Lyssnat på: Något Att Dölja av Elizabeth George

Något Att Dölja (Something To Hide) av Elizabeth George (2022, Norstedts) – ♡♡♡♡

En kvinna med nigerianskt påbrå hittas medvetslös i sin lägenhet i London och hamnar i koma. När hon sedan dör blir det ett fall för Scotland Yard, eftersom Teodora ”Teo” Bontempi var polis. Kriminalkommissarie Thomas Lynley ansvarar för utredningen. Snart får de veta att Teo varit en del av en grupp som utrett fall av kvinnlig könsstympning, något som fortfarande tillämpas i vissa nigerianska och somaliska grupper i staden. I jakten på en lösning tar Lynley hjälp av sina kollegor Barbara Havers och Winston Nkata. Tillsammans måste de lyckas reda ut alla lögner och hitta en mördare som är fast besluten att hålla sig gömd.

Det här är en mycket bra George-bok, hon skriver alltid lååånga böcker och ibland känns en hel del onödigt. Här är det långt men hela tiden substans i storyn. Grundberättelsen handlar om kvinnlig könsstympning- ett ämne som är lika viktigt som förfärligt. Det handlar också om hur patriarkala strukturer i vissa kulturer gör att familjer lever under tyranni. Så bra att detta lyfts till ytan. Krimstoryn hamnar lite i skymundan men det gör mig inget. George lyckas dock med att förvåna när gåtans upplösning beskrivs.

En riktigt bra engelsk krimroman. Mycket tonvikt på ”gästkaraktärerna” och mindre på Havers/Lynley & co vilket är intressant.

Annons

Påfyllning i läs-listan!

Tusen tack till Modernista för dessa godingar – Anna Kuru har tidigare skrivit Kiruna-trilogin, och De Rättrådiga är Tinna Lindbergs första bok om diplomaten Linnea Bielke. Modernista brukar ha god näsa för fin krim så detta blir trevligt!

Anezka och jag tackar men det var nog mest jag som var intresserad ändå.

Idag släpps också en ny spänningsroman av Monica Rehn (som debuterade med finfina Moratorium häromåret) och den har prio eftersom jag tyckte mycket om debuten. Lögnaren heter nysläppet och den törs jag rekommendera redan nu!

Ett knippe engelsk skräck!

Jag har plöjt ett gäng engelska skräckisar på sistone. Här kommer ett urval för er horror lovers att gotta er åt!

Seed av Ania Ahlborn (2011) – ♡♡♡+

Jack och hans familj börjar ana att de förföljs av en ond varelse…och den verkar ha siktat in sig på den yngsta dottern. Det här är en story om demonisk besatthet och när dottern börjar bete sig underlig så är det riktigt läskigt. Ahlborn är alltid läsvärd!

Scalp av Carver Pike (2020) – ♡♡♡+

En muterad lus-variant gör de infekterade till zombies som jagar offer för att sprida smittan. En liten grupp överlevande kämpar för överlevnad och för att luska ut ett botemedel. Den här boken kommer inte att få nobelpriset men är vansinnigt underhållande. Tänk dig bästa sortens B-zombieskräckis med högt tempo och illröda specialeffekter. Jag gillade den verkligen även om det ibland blev tjatiga beskrivningar om hur lusen borrade sig in i hjärnan på sina offer.

The Chosen Child av Graham Masterton (2017) – ♡♡♡

Masterton har en väldigt kreativ fantasi…den här gången handlar det om ett muterat barn-monster som bor i kloakerna under Warszawa och som väcks till liv när ett stort bolag ska bygga hotell. Inte en av hans bästa men ändå väldigt kul. Var får han allt ifrån?

Läst: Blodmåne av Jo Nesbø

Blodmåne (Blodmåne) av Jo Nesbø (2023, Albert Bonniers Förlag) – ♡♡♡♡+

Harry Hole är i Los Angeles för att dricka sig till döds, efter att hans liv hemma i Norge slagits i spillror. Men han har en vän, en bedagad filmstjärna, som nu jagas av en knarkkartell som hon lånat pengar av. I Oslo står polisen handfallen efter att två kvinnor försvunnit från en kändisfest. När en av dem hittas mördad riktas misstankarna mot en känd fastighetskung, som till polisens stora förtret hyr in Harry Hole som privatspanare. Tiden är knapp. I USA väntar kartellen, och i Oslo förbereder sig en gäckande hämnare för fler dåd. Ett team av vinddrivna existenser blir Harrys stöd i jakten på sanningen. Men de har inte mycket att gå efter, och snart skymtar blodmånen över staden.

Det är alltid en högtidsstund när man får läsa en ny Harry Hole-roman, den trasige polisen med ett hjärta av guld…å vad jag tycker om honom. Nesbø är en mästare på att få dig att bara läsa liiite till och just när man tror att man listat ut hur allt ligger till så gör historien ett 180-graders lappkast och man blir ånyo häpen. Det jag tyckte var bäst här är Holes lilla grupp av misfits som han samlar för att hjälpa honom för att utreda ett fall – och nu som privatperson, inte polis. Vi får träffa hans gamla fiende Truls och flumpolaren Øystein. Mördaren har såklart utarbetat ett makabert modus operandi, och eftersom jag gillar min krim rå och blodig så jublar jag såklart. Det man kunde ha dragit ner på är delarna i USA vilket iofs är viktiga för att få Harry iväg till Norge men annars är en longör IMO.

Jag blev inte besviken- Nesbø tillhör verkligen spänningens världselit. En stark fyra!

Läst: Havsörnens Skrik av Karin Smirnoff

Havsörnens Skrik av Karin Smirnoff (2022, Polaris) – ♡♡♡+

Mikael Blomkvist sätter sig på tåget till Älvsbyn för att gå på sin dotters bröllop men dras in i händelser som får honom att hitta tillbaka till sina rötter som grävande journalist. Lisbeth Salander befinner sig också norrut för att knyta ihop ett avklippt familjeband, och än en gång korsas deras vägar. Tillsammans hamnar de i stormens öga i den lilla orten Gasskas.

Stieg Larssons karaktärer lämnas nu över till Karin Smirnoff efter att David Lagercrantz haft hand om dem ett tag. Jag tror man måste acceptera att det aldrig mer är Larsson som berättar, att det KOMMER att vara annorlunda beroende på vilken författare som tar över stafettpinnen och inte reta sig på det. Och får jag välja föredrar jag Smirnoffs versioner av Blomqvist och Salander jämfört med Lagercrantz. Salander är mer än bara en deus ex machina som stiger ner för att lösa allt med hackande och round kicks. Hon är mer sårbar och därmed mänskligare. Jag har inte läst Smirnoffs hyllade trilogi men slås av hur hennes prosa (i likhet med andra namnkunniga norrlandsförfattare som t ex Åsa Larsson, Tove Alsterdal och Liza Marklund) lirar så väl med miljön och beskrivningen av karaktärerna. Kargt och vackert. Jag hoppas på ett litet lyft till nästa bok när de ”nya” karaktärerna satt sig lite. Nu blir det en stark trea!