Bokbloggsjerka 30 maj- 2 juni

 Veckans jerkafråga via Annikas litteratur- och kulturblogg var svår…den lyder som följer:

 

Kan du ge tips på ditt bästa lästips när det gäller böcker under 100 sidor (eller däromkring)?

 

Jag kom faktiskt inte på en enda (bra) bok som är så kort. Den kortaste bok jag läst på länge var Kvinnan i Svart av Susan Hill, men den tyckte jag inte alls om (se recension).

Det jag faktiskt kan rekommendera är böckerna av en författare som skriver förhållandevis korta böcker, även om de inte är så korta som 100 sidor – Karin Fossum!

Hennes böcker brukar vara runt 200 sidor långa och det behövs inte en sida mer för hon är så skicklig på att koka ner det väsentliga i sin historia så att det räcker med 200 sidor. Hon är en förebild för mig eftersom jag själv har en tendens att skriva på det viset, jag är dålig på att skriva annat än det som tillhör kärnhistorien. Och så visar hon att man kan bli utgiven och dessutom sälja bra trots att man inte skriver tegelstenar på mer än 500 sidor… Så – vill man läsa korta, kärnfulla inblickar i det mänskliga psyket när det är som sjukast så ska man ta och läsa Fossum!!

 

 

 

 

Lyssnat på: Poppet av Mo Hayder

Poppet av Mo Hayder (2013) – ♥♥♥+
Ingram Pub Services

Patienterna på mentalsjukhuset Beechway är skräckslagna och talar om det ondskefulla väsen som kallas The Maude, och som besöker dem på nätterna. Efter en serie fasansfulla incidenter kallas Jack Caffery in för att utreda.  Caffery måste hitta källan till de otäcka stympningarna och dödsfallen innan det sker igen.

Det skulle vara intressant att få kika in i Mo Hayders hjärna – det måste vara en spektakulär syn med tanke på alla morbida otäckheter hon hittar på. Jag gillar! Denna bok utspelar sig på ett mentalsjukhus, en tacksam miljö att hitta på nåt riktigt otäckt i…och en massa bisarra karaktärer därtill! Även om jag kunde lista ut hur det skulle gå på slutet så är det ändå en välskriven, spännande bok som gav mig rysningar utefter ryggen. Bihistorien om sökandet efter Misty Kitson hör ihop med händelser som skett i en tidigare bok, och eftersom jag inte läst Caffery-serien i ordning (detta är bok nummer 6) så var det lite förvirrande…men det går att hänga med bra ändå. Hayder har seglat upp till att vara en av mina favoriter. Hon väjer inte för att skriva om det riktigt otäcka om det är en del av historien. Boken läses in av av Jot Davies, som gör ett bra jobb på ett lite lågmält sätt…men ändå med fina dialogpartier.

En stark trea i betyg.

Köp den här, här eller här!

 

Läst: Slutet På Kedjan av Fredrik T Olsson

Slutet På Kedjan av Fredrik T Olsson (2014) – ♥♥♥
Wahlström & Widstrand (recex)

I Amsterdam uteblir en ung språkforskare från en middag med sin pojkvän, utan att lämna minsta spår. I Berlin dödas en okänd man i en gränd och förs bort i en ambulans. Och i Stockholm försvinner den 50-årige före detta kryptologen William Sandberg från sjukhuset efter att ha försökt ta sitt liv.
På ytan händelser som bara tycks beröra de närmaste men som är de oundvikliga konsekvenserna av en väl förborgad hemlighet.
När William Sandberg vaknar upp efter ett misslyckat självmordsförsök är han bortförd av en organisation och förd till ett slott någonstans i Europa. Där invigs han i hemligheten bakom ett kodat meddelande – en omfattande text från en okänd avsändare, vars kryptering William Sandberg får i uppdrag att lösa.
Samtidigt vägrar Christina, journalist och Williams före detta fru, att acceptera sin exmakes försvinnande. Tillsammans med sin assistent Leo påbörjar hon en jakt som för henne allt närmare sanningen – och till alltmer fasansfulla insikter om vad som står på spel.
För snart står det klart att målet inte är det som William tror och att organisationen har dolda planer. Tillsammans med sin medfånge, sumerologen Janine, kämpar han för att lösa gåtan bakom meddelandet innan tiden rinner ut.

