Läst: Hanging Hill av Mo Hayder

Hanging Hill av Mo Hayder (2012) – ♡♡♡♡

En tonårsflicka har blivit brutalt mördad på väg hem från skolan. Det kryptiska meddelandet ”alla gillar henne” är skrivet på hennes kropp. Den döda flickans vänner är djupt chockade och upprörda, men de vägrar alla att avslöja något om hennes sista tid i livet. Vem skyddar de? : Headstrong detektivinspektör Zoe Benedict vet exakt hur hon vill arbeta med det här fallet. Men Zoes eget mörka förflutna störa utredningen kan äventyra sökandet efter rättvisa.

Mo Hayder är en av mina favoriter, fiffiga intriger blandas med riktigt brutala scener. Det här är nog en av hennes minst blodiga böcker, mer en klassisk spänningsroman. Vi får följa två systrar som lever i helt olika världar, en polis och en som är tvungen att begå ett grovt brott. Samtidigt går en mördare lös. Spännande och välskrivet! Tyvärr avled Mo Hayder nyligen vilket är förfärligt sorgligt. Rest easy, Mo.

Riktigt bra! En fyra i betyg!

Läst: Försvunnen av Mo Hayder

Försvunnen (Gone) av Mo Hayder (2017) – ♥♥♥♥
Modernista (recex)

Mörkret sänker sig över West Country när kriminalinspektör Jack Caffery anländer för att intervjua offret för en bilstöld. Han har utrett bilstölder tidigare, men det här är annorlunda. I det här fallet har bilen tagits med våld. Och i baksätet fanns en passagerare – en elvaårigflicka – som fortfarande saknas.
Snart börjar förövaren kommunicera med polisen: »Det har börjat«, säger han. »Och det kommer inte bara plötsligt att ta slut, eller hur?« Caffery vet att det kommer att hända igen. Kidnapparen kommer att välja ut en annan bil, med ett annat barn i baksätet.
Jack Caffery är en skicklig polis med skarpa instinkter; den bästa, enligt vissa. Men den här gången inser han att något är allvarligt fel: Kidnapparen verkar hela tiden vara precis ett steg före polisen…

Mo Hayder är så bra – totalt makaber och hennes böcker skulle säkert få mindre kräsmagade att spy men det är så jag vill ha min krim. Intrigerna är hemska, karaktären Jack Caffery sympatisk (jag har lite svårt för Flea dock…) och handlingen har massor av tvära kast som gör det omöjligt att gissa slutet. Riktigt bra!! Hayder har seglat upp på min topp tio med sina svarta berättelser – LÄS!

En fyra i betyg!

Köp den här, här eller här!

Läst: Behandlingen av Mo Hayder

Behandlingen (The Treatment) av Mo Hayder (2015) – ♥♥♥♥
Modernista (recex)

En man och hans hustru hittas inspärrade i sitt eget hem på en stillsam bostadsgata i södra London. De är gravt uttorkade, och de har blivit fastbundna och brutalt misshandlade. Mannen är nära döden.
Men det ska bli ännu värre: Deras åttaårige son saknas. När kriminalinspektör Jack Caffery kallas in för att utreda visar det sig vara omöjligt för honom att förhålla sig kyligt och objektivt till brottet; likheterna med händelser ur hans eget förflutna är alltför stora. Och när han gräver djupare i fallet samtidigt som han försöker hålla ihop sin tillvaro trots de alltmer omskakande avslöjandena om hans eget liv så börjar den verkliga mardrömmen.

Mo Hayders böcker är verkligen inte för alla utan för de som har riktigt stark mage och tål makabra och grafiska våldsskildringar. Jag älskar det!! I den här boken avhandlas en verkligt skruvad pedofilioch dessutom får vi veta vad som egentligen hände Cafferys bror som försvann när han var liten. Riktigt hemskt är det, men välskrivet och inte spekulativt. Jag läste nyss Pig Island och blev lite besviken men här är Hayder ånyo i god form! Riktigt bra! Grattis till Modernista som snappat åt sig denna finfina författare!

En fyra i betyg till en riktigt otäck bok.

Köp den här, här eller här!

