Läst: Mike Larssons Rymliga Hjärta av Olle Lönnaeus

Mike Larssons Rymliga Hjärta av Olle Lönneaus (2010) – ♥♥♥♥
Damm Förlag (recex)

Mike Larsson har ett stort hjärta, men en stubin lika kort som håret på hans snaggade hjässa. Därför har det mesta gått snett i hans 45-åriga liv. Men när han en vacker höstdag friges från Kirsebergsfängelset i Malmö har han bestämt sig: Nu ska han bli en bra man. Nu ska Robin få en riktig farsa. Det är till Tomelilla på Österlen Han beger sig när fängelsets portar öppnas. Där finns 14-årige Robin hos fosterföräldrarna Sune och Gunborg. Där bor också Mikes ende riktige vän Bubbelkungen i ett gammalt stenhus under ett kastanjeträd vars löv fläckats av sjukdom. Robin är sviken och misstänksam. En pappa som kommit och gått, krökat ner sig och begått brott. En mamma som aldrig funnits. När han lyssnar på kompisen Kennys snack om att allt är blattarnas fel hamnar han i en ordentlig knipa.
Så småningom korsas Mikes vägar med Amela, en flyktingkvinna från Bosnien som ruvar på hämnd. För Mike, Robin, Amela och Bubbelkungen leder historien obevekligt mot ond bråd död. Men bortom det kanske det finns hopp om något nytt, något vackert, något att fylla ett rymligt hjärta med…

Jag tyckte om Olle Lönnaeus debutbok, Det som ska sonas, men jag blev inte hänförd. Det blev jag av den här boken, en mustig, medryckande historia om en huvudperson som inte är felfri på minsta vis, och som därför gör att man sympatiserar desto mer med honom. Språket var underbart redan i debutromanen (det märks att författaren haft ett skrivande yrke redan innan romandebuten) och så även här, en prosa som är skön för ögonen, historien spännande, men det som fastnar är personskildringarna. Ett persongalleri, av mer eller mindre udda personer, skildras med värme och allt är kryddat med en svart humor som jag saknade i debutromanen. Mycket bra bok! Nu ska jag läsa Lönnaeus En Enda Sanning också!

En fyra till en härlig historia som jag varmt rekommenderar. Till de författare som jag klagat på har ett språk som inte flyter, läs denna roman och se vad jag menar. Eller vilken bok som helst av Tove Alsterdal eller Ruth Rendell…ögats rörelse ska flyta över sidan utan att det finns störande hack i meningar…om ni förstår vad jag menar! Jag noterar också att flera av de bokomslag jag tyckt vara snygga på senare tid har utformats av Maria Sundberg på Damm Förlag! En eloge till henne!

Köp den här eller här!

Bokbloggsjerka 27-30 juli

Annikas litteratur- och kulturblogg ställer veckans bokjerkafråga och den lyder:

Vilken är den bästa respektive sämsta bok du hittills har läst i år?

Den sämsta boken jag läst (eller snarare lyssnat på i ljudboksformat) var Elias Palms Causa Mortis, den var så dålig att jag faktiskt inte lyssnade klart vilket är ovanligt, jag brukar lyssna/läsa ut även dåliga böcker bara för att…

Den bästa är svår att kröna, har läst många bra men jag tror jag väljer Blacklands av Belinda Bauer, det var en mycket bra historia. Har en hel massa andra bra böcker att rekommendera men det får räcka så för att det inte ska bli rörigt och man ska väl välja en..

Läst: Vila i Frid av Sofie Sarenbrant

Vila i Frid av Sofie Sarenbrant (2012) – ♥♥♥
Damm Förlag (recex)

En känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden och kort därefter upptäcks ett äldre par döda i rum 327. Ingen av incidenterna verkar vara annat än olyckor, men hotellchefen Peter Berg och vd:n Nils Wedén får ändå onda aningar. När ytterligare en person avlider på spa-anläggningen, den här gången i de varma källorna utomhus, går det inte att förneka att det måste finnas ett samband mellan dödsfallen.
Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning kopplas in som ansvarig och hon upptäcker ganska snart att detta inte är något rutinfall.

Detta är Sarenbrants hittills bästa bok och mycket av det beror på valet av miljö, Hasseludden är perfekt för en deckare (även om man kanske måste ha varit där själv någon gång för att få den mentala bilden för sig). Jag anar att Emma Sköld kommer att figurera som huvudperson i fler böcker, och det känns som om det finns potential där, av vad man fått ana känns hennes historia spännande. Handlingen är rätt osannolik men det är helt ok, och slutet är spännande (även om Sarenbrant kanske tog ut svängarna lite väl mycket alldeles på slutet med sonen Viktor…skriver inte mer pga spoilervarning) och det är trevlig underhållning. Språket känns lite hackigt ibland men även det är bättre än i de andra böckerna.

Det blir en trea i betyg (åt det svagare hållet dock), vilket till stor del beror på miljöbeskrivningen av Hasseludden och det originella platsen för deckaren. Måste också ge en eloge till det superfina omslaget som Maria Sundberg utformat! Passar boken perfekt!

Köp den här eller här!

