Sex skräcknoveller av de mest namnkunniga författare vi har – låter det intressant? Såklart det gör!! Jag har plöjt Creature Feature-serien, vissa är bra och andra tyckte jag mindre om…som det brukar vara! Här är novellerna:
Jag är lite besviken på serien, med tanke på vilka författare som bidragit så hade jag väntat mig mer…men roligt koncept ändå!!¹
Sex skräcknoveller av de mest namnkunniga författare vi har – låter det intressant? Såklart det gör!! Jag har plöjt Creature Feature-serien, vissa är bra och andra tyckte jag mindre om…som det brukar vara! Här är novellerna:
Jag är lite besviken på serien, med tanke på vilka författare som bidragit så hade jag väntat mig mer…men roligt koncept ändå!!¹
Full Throttle av Joe Hill (2019) – ♥♥♥+
Orion
Ny novellsamling av Joe Hill – visst vattnas det i munnen! Förra samlingen, Vålnader, var riktigt vass och innehåller klassiker som Pop Art (om en kille som är vän med en uppblåsbar levande docka) och You Will Hear The Locust Sing (Kafkainspirerat om en kille som vaknar upp som en kackerlacka). Vålnader var huvudsakligen skräckorienterad medan Full Throttles noveller känns mer underfundiga och originella – inte alltid på ett bra sätt.
Lite besviken blir jag, jag hade förväntat mig något läskigare än det jag fick. Det skräckigaste är de två noveller Hill skrivit ihop med sin pappa, Stephen King (Throttle och In The Tall Grass). De tillhör också de bättre novellerna i samlingen. En del saker känns märkliga, en novell är skriven i trapp-form:
Så
här menar
jag med trappform.
Novellen Late Returns skulle kunna ha varit skriven av pappa King. Hill skriver också, liksom sin pappa, för- och efterord om sitt skrivande och varifrån inspirationen till de olika berättelserna kom ifrån. Sånt tycker jag är vansinnigt kul att läsa.
För er som törstar efter Joe Hill-media så har In The Tall Grass nyligen kommit ut som film på Netflix (en sådär bra film) och By the Silver Water of Lake Champlain ska tydligen filmas som en del av en skräcktv-serie. Jag tycker det är kul att Hill har vind i seglen men hoppas ändå att han går tillbaka till skräckrötterna eftersom han skrivit så väldigt bra böcker i genren. Jag hade velat gilla den här boken mer men det blir ”bara” en stark trea i betyg.
Strange Weather av joe Hill (2017) – ♥♥♥+
William Morrow & Co
En samling långnoveller som tar inspiration av väder…
Joe Hill är en fantastisk författare och den här novellsamlingen är alls inte dålig – men den var inte lika bra som jag hoppats. Min favorit av de fyra novellerna (Snapshot, Loaded, Aloft och Rain) är Snapshot som är ganska lik en av pappa Stephens noveller som handlade om en kamera där en bild av hund kom närmare ju fler bilder man tog. Här suddas ditt minne ut ju fler polaroidbilder en mystisk figur tar av dig…och trots likheten med Stephens novell är den ändå annorlunda än hans. Välskriven old school skräck.
Loaded är min andra favorit och här är det inte fråga om övernaturlig skräck utan om skjutglada personer som ställer till elände. Mycket aktuellt med tanke på de skjutningar som ständigt sker i USA och tillgängligheten av vapen.
Gillar man Joe Hill så gillar man Strange Weather men det är ingen ny NOS4R2. En stark trea i betyg!
The Fireman av Joe Hill (2016) – ♥♥♥♥
Orion Publishing
Ingen visste var viruset kommit från . Fox News sade att det var ISIS som spridit det med hjälp av sporer som hade uppfunnits av ryssarna under 1980-talet . MSNBC sade att det skapats av ingenjörer vid Halliburton och sedan stulits av kristna fundamentalister fixerade på Uppenbarelseboken . Vad orsaken än var så hade världen satts i brand.Gravid skolsköterskan Harper Grayson hade sett massor av människor brinna på TV , men den första personen hon såg brinna på riktigt var på lekplatsen bakom skolan . Detta är en kvinnas berättelse om överlevnad när världen går under runt henne.