Läst: Pig Island av Mo Hayder

Pig Island av Mo Hayder (2010) – ♥♥♥-
Bantam Books 

Journalisten Joe Oakes lever på att avslöja övernaturliga bluffmakare. Men när han blir indragen i ett fall som handlar om en hemlighetsfullt religiöst samhälle på en avlägsen skotsk ö så börjar han ifrågasätta det han tror på. Varför är öborna anklagade för att syssla med satanism? Vad har hänt med deras ledare? Och varför vill ingen tala om den mystiska varelse som setts ströva på Pig Islands stränder?

Mo Hayder har seglat upp i topp på min deckarförfattarlista så jag ville såklart kolla in hennes tidigare böcker. Men jag måste säga att jag blev besviken. Den här boken vet inte riktigt vad den vill vara…handlar den om övernaturliga fenomen, religiös fanatism eller är det nån slags mörk relationsroman? Jag tyckte det började bra med nån slags övernaturlig vibb men sedan tappade jag intresset och fick aldrig riktigt tillbaka det. Slutet kändes lite märkligt och jag vet inte om jag riktigt förstod det… Nåja, jag får se fram emot nya Caffery-deckaren istället!!

En svag trea…vissa delar var bra men andra mindre bra!

Köp den här, här eller här!

Läst: Hud av Mo Hayder

Hud (Skin) av Mo Hayder (2014) – ♥♥♥+
Modernista (recex)

När en ung kvinnas ruttnande kropp återfinns nära ett järnvägsspår utanför Bristol antyder såren på hennes handleder självmord. Det är också just så polisen vill ha det: snyggt och prydligt och enkelt att lägga till handlingarna.
Men kriminalkommissarie Jack Caffery tvivlar. Fler synbara självmord dyker upp, alla med kopplingar till Älvgrottorna, ett nästan bottenlöst system av översvämmade gruvor. Caffery börjar ana en skugglik, mystisk varelse, någon som håller sig gömd i mörkret och osedd kan ta sig in i folks hus.
Vid sidan av Caffery arbetar polisdykaren Flea Marley. Med sitt förflutnas trauman bakom sig har hon börjat undra om deras förhållande inte skulle kunna bli någonting mer än det yrkesmässiga. Men så upptäcker hon något som inte bara kommer henne obehagligt nära, det är så skrämmande att hennes liv aldrig kommer att bli detsamma.
Och den här gången kan ingen – inte ens Jack – hjälpa henne.

Ordningen som Caffery-böckerna ges ut på svenska är lite förvirrande, det här är den fjärde eller femte boken om Caffery men den andra i Walking man-serien där även Flea Marley spelar en återkommande roll. Det var ett tag sen jag läste den första Walking man-boken, Ritual, och eftersom det hänvisas en hel del till den boken så är det bra att ha den färskt i huvudet. Boken är heller inte lika makaber och spännande som debutboken Fågelmannen men väl läsvärd ändå. Caffery är en favorit och i den här boken kommer man närmre Flea också…henne fick jag inte riktigt kläm på i Ritual. Hayder är väldigt bra på att fixa snitsiga vändningar i handlingen och väjer heller inte för att fimpa folk man trodde var huvudpersoner – det gör att det blir oförutsägbart och mer spännande. Men jag förstår mig inte riktigt på den gåtfulla figuren Walking man som nästan är nåt slags overklig varelse.
Hayder är en bra författare men jag väntar med större spänning på den andra delen (på svenska) i Cafferyserien, Behandlingen tror jag den heter och Modernista släpper den i vår.

En stark trea, men jag föredrar Cafferyserien…

Köp den här, här eller här!

Lyssnat på: Tokyo av Mo Hayder

Tokyo av Mo Hayder (2004) – ♥♥♥+

Engelskan Grey Hutchins kommer till Tokyo, besatt av tanken på att hitta en unik film med händelser från Nankingmassakern. Endast en man kan hjälpa henne och i gengäld vill han att Grey hämtar en sak åt honom – den unika hemliga ingrediens som en mäktig japansk gangster tror håller honom frisk.

