Intervju med Carin Gerhardsen!

Jag är så vansinnigt glad och stolt över att en av mina absoluta favoriter inom krimförfattande svarat på några frågor om Hammarbyserie-böckerna, och om sitt författarskap. Jag presenterar härmed…Carin Gerhardsen…tada!!

 

F: Dina karaktärers privatliv är nära sammanflätat med kriminalgåtorna, på ett ganska intrikat sätt. Jag var på en föreläsning av Viveca Sten en gång och frågade just om detta och hon sa att hon planerade flera böcker fram i tiden. Hur gör du?

S: När det gäller just karaktärernas privatliv och de sidospår i handlingen som är förknippade med dem tänker jag långsiktigt. Men när det gäller själva huvudfallet eller -fallen börjar jag på ny kula i varje enskild bok.

F: Det går ju inte att missa referenserna mellan kapten klänning och din Gunnar Malmberg. Spot on! Varför valde du att ta med en sådan person där det finns en sådan klar inspiration? Känns det som en risk?

S: Haha, jag väljer att inte svara på din fråga, utan berätta exakt hur det förhåller sig i stället: Jag uppfann Kapten Klänning. I de första tre böckerna i Hammarbyserien fanns han bara i min fiktiva värld, men när jag skrev den fjärde visade han sig finnas också i verkligheten. Därmed var det bara att anpassa den fiktiva karaktären lite till den verkliga, grundarbetet var ju redan gjort. Att jag döpte min karaktär till ett namn som var så likt den verklige förövarens ger ju extra krydda. Som kuriosa kan jag berätta att jag i en artikel i en tidning läste om nätverket kring Kapten Klänning, och där framkom det att många av kontakterna stiftades på porrklubben Haga Video där ägaren när det begav sig hette… Gunnar Malmberg. En klyscha, men ack så sant: Verkligheten överträffar alltid dikten.

F: Jag tycker det är imponerande att det finns bra och noggranna hänvisningar till polisarbete. Hur bär du dig åt för att faktakolla dessa bitar?

S: Jag skriver på intuition. Hur skulle jag, som själv är en erfaren projektledare från mitt tidigare liv i IT-branschen, driva en polisutredning? Samtidigt är jag noga med att allt ska gå rätt till. Är det några tveksamheter när det gäller själva proceduren frågar jag mina kompisar som jobbar på Rikskrim. Dessutom har jag en diger lista i min adressbok, där blodexperter, skottskadeexperter, kriminaltekniker, obducenter och annat matnyttigt samsas.

F: Sen tänkte jag fråga vad du själv läser för ditt höga nöjes skulle, och för att få inspiration till att skriva?

S: Jag läser helst mästerverk, vem gör inte det? Jag försöker beta av alla klassiker och nobelpristagare, och det har jag hållit på med i trettiofem år eller så. Jag läser löjligt långsamt så jag hinner inte med så många böcker, men å andra sidan glömmer jag inte det jag läst. Bland favoriterna finns Aleksandr Solzjenitsyn, Väinö Linna, Mika Valtari, Mario Vargas Llosa, Salman Rushdie och Gabriel Garcia Marquez.

F: Du har bytt förlag under resans gång. Har du några visa ord att säga något om sådana saker till oss som fortfarande skriver och hoppas?

S: Nej, faktiskt inte. Själv har jag haft en väldig tur och blev utgiven på första försöket 1992 med min filosofiska idéroman ”På flykt från tiden”. Sexton år senare hade jag tur igen och fick de första tre böckerna i Hammarbyserien utgivna på första försöket. Anledningen till förlagsbytet var att jag fick ”an offer I couldn’t refuse”. Men till er som skriver och hoppas kan jag väl säga att jag tror att en egen ton och en riktigt bra idé räcker en bra bit. Jag skrev tre på samma gång för att sticka ut i manusberget. Det verkade inte fungera något vidare eftersom alla förlag utom ett returnerade otummat. Men jag tror ändå att det är en god idé att försöka sticka ut, både i texten och i sättet att marknadsföra sig själv inför förlagen.

Det var intressant att få höra lite om Carins författarskap! Jag har precis avslutat hennes nyaste bok, Tjockare Än Vatten, och den var lika bra som min favorit i Hammarbyserien, Vyssan Lull. Rekommenderar varmt till semesterkrimläsningen!!

 

Annons