Läst: Där Döden Väntar av Karin Fossum

Där Döden Väntar (Bakom synger døden) Karin Fossum (2023, Forum Bokförlag) – ♡♡♡+

En mamma hittar en teckning av en död flicka på sin sons rum. Samtidigt försvinner sextonåriga Gritt Zeeland. Hennes föräldrar tror att hon har sovit över hos en kompis, men två dagar senare hittas hon strypt i Svartlandsskogen. Kommissarie Konrad Sejer ska just ta sig an fallet när ytterligare en tonåring hittas mördad. Den här gången är det en pojke, som är så lemlästad att han är svår att identifiera. Två mord, men två helt olika tillvägagångssätt. Är det samma mördare?

Fossum är drottningen av psykologisk spänning och ingen beskriver människans mörka djup bättre än hon. Här får vi följa en mördare som börjar döda utifrån komplex, avundsjuka och vansinnigt dålig självkänsla. Jag tycker att upplösningen kommer lite snabbt och lite för slumpartat men annars är det en spännande och ruskig läsning. Och Sejer är en väldigt sympatisk huvudkaraktär (och man tycker väldigt synd om honom…beskrivningen av sorgen över ett förlorat husdjur är fint skildrad).

En klassisk Fossum! En stark trea blir det.

Lyssnat på: Förmörkelsen av Karin Fossum

Förmörkelsen (Formørkelsen) av Karin Fossum (2020) – ♥♥♥♥♥
Forum Bokförlag

Vad händer med en familj som mister ett barn? Ett gift par checkar in på hotell tillsammans med sin femton månader gamla son. Tidigt nästa morgon inträffar det fruktansvärda: den lilla pojken dör sedan han fallit från hotellrummets balkong på sjunde våningen. Kommissarie Konrad Sejer kopplas in för att utreda vad som hänt. Föräldrarna skyller på varandra, det som en gång var ett äktenskap har blivit en destruktiv maktkamp mellan två desperata människor. I brist på bevis blir båda frikända, men Sejer kan inte släppa fallet. Han tänker på det oskyldiga barnet, den här gången vet han att det är viktigare än någonsin att hitta sanningen.

Karin Fossum är tillbaka i gammal god form – Norges Ruth Rendell har skapat en mästerlig psykologisk spänningsroman där läsaren inte vet vad den ska tro. Vi får följa ett par som varit i färd med att skilja sig när deras lilla son dör. Någon av dem har dödat barnet – men vem? Konrad Sejer tror sig ständigt ha hittat sanningen men båda parter är så trovärdiga i sitt insisterande att just DE är oskyldiga. Samtidigt förgiftas bådas liv av att inte sanningen kommer fram och de blir besatta av att hämnas på den andra med fula spratt. Språket är vackert, vardagsspänningen är gripande…det är en riktigt bra bok.

Jag delar ut en av mina få femmor till Förmörkelsen. Riktigt engagerande och bra!

Köp den här, här eller här.

Lyssnat på: Helveteselden av Karin Fossum

Helveteselden (Helvetesilden) av Karin Fossum (2015) – ♥♥♥♥
Bonnier Audio

Det är en varm sommardag i början av juli 2005. I en sänka, intill en träddunge, står en gammal, rostig husvagn. Inuti ligger en kvinna och hennes femårige son döda. Brutalt mördade. Fyra knivhugg i moderns kropp, lika många i barnets. På golvet bredvid dem ligger det blodiga mordvapnet, en kniv med långt blad.
Kniven och ett blodigt fotavtryck är de enda spår poliskommissarie Konrad Sejer har då han försöker lösa vad som på en gång framstår som ett vansinnesdåd och ett välplanerat mord. Varför befann sig kvinnan och hennes son i husvagnen? Och vem har haft motiv att mörda dem?

Fossum kryper som vanligt tätt inpå, in under skinnet på både sina läsare och sina huvudkaraktärer. Den här berättelsen är inte en ”whodunnit” utan en slags ”whydidhedoit” som berättas baklänges och det är präktigt beklämmande som man följer hur historien obönhörligt för oss mot det tragiska slut som vi redan känner till. Sorgligt och välskrivet. Fossum är fantastisk och den här är den bästa på länge. Sparsmakat men ändå fullständigt.

En välförtjänt fyra i betyg. Underbar. Torsten Wahlunds lugna röst passar historien mycket bra.

Köp den här, här eller här!