Den här boken marknadsförs som en bättre skriven Dan Brown-bok. Det finns många likheter, det finns det, men jag föredrar faktiskt Brown. De har det gemensamt att de skriver korta, filmiska scener och gärna strösslar med cliffhangers för att få läsaren att bara läsa liiite till. Men Browns gåtor är intressantare tycker jag, kanske för att det som William Sandberg gör är rätt obegripligt för mig. Ettor, nollor, fyrbas, kilskrift, koder…sånt vet jag inget om. Däremot kan jag googla upp de tavlor Brown hänvisar till och själv förstå dess roll i historien.
Det som jag tycker är den stora behållningen med den här boken är skildringen av undergången. Pesten kommer och paniken är total. Det är otäckt. Sen undrar jag mycket över den sista meningen i boken. Hur slutade den (med tanke på vad som hänt tidigare i boken) egentligen?

En trea i betyg. Jag tror säkert att det blir en finfin film av Slutet På Kedjan.

Köp den här, här eller här!

Lyssnat på: Den Man Älskar av Mari Jungstedt

Den Man Älskar av Mari Jungstedt (2014) – ♥♥+
Albert Bonniers Förlag

Mäklaren Sanna Widding har fått i uppdrag att inspektera en anrik gård i Bunge socken på norra Gotland. I samma stund som hon stiger in på tomten märker hon att allt inte är som det ska. Dagen därpå hittas hon mördad i ett vattenfyllt kalkstensbrott inte långt därifrån. 
Gården vilar på djupa och mörka hemligheter som långsamt stiger upp till ytan medan familjen förbereder sig på att sälja den. 
Kriminalkommissarie Anders Knutas är tillbaka på heltid vid Visbypolisen. Han och kollegan Karin Jacobsson dras in i en serie omskakande händelser där en okänd gärningsman hela tiden ligger steget före.

Det är absolut inget fel på Jungstedts prosa och hantverk, men det där det felar med denna bok är historien. En galen mördare är lös och jag tycker inte trådarna knyts ihop på ett tillräckligt bra sätt för att jag ska köpa hans galenskap. På slutet skymtar någon slags förklaring men det är bara i ett kort stycke och utvecklas inte. Jag tycker jag har läst den här boken förut. Men boken är skickligt skriven och mycket bra inläst av Katarina Ewerlöf, så visst kan man ha utbyte av den. Men det är inte den bästa bok om Knutas och Jacobsson som jag läst.

En stark tvåa i betyg. Ewerlöf övertygar som vanligt.

Köp den här, här eller här!

Bokbloggsjerka 23-26 maj

 Bättre sent än aldrig säger jag och deltar i veckans jerka genom Annikas Litteratur- och Kulturblogg!

Veckans fråga lyder:

 

Har du läst en bok som slutade på ett sådant sätt att du blev rejält besviken?

Ja, ganska nyligen lyssnade jag på ljudboken Birthdays of the Dead av Stuart MacBride. Huvudpersonen heter Ash Henderson och han har det inte så kul. Hans ena dottern kidnappad och ihjältorterad av en seriemördare, frun och andra dottern lämnade honom, i skuld till den lokala crime-bossen, vars sadistiska högra hand Ms Kerrigan har ett extra ont öga till Ash, då kidnappas den ANDRA dotter, skjuten i foten av en annan psykotisk maffiakvinna när han förtvivlad försöker leta reda på henne…och då kan jag säga (så jag inte spoilar boken) att slutet ändå var så pass dåligt (för Ash) att det övriga eländet inte verkade så illa. Boken slutar alltså mitt i ett massivt elände för huvudpersonen som man då börjat gilla trots alla hans fel och brister. Blä! Som tur var så kunde jag genast ge mig in i uppföljaren, A Song For The Dying, så jag fick reda på hur det gick.

MacBride var lite snällare mot Ash i uppföljaren, men efter den första boken hade man lite ont i magen… Den är dock hemskt bra ändå så jag var inte besviken på boken utan kanske tyckte mer synd om huvudpersonen!

Ja, skratta du, stygga Stuart!!

Läst: Miss Peregrine´s Home For Peculiar Children av Ransom Riggs

Miss Peregrine´s Home For Peculiar Children av Ransom Riggs (2011) – ♥♥♥+
Quirk Books

Omständigheterna kring hans farfars död tar Jacob till en avlägsen ö utanför Wales kust och de fallfärdiga ruinerna av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Bland dess övergivna rum och ekande korridorer inser Jacob att barnen från hans farfars skrönor kan ha funnits i verkligheten. Att de måste ha varit mer än bara märkliga – kanske till och med farliga. Men framförallt står det klart: De underliga barnen är fortfarande vid liv.

