Läst: X – Den Sista Platsen av John Ajvide Lindqvist

X : Den sista platsen

X – Den Sista Platsen av John Ajvide Lindqvist (2017) – ♥♥♥♥
Ordfront (recex)

En gång var kriminaljournalisten Tommy T hela Sveriges älskling, men på senare år har hans stjärna dalat. Undersökningen av självmorden ska bli hans upprättelse. Tillsammans med sin hund Hagge nosar han sig djupare in i mysteriet kring den undflyende gestalten »X« som tycks ligga bakom allting. Spåren leder till ett enormt parti kokain samt till ett oändligt fält med kortklippt gräs och en himmel utan sol.

Samtidigt dras Tommys systerson Linus allt djupare in i X verksamhet. Han är 17 år och bor i det megalomaniska höghusbygget Gårdsstugan. Allt sedan han som 13-åring började sälja sin egen ADHD-medicin har han drömt om att få deala i de högre divisionerna. När han slutligen får chansen visar sig verksamheten vara både farligare och underligare än vad han kunnat föreställa sig.

Jag är djupt imponerad – han fick ihop det! Trilogin om platserna är avslutad och på ett bra sätt. Min favorit i trilogin är Himmelstrand. Alla tre böcker i serien om Platserna är väldigt olika men har en likhet – Ajvides skicklighet att beskriva sina karaktärer och få dig att bry dig om dem. Tommy T och Hagge är en underbar duo! Jag har lyssnat på några författarsamtal där Ajvide beskrivit tankarna bakom X och det märks att han verkligen gillar Hagge. X är en underbart skriven kriminalhistoria, med Ajvides vackra prosa, svarta humor och mångbottnade karaktärer. Och så får vi träffa Lennart och Olof igen! Bara en sån sak…

En fyra i betyg!! Läs hela trilogin!! Eller vänta på ljudboken som författaren just nu läser in – Ajvide Lindqvists röst passar så bra till hans texter.

Köp den här, här eller här!

Annonser

Läst: Den Sista Föreställningen av Dennis Magnusson

Den sista föreställningen (inbunden)

Den Sista Föreställningen av Dennis Magnusson (2017) – ♥♥♥+
Ordfront (recex)

På ett hospice i Stockholm vakar Jenny vid sin make Ingvars sida. Hon är dramaturg vid stadens stora teater, där han är chef och firad regissör. Nu har han bara några veckor kvar att leva. Så möter Jenny Mikael, också han en vakande, och de två finner tröst hos varandra. Men snart står det klart att Mikael kommer från en helt annan värld en värld av organiserad brottslighet och blodiga uppgörelser. Samtidigt pågår ett maktspel i det stora teaterhuset. Den nya teaterchefen verkar göra allt för att få bort Jenny nu när Ingvar inte längre är kvar. När Mikael och Jenny beslutar sig för att hjälpa varandra anar ingen av dem vilka krafter som satts i rullning eller den oväntade utgången.

Det är en fiffig intrig, att blanda kultureliten med gangstervärlden. Kulturnissarna är nog så hänsynslösa som brottslingarna, på sitt eget sätt. Det är välskrivet och jag tycker bäst om delarna som skildrar hierarkin och maktspelet på teatern. Magnusson skriver även manus till film, teater och tv-serier, bl a Jordskott som jag tyckte mycket om. En lovande debut!

En stark trea till en annorlunda spänningsroman.

Köp den här, här eller här!

Läst: Lögnen Är En Annan Sanning av Sören Bondeson

Lögnen är en annan sanning

Lögnen Är En Annan Sanning av Sören Bondeson (2017) – ♥♥♥-
Ordfront (recex)

Stockholm betraktas som en spioncentral för olika underrättelsetjänster — och en fristad för norsk motståndsrörelse. Här finns också Enskilda banken, hjärtat i Wallenbergarnas maktimperium där hemliga allianser med tyska affärsmän och Göring görs upp. Mitt i detta nav av politisk och ekonomisk makt jobbar den före detta sjömannen och numera vaktmästarbiträdet Axel Olof Severin som på grund av sin nyfikenhet, naivitet och kärlekstörst dras in i en härva som visar sig var betydligt större än han kan hantera. Snart har han inte bara den svenska underrättelsetjänsten efter sig utan även ryska spioner och Gestapo.

Jag har behållning av den här boken som en intressant inblick i hur det var i Sverige vid krigstiden. Men som krimhistoria är jag vare sig fängslad eller underhållen. Och slutet är väldigt abrupt. Boken är välskriven, men kanske inte en krimhistoria såsom vi är vana. Som tidsmarkör, bra!

