Läst: Let The Devil Sleep av John Verdon

Let The Devil Sleep av John Verdon (2013) – ♥♥♥+
Penguin Books Ltd

Det är vår i luften men Dave Gurney är deprimerad och har ont. Skottskadorna gör sig påminda, det är ett halvår sedan han undkom döden med en hårsmån. Att han som pensionerad känner sig sysslolös gör inte saken bättre. Hustrun försöker få ut honom i solen men han har tappat all lust. En dag får han ett telefonsamtal. Kim, en ung kvinna i bekantskapskretsen, ska göra en kriminaldokumentär för teve och hon vill ha stöd av en erfaren polis. Dave Gurney är motvillig men har svårt att säga nej.
Kim har gjort en gedigen research kring ett ännu efter tio år olöst fall. Samtliga sex offer var förmögna, körde Mercedes och mötte sin baneman på en landsväg. Gärningsmannen kallade sig Den gode herden och polisen antog tidigt att det låg idealistiska motiv bakom dåden. Dokumentären ska handla om offrens familjer och hur de har påverkats av de olösta morden. Gurney blir alltmer intresserad och hans hustru är positiv när hon ser hur han tycks vakna till liv.
Men snart börjar Dave Gurney misstänka att Kim befinner sig i en mycket stor fara. Efter att en av Kims intervjuer med de efterlevande sänts i teve mördas den intervjuade natten efter. Har Den gode herden kommit tillbaka?

Verdons deckare är uppbyggda på ett speciellt sätt, de presenterar ett olösligt problem som Gurney löser och visar att problemet inte alls var olösligt utan en intrikat uppbyggd plan. Så är det i den här boken också, gåtan tycks mycket mer svår än den egentligen är när svaret presenteras. Men så säger man ju alltid…”jaa, såklart det var så…”. Men gåtan är mindre elegant i den här boken och gåtans lösning likaså. Slutet (vilket jag inte skriver mer om så jag inte spoilar nåt) drar ner bokens betyg eftersom jag tycker att Verdon tog genvägar denna gång. Men eftersom det är välskrivet och underhållande blir behållningen ändå stor…och jag börjar få liiite lättare att stå ut med Gurneys fru, som jag tycker är rätt outhärdlig.

En stark trea blir det.

Köp den här, här eller här.

Läst: Min Är Hämnden av Varg Gyllander

Min Är Hämnden av Varg Gyllander (2014) – ♥♥♥♥
Massolit Förlag (recex)

 

Vid ett besök på Skansen i Stockholm försvinner den rikskände och omstridde politikern Sanfrid Aronssons nioåriga dotter Irina. Ena ögonblicket är hon där, i nästa är hon borta; till synes uppslukad av den regntunga hösteftermiddagen.
Kriminaltekniker Pia Levin är tidigt på plats och gör ett fynd som får henne att uppsöka ITbrottschefen Jerzy Mrowka en man som sedan många år tillbaka driver en alltmer desperat jakt på pedofiler. Kan Irina ha fallit offer för någon av männen på Jerzys svarta lista? Samtidigt finns det flera tecken som tyder på att Irinas mor Natasja, som nyligen förlorat en vårdnadstvist om dottern, kan vara inblandad i försvinnandet. Problemet är bara att Natasja sedan en vecka tillbaka sitter i fängelse i väntan på att utvisas till Tjetjenien. Och det visar sig snart att någon är beredd att gå mycket långt för att förhindra Pia och hennes kollegor att förhöra Natasja innan planet lyfter från Sverige.