Mo Hayder skriver spännande och väldigt oroande böcker…hon väjer inte för att beskriva det mest makabra och här kan hon ta i hur mycket hon vill för det kommer aldrig att komma i närheten av sanningen ändå…massakern i Nanking 1937 visar på mänsklighetens kapacitet för de mest grymma och depraverade handlingar. Jag hade aldrig hört talas om Nankingmassakern och läste på lite om den under bokens gång…och det var fullkomligt förfärlig läsning. Den här boken visar verkligen på gestaltning i sitt esse, Hayder skriver ingen på näsan vad Grey varit med om utan låter det skymta fram under läsningen vilket är raffinerat. Upplösningen är hemsk och tragisk. Boken läses in växelvis av en kvinna (Greys berättarröst) och en man (som berättar ur en mans perspektiv från Nanking 1937). Det är effektivt!

En stark trea till en hemsk bok..hemskt bra dock!

Köp den här, här eller här!!

Bästa deckarna 2014

Det var svårt att välja ut tre för det har verkligen varit ett bra deckarår…och de flesta av mina favoriter gavs ut på Modernista förlag. De brukar vara skickliga på att snappa åt sig bra spännings- och deckarförfattare! Ok, nu kör vi – de bästa deckarna 2014 var:

 

1. Fågelmannen av Mo Hayder. Inget för kräsmagade, Mo Hayder väjer inte för att beskriva i grafisk detalj vad hennes skogstokiga skurkar gör med sina offer. Hon väjer inte heller för att fimpa personer som man trodde satt säkert i egenskap av nåt slags huvudperson vilket gör att storyn plötsligt kan ta en 180-graders vändning. Sånt gillar jag.

 

Det har nyss kommit ut en ny Caffery-roman, Hud heter den och den ska jag förstås kasta mig över. Tursamt nog finns det en hel radda Caffery-böcker för Modernista att översätta!

Här kan du läsa min recension av Fågelmannen!

 

2.  På andra plats kommer Keplers senaste i serien om Joona Linna, Stalker. Jag kunde inte sluta läsa utan slukade den i en sittning. Linna är av mina favoritkaraktärer och i denna bok fick vi också återse Erik Maria Bark, psykiatrikern från Hypnotisören. Kepler skriver på ett sådant drivet sätt att man bara måste läsa liiite till, det är väldigt skickligt berättartekniskt gjort. Och sabbade min nattsömn, men det kan jag leva med!

 

Läskigt, underhållande och med en cliffhanger på slutet – det är så bra som det kan bli!!

Läs recensionen av Stalker här!

 

3. På bronsplatsen vill jag ha Flickoffret av James Oswald, ännu en skotsk författare att lägga till i min rätt långa lista av finfina skotska deckarförfattare! Polare med Stuart MacBride (vilket en av hans karaktärer heter…och såna grejor får mig att bli helt yster) och lite i samma anda men med övernaturliga fenomen som en extra krydda. Jag vet inte om det kommer att vara så i alla Oswalds böcker men jag gillar det iaf! Och ånyo – en Modernistabok!!

 

Det finns fler McLeanböcker färdiga för Modernista att översätta så…Jalla, jalla!

 

Det var mina tre favoriter, utvalda ur en diger skörd av utmärkta deckare. Runners-up var bl a Tjockare än Vatten av Carin Gerhardsen, Lång Väg Hem av Eva Dolan, Mr Mercedes av Stephen King (jodå…han kan skriva deckare också…), En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton och Offer utan ansikte av Stefan Ahnhem. Och då har jag inte ens läst Lewismannen av Peter May än.

Lyssnat på: Poppet av Mo Hayder

Poppet av Mo Hayder (2013) – ♥♥♥+
Ingram Pub Services

Patienterna på mentalsjukhuset Beechway är skräckslagna och talar om det ondskefulla väsen som kallas The Maude, och som besöker dem på nätterna. Efter en serie fasansfulla incidenter kallas Jack Caffery in för att utreda.  Caffery måste hitta källan till de otäcka stympningarna och dödsfallen innan det sker igen.

Det skulle vara intressant att få kika in i Mo Hayders hjärna – det måste vara en spektakulär syn med tanke på alla morbida otäckheter hon hittar på. Jag gillar! Denna bok utspelar sig på ett mentalsjukhus, en tacksam miljö att hitta på nåt riktigt otäckt i…och en massa bisarra karaktärer därtill! Även om jag kunde lista ut hur det skulle gå på slutet så är det ändå en välskriven, spännande bok som gav mig rysningar utefter ryggen. Bihistorien om sökandet efter Misty Kitson hör ihop med händelser som skett i en tidigare bok, och eftersom jag inte läst Caffery-serien i ordning (detta är bok nummer 6) så var det lite förvirrande…men det går att hänga med bra ändå. Hayder har seglat upp till att vara en av mina favoriter. Hon väjer inte för att skriva om det riktigt otäcka om det är en del av historien. Boken läses in av av Jot Davies, som gör ett bra jobb på ett lite lågmält sätt…men ändå med fina dialogpartier.