En trea (svag) i betyg.

Köp den här, här eller här!

Läst: Laboon av Henrik Tord

Laboon : vågen som äter människor

Laboon av Henrik Tord (2016) – ♥♥♥♥
Ordfront Förlag (recex)

Annandagens morgon. Sandra och Matti ser hur vågen närmar sig som ett vitt skum vid horisonten. De letar förtvivlat längs stranden efter sin son Viktor. Sedan dundrar havet in.
Samtidigt, på en båt strax utanför Khao Lak. Alla i dyksällskapet är chockade. De har lyckats ta sig upp från trettio meters djup trots havets strömmar som kastat runt dem som trasdockor. Marko, dykinstruktören med ett mörkt förflutet, blickar ut över förödelsen när de närmar sig land. Kaoset, alla döda kroppar. Det här är min chans.
Sex år senare väcks Sandra av telefonen. Åren av bottenlös sorg har satt sina spår. Huset ekar tomt, Matti är utflyttad. Hon kisar mot den bländande skärmen. Vem ringer mitt i natten?
Det här är Bertil Arvidsson från ambassaden i Bangkok.
Hon blir iskall. Är detta samtalet? Efter sex år!
Mannen harklar sig: Vi har hittat er son.

Det här är sista delen i Svart Paradis-trilogin där de tidigare delarna hette Kum och Lasaros Tårar. Gemensamt för de alla tre är att de är hemskt sorgliga och vemodiga och handlar mycket om saknad och längtan att höra till. Det är emellanåt riktigt hjärtskärande. Beskrivningen av kaoset när tsunamin slår in över Khao Lak är välbeskriven och som förälder är det inte svårt att leva sig in i föräldrarnas förtvivlan när de tappar bort sin son i vattenmassorna.
Det som är lite annorlunda med den här boken mot de förra är att slutet faktiskt är försiktigt lyckligt. Tord låter oss ana att det kanske ändå blev ett slut som andas hopp. Det kändes bra.
En extra dimension har böckerna för mig eftersom de till vissa delar utspelar sig i Avesta som är min hemstad. Och min favorit i trilogin är Lasaros Tårar som har lite övernaturliga skräcktoner. Men hela trilogin är mycket läsvärd och kan läsas i vilken ordning som helst.

En fyra i betyg till en välskriven och sorglig bok.

Köp den här, här eller här!

Läst: Våran Hud, Vårat Blod, Våra Ben av John Ajvide Lindqvist

Våran hud, vårat blod, våra ben (inbunden)

Våran hud, Vårat blod, Våra ben av John Ajvide Lindqvist (2016) – ♥♥♥♥
Ordfront Förlag (recex)

Ett barn står natt efter natt i Finlandsfärjans för och spejar ut mot havet.
En långtradarchaufför med en blodig hemlighet plockar upp en liftare med misstänkt lite bagage.
Ett ungt par får köpa en villa billigt eftersom där råder »speciella omständigheter«. Våran hud, vårat blod, våra ben innehåller en samling skräckberättelser med omisskännlig John Ajvide Lindqviststämning, som utspelar sig i ett samtida Sverige, men precis utanför vårt synfält. Vi får möta en samling vardagliga gestalter och ett antal mindre vardagliga, såsom spöken, vampyrer, varulvar, mylingar, tomtar, zombies och så ett havsmonster.

Jag har alltid tyckt att Ajvide Lindqvists vemodiga berättelser gör sig bättre i romanform än som noveller. Men denna novellsamling är riktigt bra och jag slukade den på några timmar. Titelnovellen hör till mina favoriter, tillsammans med långnovellen Tjärven, en zombiehistoria som tidigare givits ut som e-bok och MP3-bok. Ett gäng gamla klasskompisar ska på återträff och åker ut till en öde ö där de blir strandsatta och attackerade av de döda som kommer från havet. Underbar beskrivning av dynamiken mellan de gamla klasskompisarna och roliga hänvisningar till 80-talsmusik. Att ha Modern Talking som ackompanjemang när zombierna gröper ur skallar är så härligt absurt!

Ajvide Lindqvist gör som Stephen King och bjuder på epilog där han beskriver lite om bakgrunden till de olika berättelserna – det gillar jag skarpt!

En fyra i betyg till den bästa novellsamling Ajvide Lindqvist skrivit – än så länge i alla fall! Nu väntar vi på X – Den Sista Platsen som jag hoppas kommer snart.

