Två Sanningar och En Lögn (The Last Time I Lied) av Riley Sager (2019) – ♥♥♥♥♥
Modernista
Två sanningar och en lögn. De fyra flickorna lekte ofta den leken i den lilla stugan vid Camp Nightingale. Vivian, Natalie, Allison och nybörjaren Emma Davis, yngst i gänget. Men leken tog slut den natt då Emma såg sina vänner smyga ut i mörkret. Vivian, som försiktigt stänger dörren med ett hyschande finger över munnen, är den sista som Emma – eller någon – ser av dem.
Det är länge sedan nu. Emma är en stigande stjärna på New Yorks konstscen. Hennes mörka förflutna har hon förvandlat till tavlor, fyllda av svarta löv och ärrade träd, som täcker spöklika och dystra figurer i vita klänningar. När Franscesca Harris-White, ägare av Camp Nightingale, ser målningarna ber hon Emma att återvända till lägret, denna gång som bildlärare.
Emma ser en chans att till sist ta reda på vad som hänt hennes vänner. Vad hon inte vet är att en säkerhetskamera är installerad i stugan där hon bor, samma stuga som hennes vänner försvann från femton år tidigare. Och att ju närmare sanningen hon kommer, desto närmare kommer hon också döden.
Jag tyckte mycket om Sagers De Sista Flickorna (recension här) och den här var ännu bättre. Miljön (en lägergård ute i skogen) är mycket tacksam, speciellt för oss gamla skräckfilmsrävar, och tillför historien massor av atmosfär. Emmas ökande känsla av att inte veta vad som är verkligt är också mycket effektivt. Jag slukade boken i stora tuggor och rekommenderar den varmt. Om jag läst den förra året hade den definitivt varit med på bästa-spänningslistan. Nu ska jag kolla om Storytel har Sagers Lock Every Door och Home Before Dark – Sager är right up my alley!
En femma i betyg!