Bokbloggsjerka 31 januari – 3 februari

jerka11 Helgen inleds med en bokbloggsjerka med Annikas litteratur- och kulturblogg!  Frågan denna vecka lyder:

 

Vilket förlag tycker du släpper flest bra böcker per år?

 

Nu börjar vår- och sommarkatalogerna trilla in från förlagen och det är alltid roligt att föra upp nya önskemål på sin att-läsa-lista! Norstedts hade en hel den finfina böcker i deckargenren nu till våren, men jag väljer ändå det förlag som är vassast på just deckare/spänning/skräck – och det är Modernista!!

Hem

Alltid många bra översatta deckare, alltid snyggt formgivna omslag och alltid generösa med recensionsexemplar! Om jag själv skulle få välja vilket förlag jag och mina böcker skulle ligga på så skulle jag välja Modernista. När min bok Begär är klar och lektörsläst ska jag skicka den dit, och sedan håller jag tummarna…

Läs gärna ett tidigare inlägg om Modernistas vårböcker som jag skulle vilja läsa!

Annonser

Norstedts vår- och sommarböcker 2014!

image

Fick en munvattnande katalog idag och konstaterade att våren kommer med finfina boksläpp från Norstedts!

image

Nya Carin Gerhardsen är ett måste! I mina ögon är hon topp på tre bästa deckarförfattare-i-Sverige-listan!!

image

Jag gillar verkligen Frimanssons böcker, det är den genren jag själv fuskar i…psykologiska thrillers! Sen skadar det inte att jag mött henne och tycker hon är makalöst trevlig och prestigelös också!! Vill ha!!

image

Tyckte om Min Syster och skulle gärna vilja se vad Ms Lupton hittat på nu!! Spänning med övernaturliga element…som gjort för mig!!

image

Nästa del i Cronins trilogi står på Att-Läsa-listan såklart!!

Intervju med Caroline L Jensen

Jag fick tillfälle att fråga Sveriges ledande kvinnliga skräckförfattare några frågor vilket jag är mycket glad över!!

1. Din första bok var ju en biografisk bok som beskrev dina upplevelser som strippa i Köpenhamn. Efter det är du ju känd som Sveriges Ms King. Hur kom det sig att du bytte spår?

– Det gjorde jag egentligen inte. Snarare är det så att min debutroman är undantaget, det bytta spåret, medan alla annan produktion (två romaner och sju noveller och en roman som kommer ut i höst) är konsekvent i det att den är fantastik. Att Champagneflickan kom först var på grund av att jag var övertygad om att den skulle bli en bra fot in i förlagsvärlden (jag var helt säker på att den skulle bli antagen och sälja mycket), vilket den också var. Efter den har jag bara skrivit skönlitteratur.

Champagneflickan : en svensk strippa berättar (pocket)

2. Jag har läst flera av dina noveller och tycker att de påminner om tidiga Stephen King. Kan det stämma? Vad är din huvudsakliga inspiration och drivkraft när du skriver skräck?

– Ja, som de flesta i min ålder som skriver/gillar skräck så är jag väldigt influerad av King. Jag har gått King-skolan kan man säga, genom att sluka alla hans böcker i det som kanske är den mest påverkbara bokslukaråldern, dvs 12 – 16. Sedan har jag fortsatt älska och läsa allt han producerar. Om det syns i det jag skriver så är jag bara glad och stolt. Inspiration vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Jag får idéer, helt enkelt. Många idéer. Ofta. Men var de kommer ifrån har jag ingen aning. Jag väntar inte på inspiration utan skriver varje dag. Det är ju mitt jobb. Inspiration är överskattad. Min drivkraft är naturligtvis att bli läst av så många som möjligt och kunna leva helt på mitt skrivande. Jag vill berätta bra historier som underhåller och skrämmer, det är nog det stora.

3. Om du får tipsa på riktigt bra svensk skräck, vad väljer du då? Riktigt bra utländsk skräck?

– Riktigt bra svensk skräck skriver Andreas Roman, Anders Fager, Amanda Hellberg och Åsa Schwarz. Bland det utländska väljer jag (inte helt oväntat) King, och hans son, Joe Hill, som är ett fantastiskt stjärnskott på skräckhimlen. Även Justin Cronin, Dan Simmons och Guillermo del Toro och Chuck Hogan.

Horns (häftad)Samlade svenska kulter : skräckberättelser (pocket)Doktor Joseph (inbunden)

4. Du arbetar ju också som lektör. Vilka manus tar du emot? Om du får ett manus som inte alls stämmer för dig genremässigt, vad gör du då?