Den sista av de fem böckerna i serien om Pia Levin och Ulf Holtz är den bästa, och definitivt den mörkaste. Inte nog med att kriminalhistorien är otäck, med ett kidnappat barn som man misstänker tagits av en pedofil, huvudkaraktärernas privatliv visar sig ha innehållit så pass hemska händelser att det påverkat hela liv. Den största behållningen (och det som fortsätter att gnaga i huvudet efter det att boken tagit slut) är beskrivningen av den stora, vidriga handeln med barnaliv på Internet. De poliser som förmår arbeta med detta varje dag är stora hjältar. Själv mår jag dåligt bara av att läsa beskrivningen av hur en del bilder ser ut. Jag hoppas att Gyllander ändrar sig när det gäller beslutet att avsluta serien om kriminalteknikerna, precis som Mons Kallentoft fortsatta att skriva om Malin Forss för jag tycker de är riktigt bra och underhållande. Och efter fem böcker är man ju engagerad och vill veta hur det går… Sen vill jag påpeka att jag tycker att Niklas Lindblad, som även gjort omslaget till Carin Gerhardsens Tjockare Än Vatten, är fantastiskt duktig och detta omslag är mycket vackert och suggestivt!

En fyra i betyg!

Köp den här, här eller här!

Lyssnat på: Dark Blood av Stuart MacBride

Dark Blood av Stuart MacBride (2010) – ♥♥♥♥
Harper Collins Publishing Ltd

Aberdeen får en obehaglig överraskning när det visar sig att våldtäktsmannen Richard Knox, som nyss avslutat sitt fängelsestraff, tänker flytta dit. Logan McRae blir tilldelad arbetet att vara över Knox men saker och ting går förfärligt fel när det visar sig att farliga människor letar efter Knox…av olika orsaker.

I den här boken hinner de förfärliga saker, som McRae varit med om i de tidigare böckerna, ikapp honom och han är irriterad,snäser åt både flickvän och överordnade och råkar mer och mer illa ut. MacBride är inte snäll mot sina huvudkaraktärer och här tar alla hemskheter ut sin rätt. Jag tycker det är smart skrivet, det gör ju att det blir mer trovärdigt eftersom ingen människa pallar allt vad Logan varit med om utan att något brister. Våldtäktsmannen Knoxs favoritoffer är originellt nog äldre män, ännu en sak som sticker ut från hur det brukar vara. DI Steele ska bli mamma eftersom Logan donerade sperma så att hennes partner Susan kunde bli gravid, och det beskrivs på ett rätt dråpligt sätt…DI Steele är definitivt en av favoriterna i MacBrides böcker. Boken är inläst av författaren själv och han gör det jättebra, hans skotska är tillräckligt bred för att ge texten lokalfärg men inte så bred att man inte förstår vad han säger.

Jättebra och helt klart värd en fyra i betyg. Läs/lyssna på hela serien!

Köp den här, här eller här!

 

Läst: Tjockare Än Vatten av Carin Gerhardsen

Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen (2014) – ♥♥♥♥+
Norstedts (recex)

Hon lämnade dörren på glänt och steg – fortfarande med en obestämd känsla av obehag och en påtaglig känsla av övergivenhet – över kanten och satte fötterna i det varma vattnet. Hon satte sig på huk, grep tag om kanterna och gled sedan försiktigt ner i badkaret för att låta huden vänja sig vid den höga temperaturen. Drog ett djupt andetag och slöt ögonen en stund medan smärtan vek undan. När hon slog upp dem igen var det för att det klickade i låset. Mellan henne och den stängda dörren stod plötsligt en äldre version av henne själv. Den svartklädda kvinnan med det långa grå håret tog ett steg i hennes riktning. Nu började tankarna klarna. Hon skulle dö.
Ingen i kriminalkommissarie Conny Sjöbergs team har en aning om vad som väntar dem. Petra Westman njuter av islossning på fler än ett plan och ser en ny vår i annalkande. Jamal Hamad ligger i sjuksängen och hoppas och tror att mardrömmen äntligen är över. Det är den inte – den har knappt hunnit börja. Och några mördade katter är bara början på en spiral av oförutsedda händelser med ond bråd död som minsta gemensamma nämnare. Blod. Och vatten.

