Helgfrågan v 33

Dags för helgfrågan för v 33 på Mias Bokhörna!

Frågan denna vecka lyder:

Vad tycker du om ljudböcker?

Min blogg heter inte Läsa & Lyssna för intet – jag älskar ljudböcker och har ständigt en i öronen när jag inte läser en fysisk bok. Genom Storytel har jag tillgång till ett stort utbud av både nya och gamla böcker, samt även e-böcker.

Bildresultat för storytel

Men…det som är extra roligt just nu är att Whip Media skickat utkastet till min egen ljudbok, Begär-Mörk Kärlek, inläst av Frans Liljenroth.

Bildresultat för whip media

Den kommer att släppas nu i höst och det är så häftigt att höra sin egen text inläst av någon annan. Jag är faktiskt riktigt nöjd!! Jag hoppas att eventuella lyssnare kommer att gilla den när den finns i butik/Storytel!!

Bildresultat för begär-mörk kärlek

Anders Fager om För Gudinnan, Clive Barker, köttkroksskräck och Kult!

Vid Bokmässan (28 september-1 oktober) släpps Anders Fagers nya roman ”För Gudinnan – En Romans” på förlaget Fria Ligan! 

Fria Ligan ger ut fantastik i form av rollspel och böcker, bland annat rollspelet Mutant År Noll som är inspirationen till Fagers novellsamling Kaknäs Sista Band. Förutom För Gudinnan kommer Fria Ligan även att ge ut ”Samlade Svenska Kulter” med nytt omslag – ett måste i varje skräcknörds bokhylla. Omslagen (som är helt fantastiska) är formgivna av konstnären Axel Torvenius. Kolla gärna hans Instagram (@torvenius).

ladda ned

 

HL: I september kommer du ut med en ny roman som heter För Gudinnan och vi skulle prata om den och spelet KULT som är bakgrunden till För Gudinnan.

AF: Men på något vis kom vi att prata om Clive Barker som har en del att skaffa med För Gudinnans tematik och stil.

Bildresultat för clive barker

HL: Det var så det började. (Detta är en sammanfattning av en veckas chattande.) Tydligen var Clive Barker är en gemensam favoritförfattare! Personligen älskar jag blandningen mellan äckel och erotik som Barker är ganska ensam om att kunna åstadkomma.

AF: I mitten på 80-talet var han i alla fall ensam om det. Han var också mer chockerande då för att det var så mycket svårare att hitta riktigt knäppa grejor innan internet.

HL: Jag stötte först på Barker när jag var 15 och fick De fördömdas spel i julklapp. Jag minns de äckelerotiska bitarna om när zombiepedofilen Breer dukat upp kött till en död flicka, hennes eget kött….

AF: Får man ens ge den boken till en femtonåring? Jag var något äldre, men jag började med samma bok. Tror jag ska skylla allt på min bror.

HL: Jag minns att jag blev chockad för att Barker var så annorlunda än King eller Koontz.

AF: Ja, man var inte i Castle Rock längre. Sent åttiotal var Stephen King normen i skräckgenren och in kom Anthony Breer, den siste rakbladsätaren. Bara den karaktären. Han är död, kannibal, gillar unga tjejer, käkar rakblad, sticker en massa grejor i sitt kön OCH använder en massa rakvatten för att dölja att han luktar lik. Det var otroligt.

HL: Skräck och erotik går hand i hand i Barkers böcker. Coldheart Canyon handlar till exempel om nymfomanen Katya Lupi som håller sig evigt ung och har Hollywoods mest kända spöken som sexslavar. Sen finns det subtilare exempel. Lovecraft, som du också inspirerats mycket av skriver tämligen könlöst…

AF: ”En koppling” kan vara veckans understatement. Trots det alltid funnits gott om sexiga vampyrer och övererotiska demoner i både film och litteratur så är Barker någonting extra. Dödsskräcken och det vettlöst kåta går hand i hand. Vet hursomhelst att Barkers ogenerade sexualitet haft mycket betydelse för hur jag själv skriver.

Bildresultat för coldheart canyon

HL: BDSM-estetiken hör till Barkers favoritteman – Cenobiterna; Tortured Souls och Infernal Parade – erotiskt men skrämmande på samma gång. I Hellraiser-serien är smärta och njutning så intimt sammankopplat att det är svårt att skilja det ena från det andra. Väldigt kittlande!