Läst: Jag Kan Se I Mörkret av Karin Fossum

Jag Kan Se I Mörkret (Jeg kan se i mørket) av Karin Fossum (2011) – ♥♥♥♥
Forum Bokförlag

Riktor är en man med inrutade vanor. På dagarna arbetar han på ett äldreboende med mycket gamla och sjuka människor. Utåt sett tycks han var den perfekte, omtänksamme vårdaren, men när ingen annan ser plågar han de äldre. Bara lite, så att det inte lämnar synliga spår, men tillräckligt kännbart för att väcka rädsla när han närmar sig. På kvällarna går Riktor hem till sitt hus. Han bor ensam, har ingen tv och han får aldrig besök. När han är ledig sitter han på en speciell bänk i parken nära arbetsplatsen och iakttar olika personer med cynisk blick. Han förutsätter att ingen av dem går att lita på, och att det kommer att gå dem alla illa. Av en slump blir Riktor bekant med Arnfinn, den äldre mannen i parken. Han bjuder hem Arnfinn och något liknande vänskap utvecklas. Till en kväll då han kommer på Arnfinn med att stjäla pengar ur hans plånbok. Plötsligt brister något inombords. En livslång, inkapslad vrede flammar upp.

Det här är min favorit-typ av böcker, om människor som antingen av födseln eller genom omständigheter de inte rår över blir galna och psykotiska. Ruth Rendell, Annika Sjögren och Fossum är fantastiska på att beskriva vad som rör sig i människornas mörka djup. Tanken på att det finns sådana som Riktor ute i världen är skrämmande för han är en född psykopat utan minsta tillstymmelse till samvete. Fossum målar med små penseldrag, genom antydningar och bisatser får man veta mer och mer om Riktor, och det är extra skrämmande eftersom ens egna undermedvetna gärna fyller i det som antyds och det med besked. Rendell/Sjögren/Fossums böcker brukar för det mesta sluta med en plot-twist där karma kommer och biter huvudkaraktären i häcken och någon slags gudomlig rättvisa skipas. Så även här. Det känns bra! I beskrivningen av denna bok står det att polismästare Randers introduceras i denna historia så jag antar att Fossum kommer att skriva fler böcker där han är med. I Jag Kan Se I Mörkret är han bara en bifigur och man får inte veta just nåt om honom. Jag gillar det, att fokuset ligger på Riktors person, i jag-form. Det blir som en morbid dagbok.

En fyra i betyg. Jag gillar att Fossums böcker är nedkokade och minimalistiska, bara drygt 200 sidor vilket ger mig hopp eftersom jag själv inte direkt får till 500-600sidorsböcker. Böcker behöver inte vara långa för att vara läsvärda och bra!

Köp den här, här eller här!

Lyssnat på: Döden Skall Du Tåla av Karin Fossum

Döden Skall Du Tåla (Varsleren) av Karin Fossum (2010) – ♥♥♥+
Bonnier Audio

Det är en varm sensommardag i ett norskt villaområde. Barn hoppar på studsmattor, vuxna slöar i solstolar, någon målar ett staket och en annan tvättar bilen. En ung mamma har lagt sin bäbis i vagnen att sova middag under ett träd i hagen. Hon känner sig helt trygg och vet att hon genast skulle höra om något hände barnet. Men när en person kommer fram ur skogen och drar av det lilla täcket märker hon ingenting. I ren panik anländer mamman till akuten, hon har hittat barnet i en pöl av blod i vagnen, men läkarna är förbryllade för flickan har inte minsta sår på kroppen. Någon har utsatt dem för ett djävulskt spratt.
Samma dag hittar kriminalkommissarie Konrad Sejer ett kort utanför sin dörr där det står Helvetet börjar nu! Detta blir upptakten till en rad bisarra händelser i trakten.

Fossums bok väcker en del funderingar – hur mycket inblandning och hemskheter tål en familj innan den krossas, och vad räknas som oskyldiga spratt egentligen. En olycklig pojke vill egentligen hämnas på sin försupna mor men lägger sig istället i andra familjers liv. Om man spelar spratt som får förödande konsekvenser man inte räknat med, är man skyldig då? Till dråp eller värre? Hur skulle man själv reagera ifall man slog upp morgontidningen och möttes av sin egen dödsannons? Fossums styrka är att hon låter båda sidor komma till tals, brottslingarna har blivit som de blivit av en anledningen och den anledningen skildrar hon också. Allt är inte svart eller vitt. Döden Skall Du Tåla lunkar på i maklig takt men blir inte mindre spännande för det. Det behövs inga specialeffekter. Mycket bra! Och trovärdigt.

