Läst: Kartografen av Anette Hemming

Kartografen av Annette Hemming (2023, Modernista) – ♡♡♡

Den nyskilda tvåbarnsmamman Lisbet bor i ett välbärgat grannskap i Bærum i Norge. Hon är precis påväg att duka fram frukost efter en orolig natt när hon upptäcker en handritad lapp, fäst på köksfönstret. Det är en planritning över rummet hon befinner sig i, med en markering i form av ett rött kryss, och på baksidan finns spår av torkat blod. Dagen därpå hittas Lisbet mördad i sitt eget kök.
Kriminalkommissarie John Persvik får fallet på sitt bord, men har svårt att identifiera ett motiv och en möjlig gärningsman. Men mordet på Lisbet visar sig bara vara början: snart dyker liknande mystiska ritningar upp hos Lisbets exman och flera andra i hennes bekantskapskrets. Och sonen Mikkels telefon fylls av textmeddelanden – med hans döda mor som avsändare…

Hemmings debut är skickligt tekniskt skriven och premissen är lika fiffig som läskig – någon har ritat en karta över ett kök och markerar mordoffret med ett rött kryss INNAN det hänt vilket ju betyder att någon tänker mörda just där. Planerande mördare är de otäckaste! Berättelsen utspelar sig både i nu- och dåtid och det står tidigt klart att mobbning i dåtiden är orsaken till morden I nutiden. Karaktärerna får komma till tals i egna kapitel men det är inte svårt att hänga med. Slutet känns dock forcerat och hastigt, jag hade gärna sett att man ägnat det mer tid och omtanke. Helhetsintrycket är dock gott och jag tror Hemming kommer att skriva fler fiffiga deckare!

En trea I betyg till en fin debut!

Läst: Kiruna-trilogin av Anna Kuru

Kiruna-trilogin (Den Första Frosten, Norrskensnatten, Gryningsjakten) av Anna Kuru (2020, 2021, 2022, Modernista) – ♡♡♡+

Trilogin handlar om Allis, en bilmekaniker från Kiruna, som dödar i självförsvar. Trilogin avhandlar hennes skuldkänslor och de konsekvenser hennes handlingar får. Det är en av de saker jag tycker om – att döda sätter sig i huvudet vilket skildras mycket trovärdigt. Norrlandsmiljön tillför mycket till stämningen i böckerna, liksom språket och de relativt korta böckerna, Kuru koncentrerar sig på det som är nödvändigt och flaxar inte iväg i onödigheter. Just nu är Norrland Noir stort med Sara Strömberg, Åsa Larsson och Liza Marklund som exempel på skickliga författare i genren. Anna Kuru tar plats i det sällskapet på ett förtjänstfullt sätt.

Stämningsfullt! En stark trea. Nu ska jag läsa Kurus nya, De Ensamma.

Läst: Älgkronan av Aline Lilja Gladh

Älgkronan av Anine Lilja Gladh (2022, Modernista) – ♡♡♡

Skotten från höstjakten viner i skogen. I sina gevärssikten ser två jägare att ett vildsvin äter på något. Det visar sig vara en människokropp – söndertrasad till oigenkännlighet.
Polisens utredning stagnerar när kommissarie Linus Karlberg är med om en allvarlig olycka. Och hans syster, konstnären Lo Karlberg, som redan tampas med en gnagande känsla av att något är fel, tappar fotfästet i tillvaron. Hon dras till Äppelgården, en fristad för unga kvinnor som hamnat på glid.
Samtidigt behöver gängpresidenten Conny och jägaren Eje gå till botten med sin gemensamma familjehistoria, både för att förstå sig själva och för att kunna närma sig mördaren och dennes motiv.

I fjärde delen av Örbyhus fortsätter vi att följa Lo och människorna runt henne. Hon är nu tillsammans med en tämligen labil man och delarna som handlar om deras relation tycker jag är det bästa med boken. Lo hittar likasinnade i kollektivet Äppelgården och det är där krimhistorien tar avstamp. Den är tämligen osannolik men jag tycker om författarens skildring av småstads- och landsbygdslivet.

En läsvärd bok för er som följer Örbyhusserien och som gillar landsbygdskrim! En trea i betyg!

Påfyllning i läs-listan!

Tusen tack till Modernista för dessa godingar – Anna Kuru har tidigare skrivit Kiruna-trilogin, och De Rättrådiga är Tinna Lindbergs första bok om diplomaten Linnea Bielke. Modernista brukar ha god näsa för fin krim så detta blir trevligt!

Anezka och jag tackar men det var nog mest jag som var intresserad ändå.

Idag släpps också en ny spänningsroman av Monica Rehn (som debuterade med finfina Moratorium häromåret) och den har prio eftersom jag tyckte mycket om debuten. Lögnaren heter nysläppet och den törs jag rekommendera redan nu!

