Bokbloggsjerka 31 januari – 3 februari

 Helgen inleds med en bokbloggsjerka med Annikas litteratur- och kulturblogg!  Frågan denna vecka lyder:

 

Vilket förlag tycker du släpper flest bra böcker per år?

 

Nu börjar vår- och sommarkatalogerna trilla in från förlagen och det är alltid roligt att föra upp nya önskemål på sin att-läsa-lista! Norstedts hade en hel den finfina böcker i deckargenren nu till våren, men jag väljer ändå det förlag som är vassast på just deckare/spänning/skräck – och det är Modernista!!

Alltid många bra översatta deckare, alltid snyggt formgivna omslag och alltid generösa med recensionsexemplar! Om jag själv skulle få välja vilket förlag jag och mina böcker skulle ligga på så skulle jag välja Modernista. När min bok Begär är klar och lektörsläst ska jag skicka den dit, och sedan håller jag tummarna…

Läs gärna ett tidigare inlägg om Modernistas vårböcker som jag skulle vilja läsa!

Norstedts vår- och sommarböcker 2014!

Fick en munvattnande katalog idag och konstaterade att våren kommer med finfina boksläpp från Norstedts!

Nya Carin Gerhardsen är ett måste! I mina ögon är hon topp på tre bästa deckarförfattare-i-Sverige-listan!!

Jag gillar verkligen Frimanssons böcker, det är den genren jag själv fuskar i…psykologiska thrillers! Sen skadar det inte att jag mött henne och tycker hon är makalöst trevlig och prestigelös också!! Vill ha!!

Tyckte om Min Syster och skulle gärna vilja se vad Ms Lupton hittat på nu!! Spänning med övernaturliga element…som gjort för mig!!

Nästa del i Cronins trilogi står på Att-Läsa-listan såklart!!

Modernista vår-böcker 2014

Ett mail med en massa finfina vår-böcker trillade in från Modernista! De här skulle jag vilja läsa! Tryck på bilden för mer information!

 

  

Ordfronts vår-utgivning 2014

Jag håller på att botanisera bland förlagens vår-böcker och tänkte göra lite reklam för Henrik Tords nya bok (klicka på bilden för mer info)!

Henrik Tord är liksom jag från Avesta och det ska bli kul att läsa hans nya – jag tyckte mycket om debuten KUM: KHMER: UNG. OPROPORTIONERLIG HÄMND. Den var otäck och viktig.

 

Intervju med Caroline L Jensen

Jag fick tillfälle att fråga Sveriges ledande kvinnliga skräckförfattare några frågor vilket jag är mycket glad över!!

1. Din första bok var ju en biografisk bok som beskrev dina upplevelser som strippa i Köpenhamn. Efter det är du ju känd som Sveriges Ms King. Hur kom det sig att du bytte spår?

– Det gjorde jag egentligen inte. Snarare är det så att min debutroman är undantaget, det bytta spåret, medan alla annan produktion (två romaner och sju noveller och en roman som kommer ut i höst) är konsekvent i det att den är fantastik. Att Champagneflickan kom först var på grund av att jag var övertygad om att den skulle bli en bra fot in i förlagsvärlden (jag var helt säker på att den skulle bli antagen och sälja mycket), vilket den också var. Efter den har jag bara skrivit skönlitteratur.

2. Jag har läst flera av dina noveller och tycker att de påminner om tidiga Stephen King. Kan det stämma? Vad är din huvudsakliga inspiration och drivkraft när du skriver skräck?

– Ja, som de flesta i min ålder som skriver/gillar skräck så är jag väldigt influerad av King. Jag har gått King-skolan kan man säga, genom att sluka alla hans böcker i det som kanske är den mest påverkbara bokslukaråldern, dvs 12 – 16. Sedan har jag fortsatt älska och läsa allt han producerar. Om det syns i det jag skriver så är jag bara glad och stolt. Inspiration vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Jag får idéer, helt enkelt. Många idéer. Ofta. Men var de kommer ifrån har jag ingen aning. Jag väntar inte på inspiration utan skriver varje dag. Det är ju mitt jobb. Inspiration är överskattad. Min drivkraft är naturligtvis att bli läst av så många som möjligt och kunna leva helt på mitt skrivande. Jag vill berätta bra historier som underhåller och skrämmer, det är nog det stora.