Bildresultat för cenobites
AF: Det var sexigt. Och här var Barker före sin tid. Hans värsta bondage och köttkroksperiod infaller innan Madonnas Erotica-fas då BDSM blev i alla fall någonting som de flesta hade hört talas om. Jag tror man ska se Barker och Madonna och många andras maniska dekadens på 90-talet som en reaktion på AIDS. Dels som ”vi ska fan inte sluta knulla”. Dels så är BDSM faktiskt ett sätt att ha sex utan just kroppsvätskor.

HL: Hardcore skräckerotik (”porror”) är det ingen svensk författare som skriver. Var det roligt att sätta tänderna i att skriva porror á la Barker?

AF: Det finns en hel del svenskt tantsnusk med vampyrer. Men Barker är något annat och jag är den enda jag vet i Sverige som gått ner till hakan i den soppan, utom möjligen Jenny Lundin. Hursomhelst var ambitionen aldrig att skriva renodlad porror och det tog ett tag innan jag insåg de verkliga möjligheterna med det otroligt Barker-inspirerade KULT– materialet: jag kunde göra nästan vad jag ville. För Gudinnan blev inte en ”fifty shades of köttkrok”, men det var kul att veta att möjligheten fanns där. Jag behövde aldrig tänka ” kan man göra såhär?” (Jag skrev dessutom den erotiska vampyrhistorien Evas första vecka som död för Storytel omväxlande med För Gudinnan. Det var utvecklande på många sätt.)

HL: Flera av Barkers noveller handlar om kärlek mellan människor och övernaturliga väsen/monster. I För Gudinnan skriver du om Albions demoner som parar sig med kejsare Diocletianus döttrar, som sen föder jättar. Är det en Barkerinspiration?

AF: Just det är en engelsk folksaga om hur England befolkades. Man jag har skrivit en del artöverskridande snusk tidigare som går att skylla på Barker. Han visade på att de här blandraserna Lovecraft suckar och fasar över ju måste bli till på något vis. Amfibiemänniskor? Hur går det till när de avlas? Det är klart sånt är intressant. Herr Görings Artefakt är en novell om detta. Liksom Tre veckor av lycka.

HL: För det mesta är det nog kvinnorna som äger sexualiteten hos Barker, återigen Katya Lupi som är alfa-honan (men som tillåter sig att vara den som får pisk). Hon styr män och kvinnor med järnhand. Immacolata i Weaveworld är asexuell trots att männen åtrår henne. På rak arm kommer jag inte på nån man i Barkers böcker som är dominant på samma sätt som kvinnorna är. Det skulle väl vara the Hell Priest då, fast hans njutning handlar inte om sex.

AF: Kan inte riktigt säga något vettigt här. Skulle behöva läsa om en del av de där grejorna med den vuxnare insikten att det oftast är den undergivne som dominerar i BDSM. Men jag bestämde mig för att inte läsa om Barker med vuxna ögon när jag gav mig på KULT, just för att inte tolka sönder gamla minnen.


HL: Du skriver gärna om starka och sexuella kvinnor. Också en Barkerinspiration?
AF: Snarare något jag inte tänkt på så mycket. Det kanske är så om du börjar räkna dem, men det har aldrig funnits en plan.

HL: I Books of blood finns också noveller som beskriver homosexuell kärlek, vilket jag kan tänka mig var kontroversiellt på 80-talet med AIDS-hysterin och allt…

AF: Det var det säkert, men det faktiskt tog ett tag innan jag ens la märke till homosexet i hans berättelser. Det var så mycket annat fullständigt hjärnstekande som hände i till exempel In the hills, the cities att det faktum att huvudpersonerna var bögar inte gjorde så mycket intryck. Vilket väl i och för sig är den yttersta acceptansen. I För Gudinnan finns en sekvens som är utspelar sig i New Yorks vettlöst promiskuösa gay-sjuttiotal och den är en solklar bugning till Barker. Han skulle gilla festen jag skriver om.

Bildresultat för books of bloodBildresultat för books of blood

HL: Din Samlade Svenska Kulter är kultförklarad (:-)) och har många fans. Känns det betungande att vara kultförklarad och att fansen vill väl ha mer av samma vara? Vad tror du Kulter-fansen kommer att tycka om För Gudinnan?

AF: Jag har aldrig känt att det varit svårt ”att skriva mer” Tror jag borde haft den krisen när Svenska Kulter geniförklarades, men då var jag redan så långt inne i nästa bok att det liksom aldrig blev ett problem. Och de som gillar Kulterna kommer att älska För Gudinnan. Även de som helst vill läsa om Fredman och Cornelia och Borås för resten av livet.