En stark trea i betyg.

Köp den här, här eller här!

 

Läst: Fågelmannen av Mo Hayder

Fågelmannen (Birdman) av Mo Hayder (2014) – ♥♥♥♥+
Modernista (recex)

En ung och ambitiös kriminalkommissarie som Jack Caffery får inte låta sig chockeras. Men en morgon kallas han till en öde utkant av sydöstra London, där fem svårt sargade kvinnokroppar påträffats, alla märkta med samma fruktansvärda signatur: en liten fågel insydd i bröstet. Och det är bara en tidsfråga innan den här nekrofila seriemördaren slår till igen.
Jack hemsöks dessutom av en gammal familjetragedi som han aldrig kunnat lösa: mysteriet med hans egen försvunne bror. Han kämpar med sitt förflutnas demoner, samtidigt som han mer eller mindre ensam ska jaga en av decenniets värsta psykopater.

Det här var definitivt en deckare som inte kommer att falla alla i smaken – den är otroligt våldsam, makaber och obehaglig…så givetvis älskar jag den!! Jag har tidigare läst Ritual av Mo Hayder, den handlar också om Jack Caffery men är nummer tre i serien om Caffery och utspelar sig tidsmässigt längre fram i tiden. Fågelmannen är Hayders debut och är mycket bättre än Ritual tycker jag. När man tror att det inte finns mer slask och mänsklig perversion, så smäller Hayder till med ännu mer. Ändå tycker jag inte det blir spekulativt…det finns en bakgrund som beskriver hur bovarna kommit att bli som de blivit och det köper jag. Bihistorien om Cafferys granne, som eventuellt dödat hans bror, är också intressant. Mycket bra deckare, i stil med Val McDermid eller Stuart MacBride…men något mer allvarlig än MacBrides böcker och definitivt mer makaber än både MacBride och McDermid. Modernista fortsätter att leverera. Nu hoppas jag på snabba översättningar av de övriga Caffery-böckerna…det finns sex stycken tydligen varav två är översatta och utgivna av Modernista.

Köp den här, här eller här!

Läst: Rítual av Mo Hayder

Ritual av Mo Hayder (2013) – ♥♥♥-
Modernista (recex)

Tre meter under vattenytan i Bristols hamn sluter polisdykaren Flea Marley sina fingrar om en avhuggen människohand. Dagen därpå återfinns även den andra handen – också den amputerad – och omständigheterna tyder på att offret fortfarande var vid liv när händerna avlägsnades.
Kriminalkommissarie Jack Caffery, nyligen inflyttad från London, får i uppdrag att utreda fallet. Sökandet efter offret leder honom och Flea till de mörkaste delarna av Bristol, en undre värld av drogmissbruk och misär där en uråldrig ondska tycks ha vaknat till liv. Samtidigt hemsöks Flea av minnet av sina föräldrars tragiska död i en dykolycka två år tidigare.
Ritual är den första romanen i Mo Hayders Walking Man-serie.

Jag hade höga förhoppningar på den här boken, främst genom att blurbarna antydde att boken skulle vara full av skräck, blod och svart magi. Det tyckte jag inte den var. Idén att låta en mördare utföra sina dåd för att skörda kroppsdelar för svart magi-ändamål är ju toppen men det hettar aldrig till och spänningen saknas. Och nåt annat saknas också, jag tror det är närheten till huvudpersonerna, de beskrivs kliniskt med en distans som gör att jag inte bryr mig om hur det går för dem. Jag saknar den svarta humorn och käreken till sina huvudpersoner, som t ex finns i Stuart MacBrides böcker. Jag förstår heller inte allt fokus som läggs på Fleas tankar runt föräldrarnas död…jag tycker inte det hör ihop med resten av berättelsen.

Inte särskilt läskig således…men inte dåligt. Det blir en svag trea.

Köp den här eller här!