En stark trea i betyg blir det. Torsten Wahlund läser mycket bra!

Köp den här, här eller här!

Lyssnat på: Carmen Och Döden av Karin Fossum

Carmen och Döden (Carmen Zita og döden) av Karin Fossum (2014) – ♥♥♥+
BonnierAudio

I ett obevakat ögonblick har det värsta tänkbara hänt. Ett litet barn har drunknat i en damm. Det ser först ut att vara en olyckshändelse och de unga föräldrarna är förtvivlade. Men under förundersökningen uppvisar modern, Carmen Cesilie Zita, underliga personlighetsdrag, sidor som förbryllar den erfarne kriminalkommissarien Konrad Sejer. Han har en väl utvecklad intuition som ofta leder honom rätt. Men den här gången famlar han i blindo.

Fossums böcker är inte snabba, actionfyllda alster, och det uppskattar jag med dem. Under ytan sjuder känslor och hemligheter och ”vanliga” människor är kapabla till förfärliga handlingar utifrån vad de själva anser är helt rimliga ursäkter. Det är egentligen mer skrämmande än vilken skräckfilm som helst.  Jag uppskattar porträttet av Carmen, en bortskämd flicka som spelar på sitt utseende och som mjölkar varje droppe sympati ur sin omgivning, men jag tycker inte man kommer henne riktigt nära förrän man får följa hennes tankar i den dagbok hon skriver. Tempot i boken är långsamt och fokus är inte på kriminalgåtan, utan snarare hur den påverkar människorna inombords. Fossums skildring av den förtvivlade pappan Nicolai är det bästa med boken. Jag gillar också slutet…det öppnar upp för lite deus ex machina-vibbar och hopp om rättvisa!

En bra Fossum men inte en av de bästa. Torsten Wahlund läser som vanligt bra!

Köp den här, här eller här!

Lyssnat på: Den Som Älskar Något Annat av Karin Fossum

Den Som Älskar Något Annat (Den som elsker noe annet) av Karin Fossum (2009) – ♥♥♥♥
Bonnier Audio 

Reinhardt och Kristine Ris, ett par i 35-årsåldern, är ute på sin sedvanliga söndagspromenad i det undersköna landskapet. Reinhardt har som vanligt tagit täten. Kristine försöker hålla jämna steg alltmedan hon funderar över deras äktenskap. Så krackelerar idyllen brutalt: vid foten av ett träd ligger en liten, blek kropp. Åttaårige Jonas August är död och endast iklädd en t-shirt. Reinhardt och Kristine har endast stött på en person under sin skogspromenad och den mer observante Kristine kan utan svårighet lämna något slags signalement på en möjlig gärningsman: mannen påminner om författaren H.C. Andersen, han haltar och han har skyndat mot en vit bil. Fallet hamnar på den sympatiske och intelligente kriminalkommissarien Konrad Sejers bord. Tillsammans med kollegan Skarre börjar han metodiskt att kartlägga Jonas Augusts varje steg. Så försvinner ännu en pojke. Den som älskar något annat är inte bara ett porträtt som kryper under huden på en förbrytare utan också en naken, mångbottnad skildring av offren, de anhöriga och framför allt av ett äktenskap i sönderfall vilket bara det utvecklar sig till ett gastkramande drama i sig. Under resans gång upptäcker Kristine sidor hos sin make hon allra helst vill förtränga …

Karin Fossum skriver den typ av böcker som jag själv försöker skriva…berättelser om vanliga människor som av olika skäl befinner sig i ovanliga situationer, ödet och omständigheterna gör att de reagerar på sätt de vanligtvis inte skulle. Gränserna mellan vanliga människor och monster suddas ut. Hon skriver heller inte långa böcker, men beskrivningen av karaktärerna är ändå så pass väl utförd att man kommer dem in på livet. I den här boken är det inte alls säkert vem som är den största boven: en vanlig man som blir smått besatt av ett barns dödsfall, eller en pedofil som fötts med den läggningen. Det är tänkvärt. Konrad Sejer är en mycket sympatisk hjälte, inte alls olik Ruth Rendells kommissarie Wexford. Fossums böcker är alltid bra och den här hör till de bättre. De är fulla av spänning men inte av actionfilmsmodell utan spänningen och de mest omvälvande händelserna sker inuti karaktärerna.

En fyra i betyg. Bra inläst av Torsten Wahlund vars mörka, lugna röst passar den lite eftertänksamma texten.

Köp den här, här eller här!