HL: Barker debuterade med novellsamlingarna Books of Blood. Du debuterade också med en novellsamling. Ligger novellformatet dig varmt om hjärtat? Vari ligger största skillnaden mellan att skriva en roman eller en novell?

AF: Vet inte om novellen ”ligger mig varmt om hjärtat”, men det ju enklare att skriva 30 sidor än 300. Men givetvis så spökade (hahahaha) Barkers noveller mycket för mig när jag började skriva det som skulle bli Svenska Kulter. Det var väl vettigt att försöka plagiera det bästa som gick att hitta.

HL: Både du och Barker använder återkommande karaktärer, vilket gör novellerna ”pågående”.

AF: Vill påstå att det världsbygget kommer mycket mer från Neil Gaimans Sandman. Just det här med karaktärer som kommer och går gör Gaiman gör så fruktansvärt skickligt. Sen är mitt språk varken Gaiman eller Barker. Det är gammal amerikansk deckare.

HL: Barker är inte bara författare utan även konstnär. Han målar, illustrerar sina egna böcker, utvecklar dataspel och har formgett Tortured Souls – en serie läskiga actionfigurer . Du har ett förflutet som spelutvecklare, vilket ju är att berätta historier men på ett annat sätt än skrivandet. Är det bra för en författare att ha fler kreativa utlopp?

AF: Jag vet inte om att byta medium generellt är ”bra” för någon eller inte. Men för mig är det intressant. Jag hittar nya vinklar när jag nalkas samma sak i olika medier. Det märks att Barker har samma intresse. Väldigt mycket av hans grejer är ju just Cenobiterna sedda ur olika vinklar.

Bildresultat för lucidique tortured soulsBildresultat för tortured souls

Bildresultat för tortured souls

HL: Fria Ligan är ett förlag som ger ut fantastik i form av rollspel och böcker. De har gett ut en novellsamling, skriven av dig, som heter Kaknäs Sista Band och som utspelar sig i Mutant År Nolls värld. Kommer För Gudinnan att kombineras med en ny rollspelsvärld?

AF: Snarare tvärtom. För Gudinnan var tänkt att bli en bok till KULT, ett spel som Fria Ligan inte ger ut, men som ska ges ut i nyutgåva av Heimgast, ett annat förlag. Men boken växte sig större och större och bröt sig ut ur laboratoriet och tog ett eget liv. Det numera är ett fristående verk och hör hemma hos Fria Ligan som har den ganska behagliga ambitionen att ge ut det bästa. Som mig och Simon Stålenhag.

Sedan bör det sägas till er som är skeptiska till att man ”skriver i världar”: Tristan och Isolde är också en historia som utspelar sig ”i en värld”. Liksom Sopranos eller Kalle Anka. Reglerna finns där. Sen är frågan vad författaren gör utifrån det.

omslag_framsida

HL: KULT kom 1991 och skapade sådan panik att det togs bort från leksaksaffärernas hyllor och rollspel blev en fara för ungdomen, precis som hårdrock på 90-talet (jag minns hur Siewert Öholm förfasade sig över WASP) och spel som GTA på 2000-talet.

AF: Siewert gillade inte KULT heller. Den svenska moralpanikens fader.

HL: Det var mycket han inte gillade. Berätta lite om KULT och varför det ansågs så farligt?

AF: KULT var ett svenskproducerat nattsvart skräckrollspel som utspelade sig i ett väldigt köttkrokigt och Barker-inspirerat universum. Regelboken började ”Vi lever i en värld där solen har gått ner” och sen gick det utför. I eftertankens bleka sken så var det givetvis vanvett av Äventyrsspel att ge ut ett spel som hade kapitel om ”drogmissbruk” och ”sexualmagi” i leksaksaffärer. Jag har frågat några av de inblandade ”hur fan tänkte ni?” Och svaret har varit: ”eh? Tänkte?

KULT blev hur som helst en internationell framgång och var jämte rollspelet Vampire The Masquerade början på rollspelskulturens medelålder där man började lajva och nalkas samtidskommentar och mer vuxna problem.


HL: Vampire The Masquerade är ett av mina favoritspel. Spelar det fortfarande ibland. Skitball vampyrvärld med alla klaner av vampyrtyper med olika krafter och personligheter.

AF: Sinnessjukt inflytelserikt spel. Det har bland annat Twilight, True Blood och Underworld på sitt samvete. Jag kommer snart att skriva för det också. Ni hörde det först här.

HL: Spännande!! Vilken var din favoritklan? Jag gillade Tremere…shady bastards!!