Joe Hills dystopiska roman har både likheter och skillnader med hans pappa Stephen Kings praktverk The Stand. I båda böckerna raderas mänskligheten ut av sjukdom. Men där Kings värld präglas av övernaturliga övertoner är Hills berättelse mer koncentrerad på de människor som försöker överleva trots att de bär på ett virus som gör dem jagade av de osmittade. Och den ständiga frågan – när samhället börjar om från början efter en katastrof, hur beter vi oss mot varandra? Det är Flugornas Herre-vibbar när vissa personer ser chansen att få härska och det är nära till fanatismen.
En rolig sak för mig som är King/Hill-fantast är de ”nods” som de båda kryddar sina böcker med. Här heter t ex en obehaglig pojke Harold Cross, och vi som läst The Stand förstår förstås att det är ett homage till skurkarna Harold Lauder och Nadine Cross i The Stand. Harold skriver dessutom dagbok precis som Harold Lauder, och den är en viktig del av handlingen. Harper heter Francine i andranamn, precis som den gravida hjältinnan i The Stand, men vill inte kallas Frannie. Även Ogunquit nämns, den ort Harold Lauder och Frannie kom ifrån. Och Christmasland, som har en obehaglig härskare i form av Mr Charles Manx, skurken i Hills förra bok NOS4R2.
Även om jag tycker att NOS4R2 är en vassare skräckroman så är The Fireman en riktigt bra spänningsroman. Hill är en driven berättare och jag läste ut boken (750 sidor…) på två dagar. En fyra i betyg till denna rykande (;)) färska roman!
Det börjar bli dags att summera årets bästa och inte så bästa böcker…först ut är skräckgenren!!
Bästa skräckboken 2013 var…-*drumroll*-…
1. NOS4R2 av Joe Hill!!
Läs recensionen här! Joe Hill är en frisk fläkt i skräckgenren, och påminner till mångt och mycket om sin far under dennes storhetstid på 80-talet. Hittills har Hill gett ut tre romaner och en novellsamling. Alla är mycket bra och läsvärda.
Hill har också skrivit skrivit manus till en rad seriealbum med titels Locke and Key, givetvis med skräcktema. Och jag väntar otåligt på filmatiseringen av Hills roman Horn, med Daniel ”Harry Potter” Radcliffe i huvudrollen som Ig Perrish! Läs recensionen av Horn här!
2. Ash av James Herbert!!
Tredje delen i serien om utredaren av paranormala fenomen, David Ash! En riktig bladvändare som innehåller allt en bra skräckis ska ha. Läs recensionen här!! Herbert, som tråkigt nog är rätt okänd i Sverge, har skrivit skräck sedan början av 70-talet och räknas som en av de absolut mest säljande skräckförfattarna i världen, Storbritanniens Stephen King. Tyvärr blir det inga fler böcker, Herbert dog i våras, men han har skrivit över tjugo böcker så det finns att ta av för den som är intresserad. Serien om Ash innehåller också Haunted och The Ghosts of Sleath. Mycket bra!
3. Doctor Sleep av Stephen King
Stephen Kings uppföljare till klassikern The Shining. Läs recensionen här! En bra uppföljare men King av senare märke blir nästan lite sci-fi ibland, och tendensen till att överberätta är tydlig. Jag föredrar Kings böcker från 80-talet, de är makalöst bra, men i den här boken och i novellsamlingen Full dark, No stars visar han att han har en och annan bra berättelse kvar i sig!! Det gör mig lycklig, jag har varit ett stort fan sen jag var 14!
From me to you, årets bästa skräck!! Jag återkommer med årets bästa deckare och årets bästa spänning…samt vilka böcker jag inte gillade alls under 2013.
Throttle av Joe Hill och Stephen King (2009) – ♥♥♥
Harper Audio
Ett gäng MC-banditer stöter på en lastbilschaufför på vägen efter att ha mördat två människor i ett knarkbråk. Lastbilschauffören blir plötsligt jägaren och banditerna de jagade…
Jag var ju bara tvungen att läsa detta far- och sonsamarbete och min första reaktion är att det inte liknar något som endera författaren skrivit förut. Stilen är hårdkokt och rätt kortfattad (och King har ju annars en rätt pratsjuk stil), stämningen svart. Jag gillar att det finns en story inuti storyn som hamnar om far och son (de är med i samma MC-gäng) och konflikten dem emellan och att det inte är helt svart och vitt vem man egentligen ”hejar” på.
