Svensk skräck är piggare och bättre än någonsin. En av de senaste årens bästa skräckböcker är Färjan, en härlig splatterfest med vampyrer, skriven med hinkvis av svart humor (recension här). Författaren Mats Strandberg har tidigare skrivit den hyllade Cirkeln-trilogin tillsammans med Sara Bergmark Elfgren, chicklit samt spänningsromaner samt barnböckerna om monstret Frank. En man med många strängar på sin skrivar-lyra således.
Det verkar dock som om Mats hittat sin favoritgenre som skräckförfattare. I maj kommer uppföljaren till Färjan ut, Hemmet heter den och där Färjan är ett action-fyllt blodbad ska Hemmet snarare vara ett mörkt och krypande läskigt kammarspel som utspelar sig på ett äldreboende. Demens-skräck kallar Mats det för!
Mats var snäll nog att svara på lite frågor om hans skrivande! Here we go!
F: Du är uppvuxen i en liten bruksort – känns det som nåt som påverkat ditt författarskap?
S: Absolut. Dels för att naturen är så fantasieggande – djupa skogar med gamla gruvhål! – dels för att det var en väldigt macho miljö där jag inte passade in. Jag blev en betraktare.
F: Du har skrivit allt från chicklit till spänning innan du nu landat i skräckgenren. Hur kommer det att du utforskat dessa genres och finns det andra genres du vill utforska?
S: Det känns lite som om jag kommit hem med skräcken, så jag kommer nog fortsätta i genren när jag skriver för vuxna. Det som är så bra med skräcken är ju att det är en väldigt töjbar genre, som kan blandas med till exempel deckare.
F: Du har skrivit Cirkeln-trilogin samt trilogin om monstret Frank tillsammans med andra – hur är det jämfört med att skriva ensam?
S: Jag älskar att växla mellan samarbeten och soloprojekt. Båda har sina fördelar, men det är fantastiskt att skapa tillsammans, bolla idéer, dela en värld med någon som är lika engagerad som man själv. Jag och Sofia har inte skrivit barnböckerna om Frank tillsammans dock, hon har illustrerat, men vi har jobbat tätt ihop. Hon är inte bara en fantastisk illustratör utan är också en bra berättare. Det har varit kul att låta vissa delar av handlingen bara finnas i bilderna, till exempel. Vi har börjat skissa på ett nytt projekt ihop på. Och jag har ett projekt på gång med serietecknaren Henrik Jonsson, och film är alltid ett samarbete.
F: Hur och var skriver du bäst?
S: Jag har äntligen skaffat en kontorsplats, så för första gången på femton år är mitt hem bara ett hem igen. Det är faktiskt otroligt skönt att ha ett kontor att gå till. Kunna gagga lite med de andra över en kaffe på eftermiddagen. Få en anledning att ha på sig nåt annat än mysbyxor. Så där skriver jag bäst nu.
F: Din man Johan Ehn debuterar snart med sin bok Down Under. Hur involverade är ni i varandras manus?
S: Johan är skådis och dramatiker, och han är bra på karaktärsanalys, så han är fantastisk att bolla idéer med. Och han brinner för sitt arbete lika mycket som jag. Vi pratar mycket om arbete och skrivande och läser varandras texter i olika faser. Det är rätt speciellt att få titta in i fantasin på den man gillar mest i hela världen. En annan bra grej, eftersom jag hatar att läsa högt, är att Johan läst in skräckromanerna och barnböckerna som ljudböcker.
F: Färjan ska ju eventuellt (hoppas) bli film. Hur annorlunda är det att skriva filmmanus jämfört med bokmanus? Mycket måste ju också tas bort ur den ursprungliga berättelsen – hur väljer man vad som måste bort?
S: Jag och Sara (Bergmark Elfgren) har skrivit ett grymt manus, och jag har lärt mig mycket av henne om själva hantverket. Mycket måste definitivt tas bort, hela karaktärer är strukna, men jag är förvånansvärt osentimental. Boken är boken, sen ska filmen bli en så bra film som möjligt.
F: Vad är dina största influenser när det gäller skrivande?
S: Måste ju säga Stephen King, eftersom han fick mig att älska skräck och var min väg in i vuxenlitteraturen. Andra författare som jag älskar är Elizabeth Hand, Chuck Palahniuk, Åsa Larsson, Megan Abbott, Peter Straub…
F: Snart släpps Hemmet, som du beskrivit som demens-skräck …vad är de största skillnaderna mellan Färjan och Hemmet?
S: Hemmet är inte blodig alls, utan mer kuslig. Och den utspelar sig under en kvalmig sommarmånad, medan Färjan är tolv timmar. Jag tycker själv att Hemmet är mycket otäckare. Färjan är liksom en ”fun ride”, med splatter och gegg. Hemmet gjorde mig mörkrädd.
F: Och till sist – bra skräcktips? Både i bok- och filmform?
S: Vid det här laget har väl alla förstått att de måste se Get Out? I oktober hade jag ett skräcktips om dagen på Instagram, kolla där på hashtaggen #mats31daysofhalloween! Vad gäller böcker så är Richard Mathesons I Am Legend en av mina bästa skräckromaner någonsin.
Jag tackar Mats så mycket för att han tog sig tid! Hemmet finns att köpa from 11 maj. Det ska bli vansinnigt spännande att läsa min första roman inom genren Demens-skräck!
Läsa & Lyssna 