Läst: Lånaren av Camilla Grebe och Carl-David Pärson

Lånaren av Camilla Grebe och Carl-David Pärson (2023, Wahlström och Widstrand) – ♡♡♡♡

Den unga polisen Alba är övertygad om att ingenting händer i Sundby, hålan hon har blivit tvångsförflyttad till efter att ha misshandlat en kollega. Hon har fel.Småbarnspappan Leo tror att familjens flytt till den idylliska gården utanför Sundby ska hjälpa dem att komma över sorgen efter ett förlorat barn Han har fel. Leos fru Marika kan inte skaka av sig känslan att saker och ting inte står rätt till på gården, att någonting fruktansvärt håller på att hända. Det är det.

Grebe hör till spännings-eliten och här ger hon sig in i spänning med övernaturliga övertoner, tillsammans med sin son, Carl-David Pärson! Historien har Grebes stämpel i fråga om vackert språk, fantastiskt flöde och den fiffiga blandningen mellan nutid och dåtid. Sakta rullas sanningen upp, hur de olika personernas livsöden hör samman. Det övernaturliga tar inte över utan känns faktiskt trovärdigt. Jag läste med stort nöje och hoppas att den nya författarduon skriver fler böcker som liknar denna!

En fyra I betyg!

Lyssnat på: Folktomt av Markus Sköld

Folktomt av Markus Sköld (2023, Kraxa Förlag)

Klockan 03:14 den 11 januari upphör all kontakt med den lilla staden Lommensvik i södra Norrland. Journalisten Rebecka Corti beger sig dit för att ta reda på vad som hänt. På plats upptäcker hon en nedsläckt stad i total radioskugga tömd på sina invånare. Allt som är kvar är halvdruckna kaffekoppar och tomma sängar. När en rasande snöstorm slår hårt mot Lommensvik tvingas Rebecka stanna kvar i den öde staden, samtidigt som omvärlden förgäves försöker ta sig dit in. Snart märker hon att det finns ett osynligt hot. Om hon ska ha en chans att ta sig levande därifrån måste hon först ta reda på vart alla människor försvunnit.

Markus Sköld har tidigare gett ut fina skräckisar som alla utspelat sig i små bruksorter där man kan ana Hofors som förebild. Här försvinner ett helt samhälle och en pigg journalist åker dit för att undersöka. Samtidigt är en förrymd mentalpatient också på väg till samma plats, och en skrupellös journalist passar på att svartmåla Rebecka. Scenerna där Rebecka smyger runt i det tomma samhället är kusliga, speciellt då ett snöoväder råder. Jag hade önskat mer info om mentalpatienten, som mördat en kvinna samt en annan kvinna han trodde var den först som kommit tillbaka. Varför vill han till Lommensvik? I stort är detta dock en välskriven rysare som jag hoppas nå ut till en stor publik.

Lyssnat på: Parasiten av Sofie Sarenbrant

Parasiten av Sofie Sarenbrant (2023, Bookmark Förlag)

Brända kvarlevor av en kropp hittas en varm sommardag på Drottningholm. Vid offret finns en dödslista. Kriminalinspektör Emma Sköld är det sista namnet av fem. Parallellt med utredningen rullas ett tjugo år gammalt fall upp, där en mamma åkte till akuten med sitt spädbarn och hamnade i häktet. Vad har det förflutna med mordet att göra? Det är upp till Emma med kolleger att stoppa förövaren innan fler råkar illa ut. Och slutligen även hon själv.

Det här är den andra boken på kort tid (En God Man av Karin Wahlberg var den första) som handlar om skakvåld mot bebisar och hur föräldrar kan bli oskyldigt anklagade och få sina liv förstörda. Här börjar den ena efter den andra mördas, folk som hade med de osanna anklagelserna att göra. Den delen, krimdelen, är spännande och engagerande. Men – jag kommer inte ifrån att huvudkaraktären Emma Sköld är så vansinnigt svår att sympatisera med. Hon är självisk och behandlar sitt polisjobb som sin personliga lekstuga. Jag tvivlar på att något polisbefäl tillåter någon som är så jävig som Emma att vara med i en utredning. På grund av detta tycker jag att boken inte blir så bra som den kunde vara.

Läst: En God Man av Karin Wahlberg

En God Man av Karin Wahlberg (2022, Albert Bonniers förlag)

Det är sensommarseptember och den omtyckte och omvittnat skicklige barnläkaren Paul Klintman hittas mördad i sitt hem, en skånelänga i Östra Torns by, i Lunds utkanter. Han skulle ha rest till Falun, för en konferens om vikten av kroppslig närhet mellan spädbarn och förälder, men kom aldrig i väg. Kollegor och anhöriga är i chock och kan inte för sitt liv begripa vem som velat livet av denne gode man. Eller? Står gärningspersonen att finna inom yrkeslivet eller inom den privata sfären?

