Läst: Jag Kan Se I Mörkret av Karin Fossum

Jag kan se i mörkret (Inbunden)

Jag Kan Se I Mörkret (Jeg kan se i mørket) av Karin Fossum (2011) – ♥♥♥♥
Forum Bokförlag

Riktor är en man med inrutade vanor. På dagarna arbetar han på ett äldreboende med mycket gamla och sjuka människor. Utåt sett tycks han var den perfekte, omtänksamme vårdaren, men när ingen annan ser plågar han de äldre. Bara lite, så att det inte lämnar synliga spår, men tillräckligt kännbart för att väcka rädsla när han närmar sig. På kvällarna går Riktor hem till sitt hus. Han bor ensam, har ingen tv och han får aldrig besök. När han är ledig sitter han på en speciell bänk i parken nära arbetsplatsen och iakttar olika personer med cynisk blick. Han förutsätter att ingen av dem går att lita på, och att det kommer att gå dem alla illa. Av en slump blir Riktor bekant med Arnfinn, den äldre mannen i parken. Han bjuder hem Arnfinn och något liknande vänskap utvecklas. Till en kväll då han kommer på Arnfinn med att stjäla pengar ur hans plånbok. Plötsligt brister något inombords. En livslång, inkapslad vrede flammar upp.

Det här är min favorit-typ av böcker, om människor som antingen av födseln eller genom omständigheter de inte rår över blir galna och psykotiska. Ruth Rendell, Annika Sjögren och Fossum är fantastiska på att beskriva vad som rör sig i människornas mörka djup. Tanken på att det finns sådana som Riktor ute i världen är skrämmande för han är en född psykopat utan minsta tillstymmelse till samvete. Fossum målar med små penseldrag, genom antydningar och bisatser får man veta mer och mer om Riktor, och det är extra skrämmande eftersom ens egna undermedvetna gärna fyller i det som antyds och det med besked. Rendell/Sjögren/Fossums böcker brukar för det mesta sluta med en plot-twist där karma kommer och biter huvudkaraktären i häcken och någon slags gudomlig rättvisa skipas. Så även här. Det känns bra! I beskrivningen av denna bok står det att polismästare Randers introduceras i denna historia så jag antar att Fossum kommer att skriva fler böcker där han är med. I Jag Kan Se I Mörkret är han bara en bifigur och man får inte veta just nåt om honom. Jag gillar det, att fokuset ligger på Riktors person, i jag-form. Det blir som en morbid dagbok.

En fyra i betyg. Jag gillar att Fossums böcker är nedkokade och minimalistiska, bara drygt 200 sidor vilket ger mig hopp eftersom jag själv inte direkt får till 500-600sidorsböcker. Böcker behöver inte vara långa för att vara läsvärda och bra!

Köp den här, här eller här!

2 svar till “Läst: Jag Kan Se I Mörkret av Karin Fossum”

  1. Står på min läs lista.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: