Bokbloggsjerka 28-31 mars

jerka11 Jag hann i sista momangen vara med på veckans (eller förra veckans) jerkaomgång genom Annikas litteratur- och kulturblogg. Frågan denna vecka lyder:

 

Skulle du kunna tänka dig att tatuera in ett citat från litteraturens värld ? Är det här något som du skulle kunna tänka dig att göra? Vad skulle det i så fall bli, och inte minst, var på kroppen skulle du placera konstverket?

Jag skulle definitivt kunna tänka mig en stilfull svart tatuering, och det slog mig att jag (ända sedan jag läste Angels And Demons av Dan Brown) varit fascinerad av sk ambigram, dvs ord som har en avancerad kalligrafi som gör att de kan läsas från olika håll eller upp och ned.

Jag tycker det är riktigt snitsigt! Frågan är vad man skulle skriva då…det får jag nog grunna på. Och jag skulle gärna placera den på underarmens insida. Inte på nåt ställe som påverkas av gravitationen…:-)!

Läst: Bara Betydelsefulla Dör av Varg Gyllander

Bara betydelsefulla dör (pocket)

Bara Betydelsefulla Dör av Varg Gyllander (2010) – ♥♥♥♥
Bra Böcker

Vinterhimlen färgas orange av tusen facklor. Under bedövande tystnad marscherar unga män i korta, glansiga jackor genom det lilla samhället som en gång om året förvandlas till skådeplats för den nynazistiska rörelsens viktigaste manifestation. Men i skogen väntar en man med ett uppdrag, och innan kvällen är över är en av nazisterna död.
Kriminalteknikerna Ulf Holtz och Pia Levin dras in i en utredning som spretar åt alla håll, politiska och privata. Levin tvingas mot sin vilja att gräva i den döde nazistens förflutna och konfrontera otäcka familjehemligheter. Samtidigt blir frågetecknen alltfler: Vem är den rökande mannen vid mordplatsen, och vad händer egentligen bakom dörrarna i det ökända Örnnästet?
Holtz arbetar som vanligt med en blandning av noggrannhet och spontana infall. Gåtans lösning ligger fortfarande långt borta, men julen kommer allt närmare och Holtz kämpar med sina ensamhetskänslor. Hans kärlekshistoria med den unga praktikanten Nahid sätter spår och får honom att begå ett fatalt misstag.

Jag gillar verkligen Gyllanders böcker om kriminalteknikerna Holtz och Levin, och böckerna läses med fördel i ordning för karaktärernas personlighet och liv beskrivs sakta och diskret bok för bok. Det är elegant och ett bra exempel på ”show, don´t tell”! I den här boken gillar jag att den dödade nazisten får nåt slags kontext till varför han blivit som han blivit, och att han möjligen är oskyldigt dömd av samhället och rättvisan… Allt blir inte svart eller vitt utan en hel massa gråskalor, och det är ju så verkligheten ser ut. Holtz är en sympatisk figur, och Levin bär på en hel massa skelett i garderoben. Polisarbetet känns trovärdigt och det är ju inte konstigt eftersom Gyllander arbetar inom polisväsendet!

En fyra i betyg! Gillar!

Köp den här, här eller här!

Sommarkrim från Albert Bonniers Förlag 2014

Jag fortsätter att granska och tipsa om förlagens sommarutgivning…vi måste ju planera hängmatteläsningen!! Det här hittade jag på Albert Bonniers Förlags hemsida:

 

Skuggorna

Nya Wennstam låter mycket lovande!! Kolla här: I Katarina Wennstams nya roman får vi möta en annorlunda sorts brottslingar. De ser sig mer som rättsinstans. Om en man blivit dömd för ett brott, suttit av sitt straff och kommit ut igen, är det inte säkert att skuggorna tycker att han sonat sin skuld till samhället. För om det är en man som misshandlat eller förgripit sig på en kvinna så står de där och väntar på honom, på att få slå till och tillfoga sår för sår, brännmärke för brännmärke, syra för syra. De är starka, snabba och osynliga, och lika snabbt som de dyker upp ur skuggorna försvinner de igen. Det blir Charlotta Lugns uppgift att spåra och gripa dem. Och försvarsadvokat Shirin Sundin ställs inför ett både moraliskt och juridiskt dilemma: vem är offer och vem är förövare i de här fallen?

Den man älskar

Det är inte sommar utan en ny Jungstedt-deckare tycker jag. Den här har följande handling: Mäklaren Sanna Widding har fått i uppdrag att inspektera en anrik gård i Bunge socken på norra Gotland. I samma stund som hon stiger in på tomten märker hon att allt inte är som det ska. Dagen därpå hittas hon mördad i ett vattenfyllt kalkstensbrott inte långt därifrån.
Gården vilar på djupa och mörka hemligheter som långsamt stiger upp till ytan medan familjen förbereder sig på att sälja den.
Kriminalkommissarie Anders Knutas är tillbaka på heltid vid Visbypolisen. Han och kollegan Karin Jacobsson dras in i en serie omskakande händelser där en okänd gärningsman hela tiden ligger steget före.

 

Sommarböcker från Forum Bokförlag

Jag tittade igenom Forum Bokförlags sommarutgivning och snålvattnet rann när jag såg vilka finfina deckarsläpp som kommer!

Sömnen och döden av A.J. Kazinski får vi åter möta polisen Niels Bentzon i ett märkligt fall där gränsen mellan att leva och att dö suddats ut. En ny bok av den danska författarduon bakom succéboken Den sista goda människan. Jag har inte läst den och har heller inte hört talas om Kazinski. som tydligen är en pseudonym för ett författarpar. Danmark har en hel del bra krimförfattare (Adler-Olsen, Blaedel och paret Hammar) så detta kan bli intressant!

Den här boken har jag redan lät på engelska men måste ju tipsa om Leon och hennes mycket sympatiske kommissarie Brunetti.

Viveca Sten hör till mina svenska författarfavoriter och detta är den sjunde boken som utspelar sig på Sandhamn. Jag tycker mycket om hennes miljöskildringar av skärgården, de tillför hennes krimhistorier en extra dimension!

Håkan Östlundh skriver finfina deckare som utspelar sig på Gotland. Det här ska tydligen vara den sista boken i serien om Fredrik Broman, vilket inte alls låter roligt…jag har verkligen gillat serien hittills (sex böcker hittills och detta är den sjunde och avslutande boken). Hoppas han ångrar sig…

Från Forum Bokförlags samarbetspartner Minotaur kommer denna deckare om Londonpolisen Marnie Rome. Minotaur brukar ge ut vansinnigt bra översatt krim av (mest) författare från Storbritannien, och detta lät spännande.

Sommaren är uppenbarligen räddad…och då är detta enbart Forums titlar. Jag ska raskt kolla in fler förlags sommarutgivning och återkommer med tips!

Läst: Jag Kan Se I Mörkret av Karin Fossum

Jag kan se i mörkret (Inbunden)

Jag Kan Se I Mörkret (Jeg kan se i mørket) av Karin Fossum (2011) – ♥♥♥♥
Forum Bokförlag

Riktor är en man med inrutade vanor. På dagarna arbetar han på ett äldreboende med mycket gamla och sjuka människor. Utåt sett tycks han var den perfekte, omtänksamme vårdaren, men när ingen annan ser plågar han de äldre. Bara lite, så att det inte lämnar synliga spår, men tillräckligt kännbart för att väcka rädsla när han närmar sig. På kvällarna går Riktor hem till sitt hus. Han bor ensam, har ingen tv och han får aldrig besök. När han är ledig sitter han på en speciell bänk i parken nära arbetsplatsen och iakttar olika personer med cynisk blick. Han förutsätter att ingen av dem går att lita på, och att det kommer att gå dem alla illa. Av en slump blir Riktor bekant med Arnfinn, den äldre mannen i parken. Han bjuder hem Arnfinn och något liknande vänskap utvecklas. Till en kväll då han kommer på Arnfinn med att stjäla pengar ur hans plånbok. Plötsligt brister något inombords. En livslång, inkapslad vrede flammar upp.

Det här är min favorit-typ av böcker, om människor som antingen av födseln eller genom omständigheter de inte rår över blir galna och psykotiska. Ruth Rendell, Annika Sjögren och Fossum är fantastiska på att beskriva vad som rör sig i människornas mörka djup. Tanken på att det finns sådana som Riktor ute i världen är skrämmande för han är en född psykopat utan minsta tillstymmelse till samvete. Fossum målar med små penseldrag, genom antydningar och bisatser får man veta mer och mer om Riktor, och det är extra skrämmande eftersom ens egna undermedvetna gärna fyller i det som antyds och det med besked. Rendell/Sjögren/Fossums böcker brukar för det mesta sluta med en plot-twist där karma kommer och biter huvudkaraktären i häcken och någon slags gudomlig rättvisa skipas. Så även här. Det känns bra! I beskrivningen av denna bok står det att polismästare Randers introduceras i denna historia så jag antar att Fossum kommer att skriva fler böcker där han är med. I Jag Kan Se I Mörkret är han bara en bifigur och man får inte veta just nåt om honom. Jag gillar det, att fokuset ligger på Riktors person, i jag-form. Det blir som en morbid dagbok.

En fyra i betyg. Jag gillar att Fossums böcker är nedkokade och minimalistiska, bara drygt 200 sidor vilket ger mig hopp eftersom jag själv inte direkt får till 500-600sidorsböcker. Böcker behöver inte vara långa för att vara läsvärda och bra!

Köp den här, här eller här!

Feministlördag!

image

Jag varvar mina blodiga deckare med en rolig och smart bok av en modern feminist-Caitlin Moran! Jag lyssnade på henne på Bokmässan och blev lite kär. Hon är så himla bra på att koka ner vad feminism betyder i några få (roliga) meningar! Läs!!

Lyssnat på: Änglamakerskan av Camilla Läckberg

Änglamakerskan (ljudbok)

Änglamakerskan av Camilla Läckberg (2011) – ♥♥♥♥
Bonnier Audio

Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. En fin påskmiddag är uppdukad i matsalen, men alla utom den ettåriga dottern Ebba är borta. Har de blivit utsatta för något brott eller försvunnit frivilligt? Gåtan har aldrig fått någon lösning.
Många år senare återvänder Ebba till ön och den gamla barnkolonin där hennes pappa med hård hand drev en internatskola. Hon och maken Mårten har förlorat sin lille son, och i ett försök att övervinna sorgen och gå vidare har de bestämt sig för att rusta upp huset och öppna ett bed and breakfast.
När Erica Falck får höra om parets planer blir hon både överraskad och nyfiken. Hon har tidigare forskat en del i mysteriet med den försvunna familjen utan att hitta någon förklaring. Nu söker hon upp Ebba för att höra vad hon vet. Dessutom har hon själv en del att berätta om kvinnorna i Ebbas släkt – en historia fylld av tragiska öden och hemligheter.
Ebba och Mårten inleder sitt renoveringsarbete, men knappt har de börjat förrän de blir utsatta för ett mordbrandsförsök. Och då de några dagar senare bryter upp matsalsgolvet finner de intorkat blod under plankorna. Det tycks som om ondskan i det förflutna har hunnit ifatt dem. Under utredningen av branden börjar Patrik Hedström och hans kolleger gräva i det gamla fallet igen. Vad var det egentligen som hände Ebbas familj?

Läckberg skriver finfina deckare och den här hör till en av de bästa. Hennes signum är ju att blanda dåtid och nutid så att man förstår hur skeendet från förr kan få ringar på vattnet och påverka framtiden. Så är det även här, och jag tycker att bihistorien om Änglamakerskans dotter som får ett oäkta barn med Hermann Göring är en intressant story. Historien i nutid håller hela vägen och vi bjuds på en plot-twist som man inte förutser. Karaktärerna är sympatiska och jag gillar att beskrivningen av deras helt vanliga liv gör att berättelsen känns mer levande. Möjligen är det en smula klichéaktigt att polischefen är korkad och egenkär…men Mellberg är så pass roande att jag köper det.

Utmärkt underhållning! Det blir en fyra i betyg. och Katarina Ewerlöf är den bästa uppläsaren vi har i Sverige!

Köp den här, här eller här!

Bokbloggsjerka 21-24 mars

jerka11 Efter en flunsa som vägrar släppa, och med en tappad ork som gjort att jag vare sig läst eller bloggat speciellt mycket, så bryter vi ihop och kommer igen med en jerka genom Annikas litteratur- och kulturblogg! Veckans fråga lyder som följer:

 

Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade?

Om du vill får du vända på frågan för att i stället berätta om en pjäs eller liknande som alla bara MÅSTE se. 

När jag gick på gymnasiet 1988 så åkte min klass till Stockholm för att se Eugene O´Neills pjäs  Lång Dags Färd Mot Natt på Dramaten…vilken snooze-fest! Det var det tråkigaste och mest pretentiösa jag utsatt mig för. Jag satt dessutom bredvid min lärare i svenska, och fick därför lov att fingera intresse istället för att ta mig en lur. Jag minns inget av handlingen, men minns att Jarl Kulle var med. När jag googlade på detta såg jag att även Peter Stormare, Thommy Berggren och Bibi Andersson var med i den uppsättningen, och säkerligen var pjäsen välspelad…men bortkastad på mig. Jag undrar verkligen om jag hade uppskattat den mer nu än vad jag gjorde då. Googlade också på handlingen och fick upp följande:

The action covers a single day from around 8:30 am to midnight, in August 1912 at the seaside Connecticut home of the Tyrones—the semi-autobiographical representations of O’Neill himself, his older brother, and their parents at their home, Monte Cristo Cottage. One theme of the play is addiction and the resulting dysfunction of the family. All three males are alcoholics and Mary is addicted to morphine. In the play the characters conceal, blame, resent, regret, accuse and deny in an escalating cycle of conflict with occasional desperate and sincere attempts at affection, encouragement and consolation.

Ingen glad historia således.

Jarl Kulle ca 1960. Bibi Andersson, 1957. 

Men jag tvingades också iväg med skolklassen för att se musikalen Cats (tror att det var 1987…) och den minns jag som en fest för ögonen!

CatsMusicalLogo.jpg

Avestaspänning!

image

Fick paket från Ordfront idag, Henrik Tords nya! Jag blev jätteglad, tyckte mycket om Kum. Och så är det kul att läsa böcker som utspelar sig i Avesta där jag bor. Och så hade jag Henriks urtrevliga pappa Tord som mattelärare på gymnasiet! Bara en sån sak.
Ha en trevlig helg nu, alla!!