Läst: Djävulen och Det Mörka Vattnet av Stuart Turton

Djävulen och Det Mörka Vattnet (The Devil and The Dark Water) av Stuart Turton (2022, Modernista) – ♡♡♡

Året är 1634 och Samuel Pipps, världens främste detektiv, forslas ombord på ostindiefararen Saardam. Fartyget ska föra honom till Amsterdam där han ska avrättas för ett brott han kanske – eller kanske inte – begått. I sällskap har han sin lojala livvakt, Arent Hayes, som är fast besluten att bevisa sin väns oskuld. Bland de andra passagerarna finns Sara Wessel, en adelskvinna med en hemlighet.
Men fartyget har knappt hunnit komma ut på öppet hav förrän resan börjar förgiftas av djävulskap. En märklig symbol dyker upp på seglet. En död spetälsk tycks röra sig över däcken. Boskap dör i natten. Och dessutom hör passagerarna en fasansfull röst viska till dem i mörkret. En röst som utlovar tre oheliga mirakel, följda av en massaker. Onda krafter rör sig över fartygets däck och sakta men säkert får de resenärerna att vända sig mot varandra.
Med Pipps fängslad är det bara Arent och Sara som kan lösa mysteriet. En gåta som är kopplad till mörka hemligheter i passagerarnas förflutna – och som nu hotar att sänka fartyget och döda alla ombord.

Stuart Turtons debut De Sju Morden på Evelyn Hardcastle var fantastisk- oerhört komplicerad men varje tråd nystades förtjänstfullt upp på slutet. Den här är bra men inte lika bra som Hardcastle. På plussidan har vi skildringen av en miljö (ett skepp) och en tidsera (1600-talet) som känns originell. Det blir som ett slags låsta rummet-historia där alla mördare och offer är instängda tillsammans utan någon väg ut. Nackdelen med boken är att den är alldeles för lång och omständlig vilket sänker tempot och spänningen. Karaktärerna beter sig emellanåt ganska ologiskt utifrån bokens premisser vilket irriterar. Turton tar dock risker när han skriver och hans historier är inte för alla. Det får man respektera! Jag kommer definitivt att följa hans författarskap!

En trea I betyg. Vi får se vad han hittar på härnäst!

Läst: Skred av Sara Strömberg

Skred av Sara Strömberg (2022, Modernista) – ♡♡♡♡

Sommaren regnar bort i Åre. Grävskoporna fortsätter att gröpa ur berget för att ge plats åt exklusiva fritidshus. Till slut går ett jordskred, som inte bara river upp nya sår i samhället utan också drar fram mörka hemligheter.
Vera Bergström har fått tillbaka jobbet som lokalredaktör på Jämtlandsposten och försöker ställa politikerna till svars för skredet. Samtidigt, på en gata i Stockholm, hittas ett armband som visar sig tillhöra den försvunne fårbonden Jonte Andersson. Varför dyker armbandet plötsligt upp i staden, när han försvann spårlöst mitt på fjället för över ett år sedan?
Vera börjar gräva i fallet, och i takt med att pusselbitarna faller på plats leds hon allt längre in i ett skrämmande förflutet som snart ska hinna i kapp alla inblandade.

Uppföljaren till finfina Sly levererar. Även här ställs beskrivningen av den halvfattiga landsorten mot det stenrika semesterfolket, något jag tycker är bokseriens största styrka. Sen har vi huvudkaraktären Vera – en väldigt mänsklig och vanlig kvinna som det är svårt att inte gilla. Hon kämpar med jobb, ekonomi och kärlek, precis som vi andra. Parallellt pågår två händelsespår, ett om ett jordskred och ett om en försvunnen ung man. Dessa sås ihop på ett skickligt sätt. Strömberg är en ny favorit!

Skred är en värdig uppföljare till Sly. En fyra I betyg!

Läst: De Brinnande Männen av Will Shindler

De Brinnande Männen (The Burning Men) av Will Shindler (2022, Modernista) – ♡♡♡+

När ett hus i södra London börjar brinna en kväll under pågående byggarbete rusar ett tätt sammansvetsat team av brandmän in för att rädda en man som setts i ett fönster. Men när de kommer ut har de honom inte med sig. En kort tid senare säger de upp sig, en efter en, och bestämmer sig för att aldrig prata med varandra igen.
Fem år senare bränns en av männen ihjäl på sitt eget bröllop. Kort därefter hittas ytterligare en av dem död. Någon verkar veta vad de fem brandmännen gjorde den där kvällen, och nu är bara tre av dem kvar i livet.
Kriminalkommissarie Alex Finn och hans nya kollega Mattie Paulsen utgör ett osannolikt partnerskap. Men de måste nu samarbeta i en kamp mot klockan för att hitta mördaren – innan elden fortsätter att sprida sig.

Engelsk krim som påminner mig om Tony Parsons (riktigt spännande) serie om Londonsnuten Max Wolfe. En hämnare är ute på mördarstråt med eld som vapen och allt verkar peka på att anledningen utspelade för flera år sen. Bra tempo och en fin debut. Det är början på en ny serie om Alex Finn och Mattie Paulsen, ett par med olika personligheter som sig bör.

