Läst: Stallo av Stefan Spjut

Stallo av Stefan Spjut (2012) – ♥♥♥♥
Albert Bonniers Förlag (recex)

Den bild som naturfotografen Gunnar Myrén tog i mitten av åttiotalet när han flög över Sareks nationalpark lämnade honom ingen ro. Vad var det egentligen som rörde sig bland björkarna i den vidsträckta dalgången? Han anade att han uppenbarat en hemlighet som varit förborgad i sekler — att det i vår svenska vildmark döljer sig väsen som vi inte känner till.
Liksom sin morfar är Susso Myrén besatt av att finna en förklaring till den gåtfulla bilden. När ett barn rövas bort under mystiska omständigheter misstänker hon att det inte är ett dåd av mänskliga händer, och mot sin vilja dras hon in i en våldsam och skräckfylld jakt efter sanningen.Snart går det upp för henne att hon själv är ett villebråd. Att hon vidrört något farligt. Och blivit dödsmärkt.

Att använda den svenska folkloren som bas för spänningslitteratur är en briljant idé. Mikael Strömberg har gjort det i t ex Vätten, men Stefan Spjut gör det mycket bättre. Han är mycket skicklig på att gestalta berättelsen utan att berätta  för mycket i klarspråk, personskildringen och utnyttjandet av den karga norrlandsmiljön tillför också djup och spänning. Som Avestabo är jag också barnsligt glad åt att huvudpersonerna stannar på Masgrillen i Avesta för att äta på deras resa genom Sverige! Slutet känns lite ouppklarat, som en eventuell cliffhanger eller som en möjlighet för läsaren att själv räta ut de frågetecken som uppstår.

Som helhet känns boken snygg, spännande och originell. Stefan Spjut känns som en ny och spännande bekantskap. Har inte läst debuten ”Fiskarens Garn” men ska göra det nu.

En stark fyra till en spännande bok om vad som gömmer sig i våra ursvenska skogar…

Köp den här eller här!

Annons