3. Om du får tipsa på riktigt bra svensk skräck, vad väljer du då? Riktigt bra utländsk skräck?

– Riktigt bra svensk skräck skriver Andreas Roman, Anders Fager, Amanda Hellberg och Åsa Schwarz. Bland det utländska väljer jag (inte helt oväntat) King, och hans son, Joe Hill, som är ett fantastiskt stjärnskott på skräckhimlen. Även Justin Cronin, Dan Simmons och Guillermo del Toro och Chuck Hogan.

4. Du arbetar ju också som lektör. Vilka manus tar du emot? Om du får ett manus som inte alls stämmer för dig genremässigt, vad gör du då?

– Ja, jag lektörsläser alla typer av manus utom lyrik. Allt från barnböcker, till självbiografier, till skräck, till deckare, till facklitteratur, till komedier, till novellsamlingar och så vidare i evighet amen. Det finns inga manus (utom lyriken) som inte passar att lektörsläsas av mig. Om någon har ett lyrikmanus talar jag om för den redan innan de skickar det, att jag inte tar emot sådant.

 

Tack till Caroline för svar på frågorna! Lycka till med författandet och lektörsläsandet – jag tänker själv anlita dig när mitt manus äntligen blir färdigt. Jag får nog göra mer som du – vackert sätta mig ner och skriva!

Lyssnat på: En Annan Mans Grav av Ian Rankin

En Annan Mans Grav (Standing in another man´s grave) av Ian Rankin (2013) – ♥♥♥
Earbooks

John Rebus är en man som sällan håller sig till reglerna. Egentligen är han pensionerad från Edinburghpolisen, men har lyckats hålla sig kvar som civilanställd utredare på avdelningen för cold cases, där man arbetar med gamla olösta fall. Han har samarbetsproblem med sin chef, är under utredning av den egna poliskåren och har svårt att acceptera att han inte längre är anställd på riktigt. Relationen till dottern är fortfarande sval och flaskan kanske är hans trognaste vän.
När han kontaktas av en kvinna vars dotter försvann för ett decennium sedan är han till en början oengagerad. Men något i kvinnans berättelse väcker till slut hans intresse. Det visar sig att det är flera kvinnor som saknas i samma område och att det finns många likheter mellan fallen, bland annat har någon skickat sms med mystiska bilder till de försvunna kvinnornas vänner. Utredningen växer och pressen slår upp det stort med intervjuer av de anhöriga. Rebus upptäcker att det finns krafter som inte vill att sanningen uppdagas, inte bara i den undre världen utan även bland hans kolleger.

En klassisk Rebusbok, fast inte någon av de bättre. Framåt mitten av boken börjar det ta sig men början är ganska seg. Jag hade gärna sett att Siobhan Clarke fått mer utrymme, jag tycker om dynamiken mellan henne och Rebus. Det jag tyckte var ganska jobbigt var att Malcolm Fox, den nya huvudpersonen i två av Rankins mer nyskrivna böcker, fått spela rollen av en tvättäkta surpuppa som satsar allt på att sätta dit Rebus. I böckerna om Fox är han en rätt sympatisk person med egna demoner och svårigheter, men här får han spela den otacksamma rollen som en typisk Internutredare utan humor vilket känns lite konstigt… Rankin kan skriva, inte tu tal om det. Och jag tror boken är bättre på papper än som ljudbok eftersom jag inte riktigt gillade Magnus Roosmans inläsning.

En trea i betyg. Klart man ändå är glad för att Rebus är tillbaka!!

Köp den här, här eller här!