Läst: I Stället För Dig av Sofie Sarenbrant

I Stället För Dig av Sofie Sarenbrant (2011) – ♥♥♥
Damm Förlag (recex)

Det har gått sexton år sedan en gravid kvinna försvann i sommaridyllen Brantevik. I dag är fallet nedlagt sedan länge fastän ingen egentligen vet vad som skedde den där fruktansvärda sommarveckan.
Men en person har inte glömt och mer beslutsam än någonsin beger hon sig till Brantevik för att äntligen finna svaren på sin familjs mörka hemlighet …

Det här är uppföljaren till Vecka 36, och jag tycker det märks att författaren blivit mer erfaren då den är mer välskriven än debuten. Historien haltar en del i min mening, varför hämnden blir aktuell just nu när det gått så många år till exempel, men det är en underhållande bok så det gör inte så mycket. Och ska man fundera på både böckers och filmers trovärdighet så lär ju många falla bort… Språket haltar en del i mitt tycke, och slutet känns lite märkligt (som en eftertanke för att det skulle bli extra spännande). Det finns mycket bättre svenska deckarförfattarinnor…men för all del, boken är ändå rätt läsvärd.

En rätt svag trea i betyg blir det. Lättläst och underhållande men inget man minns någon längre stund efteråt.

Köp den här eller här!

Läst: Häxans Tid av Árni Thórarinsson

 

Häxans Tid av Árni Thórarinsson (2012) – ♥♥♥♥
Bazar Förlag (recex)

Journalisten Einar blir ofrivilligt förflyttad till huvudstadstidningens nya redaktion i den avsides liggande byn Akureyri. Den lantliga idyllen spricker dock snabbt när en kvinna omkommer i vad som förefaller vara en olycka. Samtidigt försvinner under mystiska omständigheter den berömda skådespelaren Skarphedinn, trots att det är dagen före premiären av den teaterpjäs han har huvudrollen i. Einar börjar ana oråd och hans eftersökningar tar honom till samhällets mörkare sidor. Men organiserad brottslighet och politiskt maktspel finns det många som inte vill att Einar ska skriva om.

Den här boken tillhör samma skola av hårdkokta thrillers, kryddade med besk humor, som t ex Jo Nesbö, Robert B Parker, Jussi Adler-Olsen och Stuart MacBride brukar skriva. Underhållande, fast jag måste säga att jag uppskattade helheten mer än själva historien… Bashistorien var inte speciellt rafflande men det uppvägdes av allt annat, språk, humor och personskildringar, så det har jag överseende med. Dessutom finns det fler böcker om Einar så förhoppningsvis kommer dessa också att översättas. Men jag måste säga att det är svårt, åtminstone för mig, att hålla reda på de isländska namnen. Och man har inte en aning hur de uttalas…jag tycker synd om den person som ska läsa in den som ljudbok:-)!

Det blir en svag fyra till Häxans Tid. Gillar du någon av de överstående författarna så tror jag du gillar denna bok också. Häxans Tid går tydligen på TV också, den ska jag kolla in på SVT Play!

Köp den här eller här!

Bokbloggsjerka 20-23 juli!

Nu är det dags för Annikas bokbloggsjerka igen! Den här gången lyder frågan:

 

Om du fick välja, vilka böcker skulle du vilja se publicerade redan IDAG och varför?

Annika och jag har rätt lika smak, gillar också Elly Griffiths, Ian Rankin och Dennis Lehane…men jag skulle gärna se att det fanns hundra olästa böcker om Logan McRae, Stuart MacBrides hjälte i de hårdkokta skotska deckarna som utspelar sig i Aberdeen, the Granite city!! Det finns INGET som är dåligt med Stuart MacBrides böcker, de är roliga, spännande, hårdkokta, läskiga och blodiga. Göran Grip översätter dem bra men de läses med fördel på engelska så man får med all mustig skotsk slang. Allra bäst var de som engelska ljudböcker, med en fantastisk uppläsare som hade skotsk accent. Otroligt bra, han heter John Sessions och är den bästa uppläsare jag hört.

Oj, nu gick jag igång…men vill gärna rekommendera MacBride för er alla!! Läsläsläs!

Lyssnat på: Den som Törstar av Kristina Appelqvist

 

Den som Törstar av Kristina Appelqvist (2010) – ♥♥
Alfabeta Förlag

Professor Vidar Malmberg dör hastigt i en hjärtinfarkt och Västgöta universitets rektor Emma Lundgren måste skynda sig hem från Rom. Vidars vänner i kyrkokören där även Emma ingår bestämmer sig för att sjunga på begravningen. Men snart hittas ännu ett lik, och alla begrav-ningsgästerna blir misstänkta, inte minst Emma Lundgren själv.

Den här boken var inte bra. Jag hade stora problem med dialogen, folk pratar inte sådär, speciellt inte när de pratar för sig själva, personporträtten är inte engagerande och historien marscherar i för långsam takt för att vara spännande. Eftersom jag själv arbetar som ”kommunalbyråkrat”  tvivlar jag dessutom på att livet som kommunalråd eller vice ordförande i kulturnämnden är särskilt spännande eller glamouröst. Författaren borde läsa sin egen text högt för sig själv, det är ett bra sätt att höra ifall texten flyter och ifall dialogen håller. Möjligen sätter jag extra lågt betyg eftersom boken var uruselt inläst utan den minsta inlevelse. Jag vet tyvärr inte var inläsaren heter.

En tvåa till en bok som jag inte rekommenderar – det finns mycket bättre svenska deckare att läsa (Gerhardsen, Sten, Åsa Larsson, Jungstedt, Läckberg, Anna Jansson osv). Läs någon av dem istället.