AF: De galna Malkaverna eller givetvis de dekadenta och konstälskade Toreador.

HL: Vad är det som fortfarande lockar spelare till Mutants och KULTs världar?

AF: Det postapokalyptiska Mutant har åldrats med charm och värdighet och är faktiskt väldigt lätt att tycka om. Mad Max, röda stugor och muterade älgar. Hur kan det bli tråkigt? KULT är mer den där intressanta emobruden du kände på gymnasiet som nu har blivit 35 och precis som med henne är det en hel del saker med KULT som var spännande och förbjudna när man var 19 men som är direkt plågsamma när man är 35. En del av mitt jobb har varit att hitta eller restaurera KULTs ”anda”. Och fatta vad som fortfarande svänger. Och det finns massor intressanta saker med KULT när man skalar bort det värsta gothtramset. Staden Metropolis, till exempel. Alla städers moder som förbinder alla städer på jorden med varandra. En helt fantastisk idé.


HL: Om vi pratar skräck och olika medier – jag tycker att Lovecraft i musik motsvaras av gotiska munkkörer, Stephen King är enkel rock i stil med Ramones, Clive Barker nån slags alternativ musik med blandning av harmoni och dissonans…typ Våroffer. Vilken typ av musik är För Gudinnan?

AF: Är inte Stephen King Bruce Springsteen? Ramones skriver inte så långa böcker. För Gudinnan är givetvis Bowie och Iggy i Berlin. Höga och galna och ingenting är omöjligt. Sen är den Clash och Prodigy för att boken utspelas i London Och elegant goth: Banshees och Nick Cave; jazz att dansa till; noise-experiment och maskinljud. Sen har Eminem en liten roll.

HL: Mina största Barkerfavvos är Books of Blood och Coldheart Canyon, som nog är den mest normala skräck som Barker skrivit. Jag gillar däremot inte alls när Barker seglar ut i fantasy som i Imajica. Vad har du för favoriter i hans fatabur och varför?

AF: Jag tycker bäst om Books of Blood och några av de tidigare romanerna. De är sexiga, visionära och har ett makalöst driv. Sedan drar det iväg för mycket åt nån slags fantasy som jag inte heller gillar. Även om jag tyckte Weaveworld var jättebra. Coldheart Canyon tyckte jag också om, men den kändes lite som ”Clive Barker skriver Clive Barker”. Att han återbesökte en gammal stil. Tror han varken är den första eller sista konstnären att återbesöka sig själv. Jag kommer säkert dit själv en vacker dag. Fredmans återkomst

 HL: Jag läste Jag såg henne idag i receptionen som den första Fagerbok jag nånsin konsumerade och jag fattade ingenting. Sen läste jag Samlade Svenska Kulter och då fattade jag allting! Borde det finnas en manual till hur man läser dina böcker?

AF: Jag har hört folk säga det motsatta. Att Jag såg henne idag i receptionen och En man av stil och smak är lättare att förstå som sammanhängande verk och de blir vansinniga när de sen inser att jag bara hunnit en tredjedel på den sista delen Krig! Barn! Kanske kommer de alla de tre ges ut som en bok till sist.

Bildresultat för jag såg henne idag i recepopnenBildresultat för en man av stil och smak

HL: I Samlade svenska kulter finns det noveller som är så väldigt väsensskilda – någon som i princip bara består av dialog, någon som utspelar sig i det ”allvetande perspektivet” och så novellerna som hör ihop som en del av din myt-värld. Är det viktigt för dig att testa nya sätt att skriva? Kanske för att du själv undervisar i skrivande?

AF: Jag försöker hela tiden hitta nya infallsvinklar på hur man skriver en text. Det kanske inte nödvändigtvis märks i slutresultatet, även om det för mig var en annorlunda upplevelse att skriva det ena eller andra. Vet inte om det har med mitt lärande att göra men jag tycker det bra att ställa till det för hjärnan. Annars blir man lat.

HL: En sista fråga. Att välja namn på sina karaktärer är viktigt eftersom det speglar deras identitet och personlighet. Fredman är ett bra namn tycker jag, man får vibbar från Bellmans tidsepok vilket passar bra eftersom han är hundratals år gammal.

AF: Han är själv väl medveten om detta. Och har sagt ungefär ”jag var inte det fyllot.”

HL: I För Gudinnan finns karaktärerna Tiphany Reeder och Tipper, samt Frisören (vilket är rätt Barkerskt då han döper karaktärer till Rucklaren eller The Hell Priest, inga namn). Hur valde du dessa namn? Betyder de nåt mer än bara namn?