En trevlig uppvisning i ett sätt att skriva som är ovanligt för både Hill och King! En trea blir det.
NOS4R2 av Joe Hill (2013) – ♥♥♥♥+
Orion Publishing Group
Kidnapparen Charlie Manx och hans silverfärgade Rolls Royce Wraith rövar bort barn och tar dem med till Christmasland. När de kommer dit är de inte sig själva längre utan Manx barn. Vic McQueen är det enda barn som undsluppit Manx. Nu är han tillbaka, han har tagit Vics son och hon är den enda som kan hitta honom innan det är för sent.
Joe Hill är fantastisk. Och fräck! Det är modigt att våga skriva böcker om spökbilar när ens pappa heter Stephen King. Inte nog med det, NOS4R2 kryllar av hänvisningar och blinkningar till pappa King och jag älskar det! Det finns en st bernhardshund med, en karaktär heter Tabitha (som hans mamma), orterna Derry finns med och Pennywise samt fängelset Shawshank nämns också. Hills berättarstil är också ganska lik farsgubbens, fast King är mer omständig i sitt berättarsätt. Hills böcker är väldigt ”filmiska”, flera gånger ser jag framför mig hur bra dessa scener skulle vara på den vita duken. Jag gillar också att du faktiskt måste läsa ända till den absolut sista sidan eftersom boken inte är slut där man tror att den slutar…det förekommer ett ”easter egg” på den sista sidan som eventuellt skulle utgöra en cliff hanger…eller bara är fantasieggande i största allmänhet. Nånstans i världen springer det fortfarande runt Manx-barn som vill leka scissors-for-the-drifter…
Jag älskar Hill, han är fantastiskt bra och det blir en stark fyra till NOS4R2!!
Trots att jag har en hel hög olästa böcker kan jag inte låta bli att beställa den här godbiten – nyaste Joe Hill! Titels uttalas Nosferatu förstås, och boken handlar om en ondskefull seriemördare! Härligt!!
Vålnader (20th Century Ghosts) av Joe Hill (2009) ♥♥♥
Norstedts Pocket
Vålnader består av 14 berättelser. Gemensamt har de ett osvikligt sinne för detaljer, miljöer och personligheter, alltifrån den klassiska vampyr- eller spökhistorien till ett mer litterärt förvandlingsnummer i berättelserna ”Uppblåsbare Art” och ”Hör syrsor sjunga”. De är också alla, på var sitt sätt, berättelser om mörkret inom oss och utom oss, frambringat av en ytterst begåvad berättare.
OK, jag börjar med det som alla tjatar om så är det ur världen – Joe Hills pappa heter Stephen King. Att ge sig in i genren skräck med den pappans arbete att leva upp till kräver mod och cojones av stål! Faktum är att jag tycker att Joe Hills arbete är bättre än hans pappas varit på ganska länge. Inte tidiga King, det finns INGEN som slår tidiga King, men det senaste decenniet tycker jag inte att King levererat. Då känns Joe Hills bisarra noveller fräschare, och de påminner hemskt mycket om farsans tidiga noveller. Som det brukar vara med novellsamlingar så finns det bra berättelser och det finns sämre. Så är det här också. De historier jag minns bäst är: ”Uppblåsbare Art”, en originell berättelse om en pojke vars bästa vän är en levande uppblåsbar gummidocka. Det lustiga är att detta är helt normalt fast i berättelsen är snarare uppblåsbara personer en minoritet som ibland inte behandlas så väl. ”Hör Syrsor Sjunga” är en pastisch på Kafkas Förvandlingen, tom första meningen är snarlik den i Kafkas novell och även här kan man ju tycka att det är kaxigt att göra en pastisch på vad som kallats världens bästa novell…här i skräcktappning! ”Manteln” är en berättelse om en pojke som blir maktberusad av kraften hans mantel ger honom. ”Sista Andetaget” och ”Morris Papplabyrint” skulle ha kunnat funnits med i Kings novellsamling Dödsbädden.
Det blir en trea i betyg, en stark trea! Hill har klivit ur sin pappas skugga och är en helt egen inflytelserik skräckförfattare!
Läsa & Lyssna 