Recension av Begär

Vad roligt det är när det man gör blir uppskattat!!

http://vastmanbok.blogspot.com/2018/12/begar.html?m=1

Annonser

Bästa Skräckböckerna 2018

Om spänningen och krim frodades under 2018 så var det inte ett lika bra skräckår (i min mening). De tre bästa böckerna var dock väldigt bra. 2019 vankas en novellsamling av Joe Hill och Vänligheten av John Ajvide Lindqvist.

Och så till de tre läskigaste böckerna för 2018:

 

Hunger

(Recension). Katsu har fiffigt nog utgått från en sann historia om hur insnöade nybyggare blev kannibaler. Med rätt skräckfilter på den storyn så blir det riktigt läskigt. Inte minst på grund av osämjan mellan människorna i gruppen, och ibland undrar man om inte det mänskliga monstret är värst…

Alma Katsu

Att veta att grunden för historien är sann gör Hunger ännu otäckare. Mycket bra!

 

Outsidern (inbunden)

En bästa-skräck-lista kan ju inte vara komplett utan kungen själv – Outsidern är en intrikat historia som börjar krim-liknande men sedan mer och mer styr över åt skräckhållet. Som vanligt är karaktärerna den allra största behållningen – ingen slår King på fingrarna där.

Stephen King's picture

Ja, vad finns det att säga? En av vår tids absolut största. Att vara så produktiv, och samtidigt hålla så hög nivå är rent makalöst.

 

Hantverkaren

(Recension). Den här boken är inte en utan många, den skiftar hela tiden karaktär och är svår att sätta in i ett fack. Det fick bli skräck eftersom det finns övernaturliga element. En av Boltons bästa!

Jätteroligt att hon ger sig in i goth-genren. Det ser jag gärna mer av!!

 

Bästa Deckarna 2018

Det är dags för ett bok-bokslut och när det gäller krim har det varit ett lysande år och svårt att välja ut favoriter.Eftersom jag väljer böcker som kommit under året föll Snövit Måste Dö av Nele Neuhaus bort, annars fick den en av de få femmor jag brukar dela ut. Men det fanns ändå ingen brist på finfina kandidater. Här kommer mina tre favoriter (utan inbördes ordning).

Lazarus (inbunden)

(Recension). Joona Linna är en av mina absoluta favoriter – godhjärtad, sorgsen men ändå dödligt effektiv. Lazarus är rent ruggigt spännande, på det där klassiska Kepler-sättet. Plottwistarna duggar tätt och i slutet av varje kapitel måååste man bara läsa lite till. Det är väldigt skickligt dramaturgiskt skrivet. Tyvärr tar det väl nåt år innan uppföljaren kommer för (grymt nog) är slutet så spektakulärt att man nästan kryper ur skinnet av tanken på att behöva vänta på att få veta hur det går.


Kepler fick en av mina få femmor i betyg för Lazarus. Läs! Det är en order!

 

En högre rättvisa

(Recension). Ännu en favoritkaraktär, fast av det mer osympatiska slaget – Sebastian Bergman! Likt Kepler skrivs det även här i par, och även detta par är riktigt fena på att avsluta sina böcker på ett sånt sätt att man suktar efter fortsättningen.

Tänk att svensk krim har så otroligt hög klass!!

 

The Blood Road

(Recension). Skotsk krim…våldsam, grafisk och humoristisk. Och min favorit, Stuart Macbride, är kungen av Tartan Noir. The Blood Road är en mycket otäck historia om pedofili och hämnd. Det färgstarka DS Steele är förstås med och piggar upp historien.

I maj kommer nästa McRae-roman, All That´s Dead, och den kommer jag att kasta mig över. Lyckos er som inte läst serien om McRae och har den kvar…

 

 

Andra fantastiska deckare som kom ut under 2018 var dessa:

Din vän Forsete (inbunden)Offrens offer (inbunden)Se henne försvinna (Zigic och Ferreira, del 4) (e-bok)Annars skjuter jägaren mig (inbunden)

Ett mycket gott krimår!!

Läst: En Högre Rättvisa av Hjorth/Rosenfeldt

En högre rättvisa
En Högre Rättvisa av Hjorth/Rosenfeldt (2018) – ♥♥♥♥+
Norstedts

En serie våldtäkter sätter skräck i Uppsala: gärningsmannen smyger sig på sina offer bakifrån, söver dem med en spruta och placerar en säck över huvudet innan övergreppet fullbordas.
Riksmordkommissionen är splittrad. Vanja arbetar tillfälligt i Uppsala och utreder det otäcka fallet. Sebastian åker runt i landet och pratar om sina böcker. Torkel, Ursula och Billy har sina egna angelägenheter som upptar dem. Men när ett av våldtäktsoffren hittas död samlas de igen och teamet måste lägga personliga problem och strider åt sidan.
Ledtrådar tyder på att offren inte är slumpvis utvalda. Men vad är kopplingen mellan dem? Och varför verkar så många personer inte vilja att sanningen kommer fram?