Svensk krim blir inte bättre än så här! Karaktärerna har personlighet och djup och deckarhistorien är intrikat, oförutsägbar och spännande. Prosan än välskriven och len. Jag har inga problem med att huvudkaraktärerna är så nära förknippade med deckarhistorien, något som jag vanligtvis inte gillar och har slutat läsa Patricia Cornwell för, eftersom karaktärerna är så väl beskrivna att man engagerar sig i dem. Slutet bjuder på en präktig plot twist, och det är tankeväckande att grunna över hur antaganden och felaktiga tolkningar förstör så pass mycket att hela livet kan förändras. Vissa av karaktärerna går igenom en hel del och vi lämnas i en ovisshet om hur det kommer att gå för dem…så jag hoppas att Gerhardsen redan är i färd med att skriva nästa bok i Hammarbyserien. I mina ögon skriver Gerhardsen och Åsa Larsson de bästa krimböckerna i Sverige just nu. Jag tror det beror just på att man engagerar sig så mycket i deras huvudpersoner.

En given bok att avnjuta i hängmattan i sommar. Det blir en stark fyra i betyg! Jag är sugen på att läsa om Hammarbyserien från början…det kanske hinns med i sommar.

Köp den här, här eller här!

Intervju med Carin Gerhardsen!

Jag är så vansinnigt glad och stolt över att en av mina absoluta favoriter inom krimförfattande svarat på några frågor om Hammarbyserie-böckerna, och om sitt författarskap. Jag presenterar härmed…Carin Gerhardsen…tada!!

 

F: Dina karaktärers privatliv är nära sammanflätat med kriminalgåtorna, på ett ganska intrikat sätt. Jag var på en föreläsning av Viveca Sten en gång och frågade just om detta och hon sa att hon planerade flera böcker fram i tiden. Hur gör du?

S: När det gäller just karaktärernas privatliv och de sidospår i handlingen som är förknippade med dem tänker jag långsiktigt. Men när det gäller själva huvudfallet eller -fallen börjar jag på ny kula i varje enskild bok.

F: Det går ju inte att missa referenserna mellan kapten klänning och din Gunnar Malmberg. Spot on! Varför valde du att ta med en sådan person där det finns en sådan klar inspiration? Känns det som en risk?

S: Haha, jag väljer att inte svara på din fråga, utan berätta exakt hur det förhåller sig i stället: Jag uppfann Kapten Klänning. I de första tre böckerna i Hammarbyserien fanns han bara i min fiktiva värld, men när jag skrev den fjärde visade han sig finnas också i verkligheten. Därmed var det bara att anpassa den fiktiva karaktären lite till den verkliga, grundarbetet var ju redan gjort. Att jag döpte min karaktär till ett namn som var så likt den verklige förövarens ger ju extra krydda. Som kuriosa kan jag berätta att jag i en artikel i en tidning läste om nätverket kring Kapten Klänning, och där framkom det att många av kontakterna stiftades på porrklubben Haga Video där ägaren när det begav sig hette… Gunnar Malmberg. En klyscha, men ack så sant: Verkligheten överträffar alltid dikten.

F: Jag tycker det är imponerande att det finns bra och noggranna hänvisningar till polisarbete. Hur bär du dig åt för att faktakolla dessa bitar?

S: Jag skriver på intuition. Hur skulle jag, som själv är en erfaren projektledare från mitt tidigare liv i IT-branschen, driva en polisutredning? Samtidigt är jag noga med att allt ska gå rätt till. Är det några tveksamheter när det gäller själva proceduren frågar jag mina kompisar som jobbar på Rikskrim. Dessutom har jag en diger lista i min adressbok, där blodexperter, skottskadeexperter, kriminaltekniker, obducenter och annat matnyttigt samsas.

F: Sen tänkte jag fråga vad du själv läser för ditt höga nöjes skulle, och för att få inspiration till att skriva?