Den här boken är som om Clive Barker skulle bestämt sig för att skriva för barn, på ett mindre makabert och något mer publikfriande sätt. Jag gillar det! Och jag älskar de bisarra foton som är insprängda i texten. Att de verkligen finns, och inte fabricerats som en del av bokens handling, är också jätteskoj! Handlingen är ganska enkel och även här är det något som Barker skulle ha kunnat hitta på, speciellt delen om en tidsloop som man kan ta skydd i, de goda mot de onda, ”peculiars” mot ”hollows”. Boken slutar med en cliffhanger och nästa del finns redan att läsa, den heter Hollow City. Jag vet inte hur många fler av böckerna om peculiar children som Riggs planerar men han har fått en fan i mig och jag kommer att genast kolla in Hollow City!

En stark trea i betyg! Underbara foton! Man undrar ju hur deras historia egentligen är…

Köp den här, här eller här!

Lyssnat på: Juvelskrinet av Jan Mårtenson

Juvelskrinet av Jan Mårtenson (2014) – ♥♥+
Bonnier Audio 

Johan Kristian Homan, den stillsamme antikhandlaren i Gamla stan, har bett sin kollega Eric Gustafsson att värdera ett magnifikt smycke som hans flickvän Francine har ärvt. Hon har också dokument som hävdar att andra smycken från det ryska imperiet gömdes i ett palats i Sankt Petersburg under revolutionen.
Homan blir inbjuden till ett jubileum i sin gamla skola, med anor från 1300-talet och där Olaus Petri en gång var elev. Bland hans klasskamrater finns Leif Carlson, som utgjorde ett problem både för sig själv och för skolan, men som numera är framgångsrik affärsman i Ryssland och handlar med olja och naturgas. Han sitter dessutom på viktig, hemlig information om Rysslands energipolitik som kan få stora konsekvenser för omvärlden.
Men han har problem. Han anklagas för förskingring, och vädjar till Homan om hjälp för att komma undan ett dödshot.
Så försvinner Leif Carlson spårlöst. Sista gången någon såg honom var han ombord på flickvännen Ludmillas lyxyacht Red Lady.
Motvilligt dras Homan in i en härva av mord, korruption och rysk maffia som sträcker sig från dagens Stockholm till den epok då oskattbara föremål skapades av världens skickligaste juvelerare för det kejserliga palatset i Sankt Petersburg. Och han får hårdhänt lära sig att den som inte ger sig in i leken inte heller behöver dra sig ur …

Nuförtiden läser jag Mårtensons Homanböcker mest av gammal vana. Deckarhistorien brukar vara rätt mild, och jag retar mig jättemycket på hur Homan lägger sin näsa i blöt överallt. Det jag däremot uppskattar är lektionerna i konst- och kulturhistoria som Mårtenson väver in i handlingen. I den här boken, liksom i den förra, så rör sig Homan i en värld med ryska oligarker och what not. Det blir för stort, de böcker där mördaren finns att hitta i en närmare krets, och där motiven inte är storpolitiska, är bättre tycker jag. Liksom de som är förlagda i en specifik miljö, t ex safari i Afrika eller på kryssningsfartyget QE2. Den här boken är rätt lättglömd även om jag tror många uppskattar den lättsmälta underhållningen och den inte så blodiga kriminalhistorien.

En stark tvåa i betyg. Tomas Bolmes röst passar texten bra!

Köp den här, här eller här!

Läst: De Sömnlösa av Sanna Juhlin

De Sömnlösa av Sanna Juhlin (2014) – ♥♥♥
Mörkersdottirs Förlag (recex)

Smilla lämnar storstaden, sin butik och sin lägenhet för att återvända till sin barndomsby som hon inte besökt på över tio år. Det mesta är sig likt, själv är hon förändrad. Hennes sinnen är mer utvecklade, hennes kropp kräver mindre sömn och hon övermannas av nya begär. Samtidigt är hon på flykt från den man som varit hennes stora kärlek, men som nu visat en annan sida. I hembyn blir hon tveksamt mottagen av sina bröder och deras familjer, bröderna som förr mest söp och slogs har förvandlats till stabila familjefäder, medan hon som var den ordentliga, blyga flickan nu är en annan. Så möter hon en ny man och hon slits mellan det som varit och nuet och rädslan för vad som ska ske om hennes före detta hittar henne. I hembyn väntar också gamla hemligheter på att komma upp till ytan, samband och händelser som förändrar Smillas liv för alltid.

