Nu är det fredag och jerkadags med Annikas litteratur- och kulturblogg. Den här gången lyder frågan:
Vad är det som gör en svensk kriminalroman typiskt svensk för dig. En italiensk kriminalroman typisk italiensk. Amerikansk? Välj ett land och tala om för mig vad du tycker kännetecknar just det landets kriminalromaner.
Jag älskar skotska deckare och en hel hög av mina favoritförfattare kommer från Skottland – Denise Mina, Stuart MacBride, Ian Rankin och Val McDermid. De skriver rätt olika typer av deckare men det som de ändå har gemensamt är en viss ton som beskriver skottarna som ett kärvt, tufft, osofistikerat släkte med en rätt svart humor som man antagligen lagt sig till med för att kunna stå ut, en riktig galghumor. Det är speciellt tydligt i MacBrides och Rankins böcker. Skotten beskrivs som någon som äter för dålig, fet mat (rowies, bacon butties och chips), dricker kopiösa mängder och svär som borstbindare…och både väderklimatet och klimatet mellan människorna är minst sagt kärvt. Men dessa författare beskriver allt detta med kärlek och värme och är stolta över sitt land. Det är fint. Böckerna av ovanstående författare har också en tendens att vara mycket råa och grafiska i beskrivningen av våld och brott men jag gillar ju sådana böcker…
Så typiskt för en bok av en skotsk författare är alltså den raka och osofistikerade beskrivningen av Skottland som en tuff plats, och våldet beskrivs naket och utlämnande men det finns värme och humor i botten.