S: Jag läser helst mästerverk, vem gör inte det? Jag försöker beta av alla klassiker och nobelpristagare, och det har jag hållit på med i trettiofem år eller så. Jag läser löjligt långsamt så jag hinner inte med så många böcker, men å andra sidan glömmer jag inte det jag läst. Bland favoriterna finns Aleksandr Solzjenitsyn, Väinö Linna, Mika Valtari, Mario Vargas Llosa, Salman Rushdie och Gabriel Garcia Marquez.

F: Du har bytt förlag under resans gång. Har du några visa ord att säga något om sådana saker till oss som fortfarande skriver och hoppas?

S: Nej, faktiskt inte. Själv har jag haft en väldig tur och blev utgiven på första försöket 1992 med min filosofiska idéroman ”På flykt från tiden”. Sexton år senare hade jag tur igen och fick de första tre böckerna i Hammarbyserien utgivna på första försöket. Anledningen till förlagsbytet var att jag fick ”an offer I couldn’t refuse”. Men till er som skriver och hoppas kan jag väl säga att jag tror att en egen ton och en riktigt bra idé räcker en bra bit. Jag skrev tre på samma gång för att sticka ut i manusberget. Det verkade inte fungera något vidare eftersom alla förlag utom ett returnerade otummat. Men jag tror ändå att det är en god idé att försöka sticka ut, både i texten och i sättet att marknadsföra sig själv inför förlagen.

Det var intressant att få höra lite om Carins författarskap! Jag har precis avslutat hennes nyaste bok, Tjockare Än Vatten, och den var lika bra som min favorit i Hammarbyserien, Vyssan Lull. Rekommenderar varmt till semesterkrimläsningen!!

 

Debut!

Har fått ett nytt recex från det lilla, men fina, förlaget Orda. En aktuell spänningsroman om bekräftelse och sociala media. Spännande!!

Lyssnat på: Blind Eye av Stuart MacBride

Blind Eye av Stuart MacBride (2009) – ♥♥♥♥
Harper Collins Ltd

Någon attackerar medlemmar ur den polska invandrargruppen i Aberdeen – hemska överfall där offrets ögon grävs ut och ögonhålorna bränns. Det enda vittnet till överfallen är en pedofil, som är för rädd för att vittna. Logan McRae får utreda fallet, och det blir inte lätt för det ryktas om att det finns korrupta poliser i Aberdeens kår.

Som vanligt är det hårdkokt och underbart. Logan har det inte så lätt, boken utspelar sig efter Flesh House och Logan har av förklarliga skäl blivit vegetarian. Han träffar en ny kvinna, den färgstarka goth-tjejen Samantha som jobbar med brottsplatsundersökningar. Och han får åka till Polen, vilket blir en färgstark konstrast till Aberdeen. Karaktärerna är mustiga och färgstarka, speciellt favoriten DI Steele som i denna bok har gett sig fan på att försöka få Logan att donera sperma så att hennes partner Susan kan bli gravid! Det finns massor av svart humor, utan att de allvarliga partierna slumpas bort. MacBride läser själv in boken och han gör det väldigt bra, på skotska som sig bör!

En fyra i betyg. Vansinnigt bra!

Köp den här, här eller här!

Guldkant!!

Veckan är ung men det har redan dykt upp flera glada överraskningar i brevlådan!!

Vart Gyllanders femte och sista bok om Pia Levin och Ulf Holtz! 

Den här har jag längtat efter-nya Carin Gerhardsen!! Wohoo!!

Programmet för Bokmässan ska jag nagelfara! Återkommer med tips om var den bästa spänningen/skräcken avhandlas!!

Och bäste Johan Kollén skickade friplåtar till mässan! Tydligen brukar förra året bokbloggsambassadörer få friplåtar och det tackar jag för!!