Läst: Kaninhjärta av Christin Ljungqvist

Kaninhjärta av Christin Ljungqvist (2012) – ♥♥♥♥
Gilla Böcker (recex)

Mary och Anne är enäggstvillingar, och det är svårt att veta var den ena börjar och den andra slutar. De ser sig båda som den starka, den som bär den andra, den som har ansvaret. Sedan de var små har de sett sådant som andra inte ser, känt sådant som andra inte känner. Anne ser andar, och Mary känner dem inta hennes kropp. Tillsammans utgör de ett medium.
Av vad som tycks vara en slump kommer de i kontakt med en medial grupp, som söker efter en liten flicka. Hon försvann för nio månader sen, och förmodas vara bortrövad och kanske mördad. Polisen har inga misstankar om vem gärningsmannen är, men med gruppens hjälp närmar sig Mary och Anne ett svar.
De är tvillingar och nästan som ett, och samtidigt så skrämmande skilda. Båda har de ett kaninhjärta som bultar, båda är de rädda, men för olika saker. Mary fasar för att deras sökande ska sluta i en grav. Anne är rädd för att Mary ska ta livet av sig.

Boken sorterar under böcker för unga vuxna men en bra bok är en bok för alla! Det här en bra bok! Jag fångas av dynamiken mellan de två syskonen, retar ihjäl mig på Mary, sörjer och förtvivlar tillsammans med Anne när hon är ledsen över att inte kunna rädda sin syster. Alla uppfattar Mary som den starka och dådkraftiga men det är egentligen precis tvärtom.  Kriminalgåtan (eller vad man ska säga) om den försvunna flickan är egentligen bara fond för hur spelet mellan Mary och Anne påverkas av att ha andra människor nära deras tvillingrelation.  Det kan jag tycka är lite synd, jag hade gärna velat att det togs upp mer om hur och varför Wilma dog. Hanna är en intressant karaktär vars egna historia berättas i uppföljaren Fågelbarn. Det ser jag fram emot att få läsa om!

Välskriven debut som får en fyra.

Köp den här, här eller här!

Läst: Kvinnan i Svart av Susan Hill

Kvinnan I Svart (The Woman In Black: A Ghost Story) av Susan Hill – ♥♥
Modernista (recex)

Arthur Kipps är en ung advokat som har rest norr om London till Eel Marsh House för att gå på mrs Alice Drablows begravning och samtidigt reda ut hennes affärer.
Arthur förväntar sig en rad rutinmässiga formaliteter, men dras i stället in i en virvel av mardrömslika händelser och hemligheter: den gungande stolen i den övergivna barnkammaren, det kusliga ljudet av en hästvagn om natten, ett barns skrik i dimman, och otäckast och för Kripps också det mest tragiska – Kvinnan i svart.

Jag har sett filmen Kvinnan i svart och tyckte mycket om den vilket gjorde att mina förväntningar på boken var stora. Men det som är läskigt i filmen går inte riktigt fram i boken och de där sköna rysningarna uteblir. Tyvärr. Min smak när det gäller skräck har blivit betydligt mer hårdhudad genom åren och det behövs mer än såhär för att jag ska rysa. Kanske ligger problemet i hur storyn berättas, i första person istället för i tredje. Filmen med Daniel Radcliffe är dock skitbra.

En tvåa i betyg. Tanken är god men jag rekommenderar hellre filmen. Eller Främlingen i huset av Sarah Waters.

Köp den här, här eller här.

Läst: The Strain-trilogin av Guillermo Del Toro och Chuck Hogan

  

Släktet-trilogin (The Strain) av Guillermo Del Toro och Chuck Hogan – ♥♥♥♥
Bra Böcker 

Ett plan landar i New York och alla ombord är döda- utom fyra stycken. Så börjar epidemin, fler och fler blir vampyrer utom de som Mästaren anser ska vara avelsmänniskor eller blodgivare. Några människor finns fortfarande kvar för att kämpa – och det blir en kamp som förutspåtts sekler tillbaka.