Jag tyckte om den här boken, den är en försvenskad variant av Twilight, fast istället för vampyrer har vi något slags varulvsvarelser. Bokens stora förtjänst tycker jag är beskrivningen av den lilla landsorten och hur det är att komma hem till alla förväntningar och fördomar om vem man är, baserade på ens släkt och vad som skvallras om den. Kärlekshistorien är också fint beskriven. Boken avslutas med en cliffhanger och det känns som om det kan bli en fortsättning i någon form. Prosan flyter på bra och jag tycker det är en välskriven spänningsbok som borde tilltala unga vuxna, som ju är målgruppen för kärleksromaner som involverar övernaturliga väsen. Även om en bra bok är en bok för alla!! Det blir i alla fall en stabil trea i betyg. Mörkersdottir ger ut spänning/fantasy/skräck och jag ska kolla in vad de mer har för böcker i sin fatabur!

Köp den här, här eller här!

Läst: Children of the Revolution av Peter Robinson

Children of the Revolution av Peter Robinson (2013) – ♥♥♥
Hodder & Stoughton

En före detta lärare, utskämd och sparkad på grund av anklagelser om sexuella trakasserier av elever, hittas död. Han har kastats från en bro, och i hans ficka hittas 5000 pund vilket rimmar illa med offrets i övrigt fattiga liv. DCI Banks hittar ledtrådar som leder tillbaka till offrets egen skolgång i början av 70-talet. Och skeletten i garderoberna börjar krypa ut…

En Alan Banks-bok är alltid något att se fram emot, välskrivna och mysiga som de är. Men de senaste böckerna tycker jag har gått på någon slags tomgång…det är helt OK underhållning men saknar den där sista piffen och skärpan som jag tyckte Robinson hade förr i tiden. Den här boken bjuder dessutom på en twist, eller en omständighet i brottets uppklarande som jag som läsare inte har möjlighet att se och det tycker jag är fusk. Visst är det skoj med twister men här är det mer att Banks plötsligt förstår något som det med de uppgifter man får i boken inte går att förstå. Lite för lite gestaltning och för mycket utskrivet i klarspråk. Eller så är det kanske jag som är lite trög. Jag tycker att det är roligt att Robinsons karaktärer har utvecklats i alla möjliga riktningar under seriens gång, en person som jag verkligen gillar är t ex Winsome som både är den humorlösa rättsskiparen, men samtidigt har roliga sidor. En ny karaktär som tar stor plats i denna bok är polisen Gerry Masterton, en kvinna som verkar intressant och lovar gott inför framtiden.

Den här boken är helt OK men inte någon av Robinsons bästa. Men såklart läsvärd om man gillar Banks-serien. En trea i betyg.

Köp den här, här eller här!

Läst: Crimebook av Rasmus Finnhult

Crimebook av Rasmus Finnhult (2013) – ♥♥♥
Förlaget Orda (recex)

En åldring med invandrarbakgrund hittas död på en bilfirma, hängande i en kätting. Han har blivit torterad på ett synnerligen bestialiskt sätt. Några dagar senare hittas en välbärgad porrfilmsdistributör i en rullstol framför Lunds domkyrka, även han bragd om livet på ett sällsynt plågsamt sätt.
Lunds nyinrättade och högteknologiska kriminalavdelning, med kriminalkommisarie John Hulth i spetsen, sätts på svåra prov då fler människor sannolikt kommer att mista livet om gruppen inte anstränger sig till sitt absolut yttersta. 
Mördaren verkar hämta inspiration från Crimebook, en snabbt växande sajt där hat är drivkraften, från vilken han plockar människor som han använder som pjäser i sitt morbida spel. Utredningen försvåras ytterligare när Hulth upptäcker att en av hans egna teammedlemmar deltar i spelet.

Finnhults debut är det vinnande bidrag i en ävling, ”Brottsplats Malmö”, och det är en värdig vinnare. Det är välskrivet, spännande och tanken på att det i verkligheten skulle kunna finnas en Crimebook är verkligen inte svår att tro på. Man är lite kluven mellan att tycka synd om offren, och att tycka att de förtjänar vad de får när det kommer fram varför de straffas. Allt är inte svart och vitt, speciellt inte etikfrågor… Vi får se ifall Finnhult kommer ut med fler böcker om gänget på Lunds kriminalavdelning. Jag kommer att läsa dem i sådana fall.

En trea i betyg blir det till en lovande debut.

Köp den här, här eller här!