En bra boklig vecka har inletts…och idag läste jag ut recexet Offer utan ansikte av Stefan Ahnhem…mycket bra bok, men recdagen är den 9 juli så det dröjer innan recension kommer…men en förhandsrekommendation kan man ju lämna…

Läst: Cross and Burn av Val McDermid

Cross and Burn av Val McDermid (2013) – ♥♥♥♥
Little Brown

En seriemördare gäckar polisen, en mördare som är ute efter både Tony Hill och Carol Jordan men på olika sätt. Förra boken, Hämndens skugga, slutade i en katastrof. Hämnaren Jacko Vance lyckades förstöra livet för såväl Carol som Tony och Carols utredningsgrupp är numera upplöst. Istället försöker hon bygga upp ett nytt liv ute på landsbygden. Hon hatar Tony och skyller allt det som hände på honom. Tony bor på sin gamla båt och saknar Carol, men har kommit fram till att han aldrig kommer att få tillbaka henne. Nu har någon börjat mörda kvinnor, kvinnor som liknar Carol. Och bevisen pekar i en oroande riktning då det återfinns blod från Tony Hill på första offret.

Val McDermid är en av mina absoluta favoriter, och speciellt böckerna om den tafflige och sympatiske Tony Hill. Förra boken gjorde mig nästan arg på McDermid för hon såg verkligen till att smula sönder alla huvudpersoners tillvaro. Chris Devine fick syra i ansiktet, Carols bror blev mördad och förhållandet mellan Tony och Carol förstördes. Puh! Denna bok tar avstamp bland spillrorna från den första och Paula har fått ett nytt jobb, för en ny chef. Och såklart härjar det en otäck seriemördare! McDermid är otroligt bra på att uppfinna seriemördare som drivs av de mest konstiga motivationer. Här har vi en som vill hitta den perfekta frun. Och kandidaterna blir hårt straffade om de inte uppfyller hans krav. För att hitta denna hemske man innan han mördar igen så tar Paula hjälp av Tony. Men Tony blir själv misstänkt och när Carol får veta det så kommer hon till undsättning. Krimhistorien är bra, morden bestialiska och slutet ger hopp. En mycket bra McDermid!!

En fyra i betyg!! Läskigt och underhållande som vanligt!

Köp den här, här eller här!

Läst: Heavy Metal Murder av Lemmy Loot

Heavy Metal Murder av Lemmy Loot (2014) – ♥♥♥
Kalla Kulor Förlag (recex)

Solen skiner och hårdrocken dånar över festivalen där rockjournalisten Carl Barfoth hänger med sina polare. Vid sidan om festandet har Carl ett uppdrag: att skriva ett långt reportage om hårdrockens själ. Bakom VIP-kulisserna får han besöka stjärnornas privata turnébussar och intervjua allt från excentriska världsartister till läderklädda bråkmakare. På festivalen finns också Grethe, en liten blondin med tunga kameror hängande om halsen. Hon håller sig i utkanten av festivalyran, rekognoscerar terrängen och planerar i tysthet sitt uppdrag. Klockan åtta på fredagskvällen händer det osannolika. Mitt under pågående konsert hörs två skott och Johnny Magma, basisten i Desanguinator, faller ihop. Redan innan han dödförklaras är mördaren försvunnen. Ett proffs? Tveklöst. Polisen står maktlös, men Carl anar hur allt hänger samman.

Ibland vill man läsa enkom för att bli road, utan att det man läser måste innehålla en massa djupa skikt eller samhällskritik…och då kan man plocka upp den här roliga historien! Som en gammal festivalräv är jag oerhört road av skildringen av festivallivet, jag känner närapå lukten av avslagen öl och dammig åker, och hör nästan sorlet av salongsberusade glada musikälskare! Det är härligt! Inte blev det sämre av att det just denna helg är Sweden Rock Festival och även om jag hellre velat vara där så var denna bok ett bra substitut! Deckarhistorien spelar andrafiolen för mig, men den är också helt ok. Jag undrar vem Lemmy Loot kan tänkas vara…men vem han än är så har han koll på festivalliv och hårdrocksreferenser!

En stabil trea i betyg! En charmig bagatell!

Köp den här, här eller här!