Köp den här, här eller här!

Läst: Rörelsen – Den andra Platsen av John Ajvide Lindqvist

Rörelsen : den andra platsen (Inbunden)

Rörelsen – Den Andra Platsen av John Ajvide Lindqvist (2015) – ♥♥♥♥
Ordfront Förlag 

I SEPTEMBER 1985 flyttar John Lindqvist in i ett trångt och mörkt gårdshus på Luntmakargatan i Stockholm, vägg i vägg med Brunkebergstunneln. Han vill skapa sig en karriär som restaurangtrollkarl. Några veckor senare blir han tagen för stöld på Åhléns och tillbringar en natt i häkte. Under natten inträffar en rörelse av svårtolkad karaktär och när han återvänder till sitt hus dagen efter har något hänt. Fåglar faller från himlen och hans grannar beter sig underligt. Snart upptäcker han att det finns något i det låsta duschrummet längst inne i tvättstugan, något som kan låta oss färdas till den andra platsen och besanna våra drömmar. Det kostar bara lite lite blod. När John så småningom börjar delta i verksamheten dras han ner i en ström av magi, våld och gemenskap som mynnar ut i mordet på Olof Palme.

Ajvide Lindqvist har skrivit flera av de bästa böcker jag har läst i hela mitt liv…det är något med hans poetiska prosa som blandas med rätt grafisk skräck emellanåt, lite som Clive Barker skriver. Vackert och kräkframkallande på samma gång! Likt Stephen King är han också skicklig på att skapa trovärdiga karaktärer. I den här boken är han själv huvudkaraktären, och boken är en slags fortsättning på Himmelstrand som kom ut förra året. Man bör nog läsa den först om man ska förstå alla hänvisningar som annars lär te sig ganska märkliga. Jag lyssnade på Ajvide Lindqvist i Ordfronts monter på Bokmässan och han sa att han i denna bok skrivit den äckligaste scen han någonsin skrivit…och jag vet precis vilken han menar. Annars är det mest en obehaglig stämning som infinner sig, något som påminner att det bakom en välfernissat yta kan finnas monster. Jag ser väldigt mycket fram emot den sista delen i trilogin om Platserna, och den kommer visst att heta X – Den Sista Platsen.

En fyra i betyg…även om jag uppskattade Himmelstrand mer.

Det kan tilläggas att Rörelsen nominerats till årets Augustpris! Här kan ni läsa om övriga nominerade författare.

Köp den här, här eller här!

Läst: Slaktmånad av Lars Pettersson

Slaktmånad

Slaktmånad av Lars Pettersson (2014) – ♥♥♥+
Ordfront Förlag (recex)

I oktober 2013 hittas en man i en bil på en avlägsen fjällväg utanför Kautokeino i Nordnorge, skjuten med ett prickskyttegevär. Det är Torben Nyhlén, statssekreterare i svenska näringsdepartementet. Omständigheterna gör att det klassas som terrordåd och säkerhetspolisen i både Oslo och Stockholm kopplas in.
Samtidigt har kampen hårdnat om rätten till marken i Sápmi, samernas traditionella renbetesland. Till följd av ökad internationell efterfrågan har utvinning av dyrbara metaller blivit allt mer lönsamt. Det svenska Polar Gold AB vill öppna en nerlagd gruva väster om Kautokeino. Men kommunstyrelsen röstar emot.
Alla är dock inte motståndare till ny industri i trakten: fler arbetstillfällen och lönsamma bidrag lockar och Sametinget tonar ner risken för förgiftat vatten och förstörd natur.
Åklagare Anna Magnusson är numera aktiv renägare på deltid. Hennes familj dras snart in i konflikten eftersom det är på deras traditionella parnings- och kalvningsområde som gruvan ligger. När så ännu ett mord inträffar blir stämningen än mer spänd i det lilla slutna samhället långt norr om polcirkeln.

Jag tyckte mycket om Kautokeino-En blodig kniv och den här uppföljaren utspelar sig några år efter den. Det jag uppskattar mest är skildringen av en miljö som känns mycket exotisk och främmande – sameland. Naturen skildras otroligt bra och man sitter nästan och fryser i soffan när fjällturer i svinkall temperatur beskrivs. Skildringen av konflikten mellan stad och land, mellan staten och de små renägarna, är också jättebra. Men kanske är Slaktmånad mer ett spänningsdrama än en deckare. Välskrivet är det i alla fall.

En stark trea i betyg.

Köp den här, här eller här!