En bra debutdeckare som får en stark trea i betyg

Läst: Lelo av Markus Grönholm

Lelo av Markus Grönholm (2022, Modernista) – ♡♡♡+

Ett dygn efter att tolvåriga Lena Karlsmark sagt hej då till kompisarna i stallet har hon fortfarande inte kommit hem. Cykeln har hittats övergiven vid en vägren. Erik Eriksson, som leder spaningsarbetet vid Enköpingspolisen, misstänker att hon utsatts för brott. En välkänd pedofil har uppehållit sig vid stallet.
När Erik kopplas bort från fallet och diagnosticeras med hjärncancer kan han ändå inte släppa utredningen. Tiden är nu knapp i dubbel bemärkelse: Erik har själv bara några månader kvar att leva – och för varje timme minskar chansen att hitta flickan vid liv.

Det första som slår mig är det annorlunda språket, både i beskrivande delar och i dialogen. I början stör jag mig på det och på stycken som känns konstigt indelade men när man vant sig bidrar det till vad man minns bäst med boken efteråt. Förutom krimdelen får man följa Eriks försök att förlika sig med det cancerbesked han fått, ett besked som gör det extra viktigt för honom att lösa fallet med den försvunna flickan och som gör att han tar genvägar han annars inte skulle ha tagit. Stämningen är mörk och melankolisk och har en egen ton. En fin debut!

En stark trea i betyg till en originell debut!

Läst: Det Ondas Väsen av Louise Penny

Det Ondas Väsen (The Nature of the Beast) av Louise Penny (2021, Modernista) – ♡♡♡♡

Knappt en dag passerar utan att nioårige Laurent Lepage ropar varg. Beväpnad med käpp och kottar gör han allt som står i hans makt för att freda den lilla byn Three Pines mot yttre hot, allt från rymdinvasioner och bevingade monster till vandrande träd och dinosaurier. Hans berättelser är så osannolika att ingen tror honom, inklusive paret Armand och Reine-Marie Gamache. Men när pojken försvinner tvingas byborna överväga om någon av hans egendomliga historier trots allt kan ha varit sann.
Och så börjar ett frenetiskt sökande efter pojken och sanningen. Det man upptäcker djupt inne i skogen startar en kedja av händelser som leder till mord, till ett gammalt brott, ett gammalt svek och ända fram till poeten Ruth Zardos ytterdörr. Och nu är det nu, skriver poeten. Och det mörka är här.
Armand Gamache – tidigare chef på mordroteln i Québec – tvingas inse att han genom att inte tro pojken själv har spelat en fasansfull roll i det som nu är på väg att hända…

Inspektör Gamache har nu flyttat till Three Pines och är van att se pojken Laurent som ständigt varnar för påhittade faror. Nu hittas han mördad och en rätt osannolik historia om massförstörelsevapen och livsfarliga seriemördare rullas upp. Det här är nummer 11 i serien om den sympatiske polisen Armand Gamache och det är den bästa på ett tag – kanske för att allt som gällde konspirationer avslutades i den förra boken och att man nu koncentrerar sig på krimfallet at hand! Three Pines är fullt av original (lite som Twin Peaks) och god mat, bästa sortens pusseldeckare a la Christie men mycket modernare.

Välskriven och intressant! En fyra i betyg!

Läst: Bedragaren av Maria Ahlqvist Ruokolahti

Bedragaren av Maria Ahlqvist Ruokolahti (2021, Modernista) – ♡♡♡-

Två unga kvinnor ska precis ta språnget in i vuxenlivet. Vägg i vägg i en betongförort utanför Göteborg blir de snart goda vänner. Men av en dem har dolda motiv.
Emma och Rebecka är lika – förvillande lika – till utseendet. Deras bakgrunder kunde däremot inte vara mer olika. Emma är arvtagare till ett av Orusts största företag, Rebecka har sedan tonåren levt utanför samhällets gräns. Båda drömmer om att bryta sig loss från de liv som format dem: Emma vill bli självständig och Rebeckas mantra är att »vägra bli en Svensson«.
För att kunna förverkliga sin dröm behöver Rebecka pengar. Och det är inte ett lyckligt sammanträffande som gjort henne till granne med Emma. Rebecka vet betydligt mer om Emma än vad hon avslöjar.
Men hur långt är hon, bedragaren, beredd att gå? Och hur blåögt är egentligen hennes offer?

Premissen är god – två flickor med likadant utseende träffas, den ena rik och den andra skrupelfri. Men texten hade behövt gås igenom ytterligare någon vända för att sortera bort logiska luckor och räta upp dialogen. Att ständigt lita på den som bedragit dig känns korkat och inte trovärdigt. Karaktärerna gör val som inte passar den beskrivna personligheten.

Kanske inte riktigt min kopp te- en svag trea.