Läst: Stalpi av Stefan Spjut

Stalpi

Stalpi av Stefan Spjut (2017) – ♥♥♥
Albert Bonniers Förlag

En varg fångas in och transporteras söderut. Men bilen når aldrig fram och för männen som kommit i beröring med djuret slutar det illa. Anders genomgår en förvandling som skrämmer bort hans familj och en dag ligger en främmande kvinna i hans säng. Hon talar om en by i norra Lappland som blivit ödelagd av en självmordsvåg. Nu har andra flyttat in och dit vill hon att de ska bege sig. Fast tomhänta kan de förstås inte komma.
Under tonåren satt Susso och Diana ihop. Sen gled de isär. Diana flyttade till kusten och blev läkare, Susso stannade kvar och blev ingenting. Förutom trolljägare förstås. Det var i alla fall vad tidningarna skrev. När Diana far hem till sin gamla vän som isolerat sig utanför Vittangi anar hon inte att hon ger sig in i något som hon aldrig kan ta sig ur och som kommer att få förödande konsekvenser för dem hon älskar.
I tio års tid har Sussos mamma Gudrun gått omkring och väntat på att den skenbara frid som präglat hennes tillvaro ska klösas sönder. Och nu händer det. Barnarövaren Lennart Brösth rymmer från psyket och Gudrun tror inte att han har glömt vem det var som förintade hans sekt.

Det här är andra delen i serien om Susso Myrén, den första hette Stallo och kom ut 2012 (recension här). Av någon anledning är jag inte lika förtjust i Stalpi som jag var i Stallo…jag tror det beror på att jag upplever texten och storyn som rörig och jag har svårt att hänga med. Kanske för att det finns så många berättarröster och perspektiv. Jag tycker fortfarande att det är spännande och fyndigt att utnyttja svensk folktro som inspiration till böcker – det blir vanligare, bl a har Johannes Pinter och Mikael Strandberg utnyttjat folklore som grund för böcker. Spjut är en skicklig berättare och jag ser fram emot nästa del i serien om den förbannade familjen Myrén.

En trea i betyg.

Köp den här eller här!

Annonser

Läst: Stallo av Stefan Spjut

Stallo (inbunden)

Stallo av Stefan Spjut (2012) – ♥♥♥♥
Albert Bonniers Förlag (recex)

Den bild som naturfotografen Gunnar Myrén tog i mitten av åttiotalet när han flög över Sareks nationalpark lämnade honom ingen ro. Vad var det egentligen som rörde sig bland björkarna i den vidsträckta dalgången? Han anade att han uppenbarat en hemlighet som varit förborgad i sekler — att det i vår svenska vildmark döljer sig väsen som vi inte känner till.
Liksom sin morfar är Susso Myrén besatt av att finna en förklaring till den gåtfulla bilden. När ett barn rövas bort under mystiska omständigheter misstänker hon att det inte är ett dåd av mänskliga händer, och mot sin vilja dras hon in i en våldsam och skräckfylld jakt efter sanningen.Snart går det upp för henne att hon själv är ett villebråd. Att hon vidrört något farligt. Och blivit dödsmärkt.

Att använda den svenska folkloren som bas för spänningslitteratur är en briljant idé. Mikael Strömberg har gjort det i t ex Vätten, men Stefan Spjut gör det mycket bättre. Han är mycket skicklig på att gestalta berättelsen utan att berätta  för mycket i klarspråk, personskildringen och utnyttjandet av den karga norrlandsmiljön tillför också djup och spänning. Som Avestabo är jag också barnsligt glad åt att huvudpersonerna stannar på Masgrillen i Avesta för att äta på deras resa genom Sverige! Slutet känns lite ouppklarat, som en eventuell cliffhanger eller som en möjlighet för läsaren att själv räta ut de frågetecken som uppstår.

Som helhet känns boken snygg, spännande och originell. Stefan Spjut känns som en ny och spännande bekantskap. Har inte läst debuten ”Fiskarens Garn” men ska göra det nu.

En stark fyra till en spännande bok om vad som gömmer sig i våra ursvenska skogar…

Köp den här eller här!