruksort – känns det som nåt som påverkat ditt författarskap?
S:  Absolut. Dels för att naturen är så fantasieggande – djupa skogar med gamla gruvhål! – dels för att det var en väldigt macho miljö där jag inte passade in. Jag blev en betraktare.

F:  Du har skrivit allt från chicklit till spänning innan du nu landat i skräckgenren. Hur kommer det att du utforskat dessa genres och finns det andra genres du vill utforska?
S: Det känns lite som om jag kommit hem med skräcken, så jag kommer nog fortsätta i genren när jag skriver för vuxna. Det som är så bra med skräcken är ju att det är en väldigt töjbar genre, som kan blandas med till exempel deckare.

F:  Du har skrivit Cirkeln-trilogin samt trilogin om monstret Frank tillsammans med andra – hur är det jämfört med att skriva ensam?
S:  Jag älskar att växla mellan samarbeten och soloprojekt. Båda har sina fördelar, men det är fantastiskt att skapa tillsammans, bolla idéer, dela en värld med någon som är lika engagerad som man själv. Jag och Sofia har inte skrivit barnböckerna om Frank tillsammans dock, hon har illustrerat, men vi har jobbat tätt ihop. Hon är inte bara en fantastisk illustratör utan är också en bra berättare. Det har varit kul att låta vissa delar av handlingen bara finnas i bilderna, till exempel. Vi har börjat skissa på ett nytt projekt ihop på. Och jag har ett projekt på gång med serietecknaren Henrik Jonsson, och film är alltid ett samarbete.

F:  Hur och var skriver du bäst?
S: Jag har äntligen skaffat en kontorsplats, så för första gången på femton år är mitt hem bara ett hem igen. Det är faktiskt otroligt skönt att ha ett kontor att gå till. Kunna gagga lite med de andra över en kaffe på eftermiddagen. Få en anledning att ha på sig nåt annat än mysbyxor. Så där skriver jag bäst nu.

F: Din man Johan Ehn debuterar snart med sin bok Down Under. Hur involverade är ni i varandras manus?
S: Johan är skådis och dramatiker, och han är bra på karaktärsanalys, så han är fantastisk att bolla idéer med. Och han brinner för sitt arbete lika mycket som jag. Vi pratar mycket om arbete och skrivande och läser varandras texter i olika faser. Det är rätt speciellt att få titta in i fantasin på den man gillar mest i hela världen. En annan bra grej, eftersom jag hatar att läsa högt, är att Johan läst in skräckromanerna och barnböckerna som ljudböcker.

Bildresultat för johan ehn down under

F:  Färjan ska ju eventuellt (hoppas) bli film. Hur annorlunda är det att skriva filmmanus jämfört med bokmanus? Mycket måste ju också tas bort ur den ursprungliga berättelsen – hur väljer man vad som måste bort?
S: Jag och Sara (Bergmark Elfgren) har skrivit ett grymt manus, och jag har lärt mig mycket av henne om själva hantverket. Mycket måste definitivt tas bort, hela karaktärer är strukna, men jag är förvånansvärt osentimental. Boken är boken, sen ska filmen bli en så bra film som möjligt.

F: Vad är dina största influenser när det gäller skrivande?
S: Måste ju säga Stephen King, eftersom han fick mig att älska skräck och var min väg in i vuxenlitteraturen. Andra författare som jag älskar är Elizabeth Hand, Chuck Palahniuk, Åsa Larsson, Megan Abbott, Peter Straub…

F: Snart släpps Hemmet, som du beskrivit som demens-skräck …vad är de största skillnaderna mellan Färjan och Hemmet?
S:  Hemmet är inte blodig alls, utan mer kuslig. Och den utspelar sig under en kvalmig sommarmånad, medan Färjan är tolv timmar. Jag tycker själv att Hemmet är mycket otäckare. Färjan är liksom en ”fun ride”, med splatter och gegg. Hemmet gjorde mig mörkrädd.

F:  Och till sist – bra skräcktips? Både i bok- och filmform?
S:  Vid det här laget har väl alla förstått att de måste se Get Out? I oktober hade jag ett skräcktips om dagen på Instagram, kolla där på hashtaggen #mats31daysofhalloween! Vad gäller böcker så är Richard Mathesons I Am Legend en av mina bästa skräckromaner någonsin.

Bildresultat för i am legend richard matheson
Jag tackar Mats så mycket för att han tog sig tid! Hemmet finns att köpa from 11 maj. Det ska bli vansinnigt spännande att läsa min första roman inom genren Demens-skräck!

Läst: Konklaven av Robert Harris

Konklaven (inbunden)

Konklaven (Conclave) av Robert Harris (2017) – ♥♥♥
Bookmark Förlag (recex)

Påven är död. Bakom Sixtinska kapellets låsta dörrar samlas etthundraarton kardinaler från hela världen. Under ledning av kardinal Lomeli, som i tysthet vacklar i sin gudstro, ska de heliga männen utse den universella kyrkans nya överhuvud.
Men konklaven drar ut på tiden. Favoriter faller och obekväma sanningar kommer upp till ytan. Och ingen av de närvarande kan förutse hemligheten som den blivande påven bär på …

En välskriven bok om en miljö man inte känner särskilt mycket till. Tanken på att även de, som på nåt sätt ska vara gräddan av godheten i egenskap av högt uppsatta präster och kardinaler, är lika äregiriga som vilken annan som helst är häftig. I och med att Sverige inte är katolskt fattar man inte heller påvens storhet. Det är spännande att läsa om.

En välskriven och spännande bok. Intelligent spänning!

En trea i betyg.

Köp den här, här eller här.