– Ja, jag lektörsläser alla typer av manus utom lyrik. Allt från barnböcker, till självbiografier, till skräck, till deckare, till facklitteratur, till komedier, till novellsamlingar och så vidare i evighet amen. Det finns inga manus (utom lyriken) som inte passar att lektörsläsas av mig. Om någon har ett lyrikmanus talar jag om för den redan innan de skickar det, att jag inte tar emot sådant.

 

Tack till Caroline för svar på frågorna! Lycka till med författandet och lektörsläsandet – jag tänker själv anlita dig när mitt manus äntligen blir färdigt. Jag får nog göra mer som du – vackert sätta mig ner och skriva!

Lyssnat på: En Annan Mans Grav av Ian Rankin

En annan mans grav

En Annan Mans Grav (Standing in another man´s grave) av Ian Rankin (2013) – ♥♥♥
Earbooks

John Rebus är en man som sällan håller sig till reglerna. Egentligen är han pensionerad från Edinburghpolisen, men har lyckats hålla sig kvar som civilanställd utredare på avdelningen för cold cases, där man arbetar med gamla olösta fall. Han har samarbetsproblem med sin chef, är under utredning av den egna poliskåren och har svårt att acceptera att han inte längre är anställd på riktigt. Relationen till dottern är fortfarande sval och flaskan kanske är hans trognaste vän.
När han kontaktas av en kvinna vars dotter försvann för ett decennium sedan är han till en början oengagerad. Men något i kvinnans berättelse väcker till slut hans intresse. Det visar sig att det är flera kvinnor som saknas i samma område och att det finns många likheter mellan fallen, bland annat har någon skickat sms med mystiska bilder till de försvunna kvinnornas vänner. Utredningen växer och pressen slår upp det stort med intervjuer av de anhöriga. Rebus upptäcker att det finns krafter som inte vill att sanningen uppdagas, inte bara i den undre världen utan även bland hans kolleger.

En klassisk Rebusbok, fast inte någon av de bättre. Framåt mitten av boken börjar det ta sig men början är ganska seg. Jag hade gärna sett att Siobhan Clarke fått mer utrymme, jag tycker om dynamiken mellan henne och Rebus. Det jag tyckte var ganska jobbigt var att Malcolm Fox, den nya huvudpersonen i två av Rankins mer nyskrivna böcker, fått spela rollen av en tvättäkta surpuppa som satsar allt på att sätta dit Rebus. I böckerna om Fox är han en rätt sympatisk person med egna demoner och svårigheter, men här får han spela den otacksamma rollen som en typisk Internutredare utan humor vilket känns lite konstigt… Rankin kan skriva, inte tu tal om det. Och jag tror boken är bättre på papper än som ljudbok eftersom jag inte riktigt gillade Magnus Roosmans inläsning.

En trea i betyg. Klart man ändå är glad för att Rebus är tillbaka!!

Köp den här, här eller här!

Läst: Kaninhjärta av Christin Ljungqvist

Kaninhjärta (häftad)

Kaninhjärta av Christin Ljungqvist (2012) – ♥♥♥♥
Gilla Böcker (recex)

Mary och Anne är enäggstvillingar, och det är svårt att veta var den ena börjar och den andra slutar. De ser sig båda som den starka, den som bär den andra, den som har ansvaret. Sedan de var små har de sett sådant som andra inte ser, känt sådant som andra inte känner. Anne ser andar, och Mary känner dem inta hennes kropp. Tillsammans utgör de ett medium.
Av vad som tycks vara en slump kommer de i kontakt med en medial grupp, som söker efter en liten flicka. Hon försvann för nio månader sen, och förmodas vara bortrövad och kanske mördad. Polisen har inga misstankar om vem gärningsmannen är, men med gruppens hjälp närmar sig Mary och Anne ett svar.
De är tvillingar och nästan som ett, och samtidigt så skrämmande skilda. Båda har de ett kaninhjärta som bultar, båda är de rädda, men för olika saker. Mary fasar för att deras sökande ska sluta i en grav. Anne är rädd för att Mary ska ta livet av sig.

Boken sorterar under böcker för unga vuxna men en bra bok är en bok för alla! Det här en bra bok! Jag fångas av dynamiken mellan de två syskonen, retar ihjäl mig på Mary, sörjer och förtvivlar tillsammans med Anne när hon är ledsen över att inte kunna rädda sin syster. Alla uppfattar Mary som den starka och dådkraftiga men det är egentligen precis tvärtom.  Kriminalgåtan (eller vad man ska säga) om den försvunna flickan är egentligen bara fond för hur spelet mellan Mary och Anne påverkas av att ha andra människor nära deras tvillingrelation.  Det kan jag tycka är lite synd, jag hade gärna velat att det togs upp mer om hur och varför Wilma dog. Hanna är en intressant karaktär vars egna historia berättas i uppföljaren Fågelbarn. Det ser jag fram emot att få läsa om!

Välskriven debut som får en fyra.

Köp den här, här eller här!