Jag sträckläste The Strain-trilogin när jag låg i flunsan (vem sa att man inte kan få saker gjorda när man är sjuk) och i sin helhet är den jättebra. Jag läste nyss Justin Cronins Flickan Från Ingenstans, vilken är likartad (världen går under pga vampyrartade varelser) men jag gillar The Strain mycket mer och här är varför:

Man kan ana den mästerliga skräckregissören Del Toros hand i det mesta, det är mycket ”filmiskt” skrivet och underhållande och medryckande.
Jag gillar mycket mer tanken på att vampyrism är en gammal religiös/mystisk företeelse än nåt virus.
Jag tycker det är så coolt att få följa skeendet när samhället, som vi känner det, krackelerar och förtvinar. Det var den stora missen med Cronins bok tycker jag, jag gillar att se hur det nya obegripliga tar över och ingen förstår varför. Vampyrer? You must be kidding!!! Cronin snabbspolade denna bit och det tyckte jag var synd. Här är det de två första böckerna.
Vampyrerna i dessa böckerna är något smartare än i Cronins bok, där de mer var rovdjur. Jag gillar ju tanken på att vampyren är ett rovdjur som är avancerat och elegant. Det är de inte i Del Toros böcker heller men något mer än i Cronins värld iaf. Min favoritvampyr existerar i filmen 30 Days Of Night, där det är ytterst tydligt att det är ett eget släkte men inte ett djur trots att de är vildsinta.

Hela serien får en fyra i betyg! Om någon skulle filma det som dök upp i mitt huvud medan jag läste skulle det bli alla tiders.

1 delen Släktet Köp den här, här eller här.

2 delen Förgörelsen Köp den här, här eller här!

3 delen Evig natt Köp den här, här eller här!

Bokbloggsjerka 17-20 januari

 Jerkadags för oss dagvilla – jag har varit sjuk en hel vecka och tror att det är måndag idag…men det är det ej för det är jerka med Annikas Litteratur- och Kulturblogg! Frågan lyder:

 

Vilken är den absolut bästa tv-serie/film du har sett i din genre? Serien eller filmen behöver inte vara en filmatisering av en författare du har läst men den/de ska ha en stark anknytning till din favorit genre.

Jag är inte bara bokslukare utan slukar gärna skräckfilmer också!! Och jag kan rekommendera följande tre på rak arm och de hör definitivt till mina favoriter! Kanske inte det absolut bästa om jag rannsakar mig själv men nu passar jag på att rekommendera filmer som jag anser fler borde känna till:

1. Session 9 (2001). En otroligt bra skräckis om en grupp asbestsanerare som ska sanera ett gammalt mentalsjukhus och snavar över en massa märkliga saker, bland annat gamla bandupptagningar från sessioner med patienterna. Miljön är fantastisk och tempot långsamt och olycksbådande. Jag har sett den ett otal gånger och om man ser om den så ser och hör man saker man inte lade märke till den första gången. ”I live in the weak and the wounded…doc…”

2.  Event Horizon (1997) Rymdskräckis med bla Sam Neill (som jag älskar). En grupp rymdresenärer skickas för att rädda en rymdfarkost som försvunnit…och nu återvänder på ett mystiskt sätt. Finns det månne nåt extra med på färden? Ja, såklart det finns…:-)! Det finns massor med rymdskräckisar och det här hör till de bättre, man utnyttjar miljön på ett förtjänstfullt sätt och skådisarna är bra. Effekterna kanske inte är så bra som de är idag men Event Horizon har stått emot tidens tand rätt bra måste jag säga!

3.  Dead Silence (2007). Regisserad av den fantastiske James Wan (Saw, Insidous 1 och 2, The Conjuring), min nya stora favorit. Han har nån slags thing för läskiga dockor och här är det en otäck tant som försörjde sig som buktalare som kommer tillbaks för att hämnas på de som dödade henne…och naturligtvis kryllar det med otäcka buktalardockor! Wan utnyttjar rekvisitan mycket skickligt, och dessutom så är det häftigt att offren förlorar hörseln när Mary Shaw närmar sig… Och så finns det ett otäckt nursery rhyme också…”Beware the stare of Mary Shaw, she had no children, only dolls…”. What´s not to like!!

Eftersom jag blir alldeles yster när jag får prata om mitt favvoämne skräck så slänger jag in en TV-serierekommendation också – Första säsongen av American Horror Story! Det har kommit två säsonger till, varav nr 2 utspelar sig på ett mentalsjukhus och trean bland häxor i en ”coven”, men första är bäst och är en riktigt klassisk haunted house-historia. Det roliga med American Horror Story är att skådisarna återvänder och spelar helt andra personer säsong efter säsong. Jessica Lange är med och hon är fantastisk!