AF: Jag önskar att vi kunde skiljas i samförstånd, Men Tiphany Reeder kommer rakt ur KULT-mytologin så där hade jag inte så mycket att säga till om. Samma sak med Tipper (som egentligen heter Tiphareth och avskyr att kallas för ”Tippan”).  Jag valde nog inte namnen så mycket som att jag valde de personerna när jag började planera vad jag skulle skriva. Jag skulle skriva en köttkrokig gotisk skräckroman. Och jag bestämde mig för att den skulle vara romantisk. Gärna om något romantiskt som folk sällan skriver romantiska saker om. Efter en lång funderare så kom jag fram till att jag nog aldrig läst om två äldre kvinnor som grälar om en yngre man. Gubbsjuka gubbar dräller det av, men det finns få historier om äldre kvinnor som raggar i lägre åldersgrupper med någon större värdighet. Så jag ville pröva att skriva det. Se om det blev någon skillnad när det var två äldre kvinnor (skildrade av en man) som slogs om en ung hunk. Så det här blir en jättelång harang där jag egentligen försökte att inte svara på din fråga. Tiphany Reeder är Tiphareths främsta tjänare. Frisören heter Jonny Rio. I alla fall på den tiden han är känd popstjärna.

HL: För Gudinnan kommer alltså i september, lagom till Bokmässan i Göteborg. Jag kommer förstås förbi Skrivakademins monter F0162 för att få mig ett signerat ex. Må svensk Porror bli det nya svarta!!

AF: Svensk porror ska bli det nya Minecraft. Och kom gärna förbi på Bokmässan., Fria Ligan kommer att ha något glammigt spektakel för att fira boken. Återkommer om detaljer.

Tack herr Fager för en veckas intressant chattande!

fager_350

Foto: Anna-Lee Jansén

 

Lyssnat på: Vem Är Evan Smoak? av Gregg Hurwitz

Vem är Evan Smoak?

Vem är Evan Smoak? (Orphan X) av Gregg Hurwitz (2016) – ♥♥♥+
Bokfabriken 

Evan Smoak lever under falsk identitet. Hans pent house­våning är ett ointagligt, högteknologiskt fort. Han har lä­genheter, bilar och vapengömmor strategiskt utplacerade över hela Los Angeles. Men Smoak är inte en paranoid galning. Detta är hans vardag. Vid tolv års ålder valdes Smoak ut av en topphemlig or­ganisation inom det amerikanska försvarsdepartementet och tillbringade resten av sin uppväxt med hårdträning i organisationens regi. Målet var att skapa extremt kompe­tenta operatörer som kunde agera helt självständigt utan något stöd från statens sida.
När Evan väljer att bryta med organisationen använder han alla sina färdigheter för att till synes försvinna spår­löst, och i hemlighet utvecklar han ett personligt projekt: att hjälpa de allra mest desperata. Men nu är någon honom på spåren. Någon som känner till organisationen, och som ser Evan som en riskfaktor. Någon som vet att han en gång var känd enbart under kodnamnet Orphan X.

Det här är en vansinnigt underhållande spänningsroman där man kan se hur filmatiseringen skulle kunna bli – tänk Jason Bourne eller James Bond. Superskickliga lönnmördare som smyger på varandra och Evan som är den bäste av dem alla. Han har hög Zeb Macahan-faktor (ni minns väl Familjen Macahans egen hjälte Zeb som red in i stan i sitt läderställ och ordnade upp allt trassel -det är samma sak med Evan, man kan tryggt förlita sig på att han fixar allt)! Hhurwitz har skrivit manus till diverse serier som t ex The Punisher, Batman och Wolverine så superhjältar är hans grej! Riktigt fartfyllt och roligt!

En stark trea i betyg. Stefan Sauks röst passar texten!

Köp den här, här eller här!

Läst: Into The Water av Paula Hawkins

Into the Water (inbunden)

Into The Water av Paula Hawkins (2017) – ♥♥♥+
Doubleday

En ensamstående mamma och en tonårsflicka hittas döda på botten av en flod med bara några veckors mellanrum. I utredningen av dödsfallen grävs en mycket komplicerad historia fram.

Paula Hawkins blev enormt känd genom den finfina thrillern Kvinnan På Tåget och den här uppföljaren är också riktigt bra. Dock är den skriven ur en hel massa personers synvinklar och i första och tredje person, vilket gör det lite svårt att hänga med ibland. Men historien är så pass medryckande att det där ger sig efter ett tag. Hawkins var definitivt inte nåt one-hit-wonder!!