Det här är den sjätte boken i serien om kriminalpsykologen Sebastian Bergman – mannen man älskar att hata. Det finns ingen som är så ljuvligt egoistisk och självcentrerad som han! Krimhistorien är intrikat och spännande, med ett riktigt ruskigt motiv. Och (jag säger som jag skrev i recensionen av Lazarus) slutet…SLUTET!! Skriv fort, Hjorth/Rosenfeldt, för jag måste få veta hur ni löser detta!!

En stark fyra i betyg! Snacka om cliffhangermästare!

Köp den här, här eller här!

Läst: Städaren av Paul Cleave

Städaren (inbunden)
Städaren (The Cleaner) av Paul Cleave (2018) – ♥♥♥♥
Jentas

Joe har total kontroll över sitt nedskalade liv, som består dels av hans dagarbete som städare vid polisen, dels av det arbete han på eget initiativ utför på kvällar och nätter. Medias ständiga och upprörda rapportering om Christchurchkarvaren, som sägs ha mördat sju kvinnor, bekymrar honom inte särskilt mycket. Frånsett att Joe vet att Karvaren bara har dödat sex. Det vet han bortom allt tvivel, och han är fast besluten att identifiera den som kopierat Karvarens metoder och dödat den sjunde. För det mordet tänker Joe bestraffa honom, och därefter tänker han sätta dit honom för också de andra sex. Och Joe tvivlar inte på att han ska kunna genomföra sin plan. Han vet redan att han är listigare än polisen.
Det enda han först måste se till är att ta hand om alla de kvinnor som hela tiden lägger sig i och stör honom. Inte minst hans excentriska, överbeskyddande mor, och förstås Sally, som sköter underhållet i polishuset och betraktar Joe som en ersättare för sin döde bror. För att nu inte nämna den mystiska Melissa, den enda kvinna som någonsin verkligen förstått Joe, men vars fantasier om utpressning och tortyr inte ryms i hans mordutredning.

Det här är en väldigt våldsam historia, som ändå innehåller massor av svart humor. Joe är en tvättäkta psykopat vars hobby är att mörda kvinnor. Man kan stundvis skymta anledningen till att han blivit rätt så störd eftersom hans mamma är skogstokig hon också… Det är den första krimbok jag läst som utspelar sig i Nya Zeeland. Cleave har skrivit fler böcker varav två finns på svenska och ges ut av förlaget Jentas. De har snappat upp en hel del intressanta författare i den mer hårdkokta krimskolan som t ex Chris Carter, Tess Gerritsen och B.A Paris. Jag ska iaf ge mig i kast med Cleaves Djupet (finns bl a på Storytel).

En fyra i betyg. Mycket underhållande.

Köp den här, här eller här.

Läst: Stora Stygga Vargen av Nele Neuhaus

Stora stygga vargen (inbunden)
Stora Stygga Vargen (Böser Wolf) av Nele Neuhaus (2017) – ♥♥♥♥+
Albert Bonniers Förlag

En het junidag hittas liket efter en sextonårig flicka i floden Main utanför Frankfurt. Hon har blivit mördad och kroppen bär spår av brutal misshandel. Och ingen saknar henne. Flera veckor efter det makabra fyndet står Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein fortfarande rådlösa i sökandet efter hennes identitet. Så landar ett nytt fall på deras bord. En populär tv-programledare har attackerats och låsts in i bagageluckan på sin bil. Hon har nyligen arbetat på ett reportage om en hemlighetsfull organisation, med medlemmar från samhällets allra högsta skikt. Medan Pia och Oliver gräver djupare i fallet flätas det oväntat samman med den anonyma flickan vid flodkanten, och blottar en fruktansvärd hemlighet som kommer dem obehagligt nära.

Neuhaus är min nya favorit! I den här boken (som är nr 5 i serien om Kirchhoff och von Bodenstein) blir det riktigt obehagligt och grafisk…en krimstil som kanske inte är för alla men som jag tycker mycket om. Även om det blir riktigt otäckt ibland känns det inte spekulativt utan allt för berättelsen framåt. Jag tycker bäst om skildringen av den dömda pedofilen, hur han har förlorat allt, och så beskrivningen av huvudkaraktärerna. Det blandas upp lagom mycket med personliga saker för att de ska kännas intressanta, men inte så mycket att det skymmer krimstoryn. Emellanåt skymtar en uppfriskande svart humor fram, något som är vanligt i min favvogenre, Tartan Noir eller skotsk krim.

Riktigt bra! En stark fyra i betyg!

Köp den här, här eller här.