En stark trea i betyg!

Köp den här, här eller här!

Läst: Miraklet av Emma Donoghue

Miraklet (inbunden)

Miraklet (The Wonder) av Emma Donoghue (2017) – ♥♥♥+
Louise Bäckelin Förlag (recex)

Anna är elva år och bor med sin djupt troende familj på den irländska landsbygden. Trots att hon helt slutade äta för fyra månader sedan verkar hon vara vid god hälsa. Hennes familj tror att hon är utvald av gud, och att hon kan komma att bli Irlands första helgon på över 500 år.Fallet väcker stor uppmärksamhet i hela landet och journalister och turister flockas kring stugan där hon bor. Dit kommer också sjuksköterskan Lib som ska vaka över Anna för att se till att det inte är något fult trick. De två utvecklar ett slags vänskap och Lib blir alltmer orolig.Anna får verkligen ingen mat i alla fall inte vad Lib kan se men med tiden börjar hon uppvisa diffusa och skrämmande symptom.

Det här är en annorlunda bok, berättad i ett ganska långsamt tempo med mycket målande beskrivning av Irland, armodet och gudstron som känns främmande i vårt sekulariserade land. Mot slutet tar boken en mycket oväntad, och väldigt hemsk, vändning och det förklarar mycket av alla frågor man ställt sig. Välskrivet, sorgligt och medryckande.

En stark trea i betyg!

Köp den här, här eller här!

 

 

Bokmässan i Göteborg 2017

Den stora bokmässan i Göteborg går detta år av stapeln från torsdagen den 28 september till söndagen den 1 oktober.

Bildresultat för bokmässan 2017

Det här är ett event som boknördar av alla sorter inte får missa! Och i år kommer yours truly att medverka tillsammans med Idus/Visto Förlag, dvs det förlag som gav ut Begär-Mörk Kärlek. Det ska bli vansinnigt roligt.

Bildresultat för visto förlag

På torsdagen efter mässan stänger så blir det montermingel…och det ska bli roligt att få vara med på ett hörn som en av författarna (även om det hittills inte blivit några miljoner…). Sen har jag två pass i Vistos monter. Skriv upp Lördagen mellan 14-16 samt Söndagen mellan 9-12. Om ni kommer förbi och köper en bok så ingår autograf och en kram!

Bildresultat för ariton förlag

Jag finns också med i några novellantologier, på Ariton Förlag samt Marchetti Förlag så jag kommer säkert att finnas där för att vältra mig i glädjen att mina alster finns att köpa!!

Marchetti Förlags foto.

Temat för årets mässa är Bildning. Jag har inte hunnit kolla på programmet men det brukar alltid finnas en massa skoj att lyssna på. Återkommer med mina måste-pass!!

Crimetime 2017 – Fredag

Man ska börja morgonen med en stadig frukost – och Scandic brukar leverera!

20170804_092424.jpg

Sedan följde ett pass om att vara deckarförfattarinna och mörkrädd…Unni Lindell (vansinnigt rolig) och Mari Jungstedt pratade om hur research är svår när man är mörkrädd…och tipsade om att hålla yxmördare undan genom att placera stora stövlar utanför dörren så de ska tro att det bor en stoooor karl där!!

20170804_115203.jpg

Jag var verkligen pepp inför passet med John Ajvide Lindqvist och han var precis lika rolig och bra som jag hoppats. Vi fick dessutom njuta av ett sångnummer – Stockholmare Skulle Bara Skjutas med Hasse Burman (skriven av Peter Himmelstrand som ju vi Ajvide Lindqvist-nördar känner till…)!

Nya boken X-Den Sista Platsen är en krimhistoria som utspelar sig i förorten Grindstugan, och vi blev lovade att de rara bönderna Lennart och Olof kommer att dyka upp igen. X förhandssläpptes i 150 ex och jag la minsann vantarna på ett signerat exemplar!!

20170804_131820.jpg

Ett pass om Horror On Screen hanns också med, där John Ajvide Lindqvist medverkade med Mats Strandberg och Emma Donoghue. Deras läskigaste skräckmoments var Clive Barkers novell Pigblood Blues ur Books of Blood (John), Zelda i filmen Jurtjyrkogården (Mats) och Se7en (Emma).

20170804_144450.jpg

På kvällen var det ett sagolikt trevligt mingel i St Lars ruin, med god mat och trevligt sällskap. Det minglades friskt!