Jag har inte läst någon bok om polisen Claes Claesson på länge men kom snabbt ihåg när jag började på denna bok. Den här boken handlar i grunden om våld mot försvarslösa barn, och hur det aldrig går att bli fri från sådana anklagelser även om de var falska till att börja med. Jag lyssnar nu på Sofie Sarenbrants nya och den tar upp precis samma sak, våld mot barn. Ämnet är hemskt och krimstoryn kommer att hamna i skymundan. Långa stycken är dessutom så långsamma att man tappar koncentrationen. Slutet kommer lite hastigt på och motivet också. Men det var trevligt att träffa Claes Claesson igen, han är en sympatisk karaktär.

Långsamt berättat om en otäckt ämne. Det jag tar med mig är skildringen av hur de oskyldigt anklagade aldrig blir fria från skuld.

Läst: How To Sell A Haunted House av Grady Hendrix

How To Sell A Haunted House av Grady Hendrix (2023)

Louise åker hem till sitt barndomshem när föräldrarna dör i en bilolycka. Tillsammans med sin slarvige bror Mark ska de ordna med arvet efter föräldrarna-det består i princip av huset och moderns hemmagjorda docksamling. Dockan Pupkin hade en särskild plats i moderns hjärta, men Louise och Mark hatar Pupkin…och fruktar honom.

Hendrix är duktig på att placera läskiga saker i vardagen (Horrorstör-ett slags IKEA, The Southern Book Club’s Guide To Slaying Vampires – en lugn villaidyll). Han är också duktig på tvära lappkast i handlingen. Här tror man att alla otäckheter beror på husspöken men det är den ASLÄSKIGA Pupkin som är roten till det onda. Dockor alltså…yeez. En del passager är ganska sega men i det stora hela är detta en rolig bok för oss som gillar dock-skräckisar. James Wan, som bl a skapat filmerna om Jigsaw, buktalardockan Billy och Annabelle, skulle rysa av förtjusning!!

Underhållande på klassiskt Hendrixvis! Läs!

Engelsk skräck i sommarnatten!

Den här boken hyllades i alla tonarter i den skräckboksgrupp som jag är med i på Facebook! Den handlar om en familj som flyttar in i ett hus där det tidigare bott en exorcist! Det ränner spöken överallt och i källaren finns en brunn som leder till helvetet. Ja, ni fattar 😁 – man bara måste gilla den här boken! Att läsa den är som att kolla på en bra skräckfilm, roande och rysande trots ymnigt användande av klichéer. Jag rekommenderar!!!

I den här boken har ett gäng ungdomar lyckats förhandla sig till evigt liv – men i gengäld vill den onda kraften ha offer! Gänget drog dock en nitlott – de är fångna i ett övergivet nöjesfält och en gång om året släpps endast en ut för att locka offer till nöjesfältet. Inte så roligt evigt liv… Jag var inte jätteförtjust i den här men om man gillar ungdomssplatter så är den perfekt.

Jag lyssnade på Jonas Strandbergs Stephen King-pod, de avsnitt som författarna och skräckälskarna Helena Dahlgren och Mats Strandberg medverkade i. En väldigt bra podd för oss King-nördar och den fick mig att vilja läsa om novellsamlingarna Night Shift och Skeleton Crew, eftersom noveller ur dessa togs upp i podden. De har åldrats mycket bra och jag påmindes om varför mina ex av dessa böcker är riktigt slitna – jag har läst dem flitigt. Min favorit är Survivor Type som handlar om kirurgen som hamnar förlist på en stenknalle mitt i havet tillsammans med några kilo heroin. Ingen mat dock, men det löser han genom att amputera i princip allt som går och äta upp det. ”De säger att man är vad man äter. I sådana fall har jag inte förändrats ett dugg.” Fyfan vad bra! En hel massa av dessa noveller har blivit mer (The Mist) eller mindre (Maximum Overdrive) bra filmer, senast The Boogeyman som fått rätt bra recensioner. Att läsa om dessa böcker var som att få en kram av en gammal vän man inte sett på ett tag. Nu tror jag att jag ska läsa om Clive Barker’s Books of Blood!

Glad Sommar på er!! Och lyssna på Stephen King-podden!

Läst: Sommaren 1985 av John Ajvide Lindqvist

Sommaren 1985 av John Ajvide Lindqvist (2023, Ordfront Förlag) –

På Särsö i Roslagens skärgård finns ett kompisgäng – fyra killar och tre tjejer som hängt ihop så länge de kan minnas. Sommaren 1985 har alla utom en fyllt fjorton år och relationerna börjar förändras. För att visa sig tuffa inför tjejerna gör killarna en båtutflykt till den svårtillgängliga ön Svärtan. På en undangömd strand finner de något otroligt: en sjöjungfru. Inte Disneyvarianten utan en rätt otäck havsvarelse med mänskliga drag. Den är fastknuten och döende eftersom den inte kan ta sig ner till vattnet. Killarna beslutar sig för att ta med varelsen hem, där de gömmer den i ett vattenfyllt badkar i en sjöbod. Men snart visar det sig att sjöjungfrun har förmågor som verkar splittrande på gänget. Vad är den egentligen kapabel till och varför var den fastknuten?

En ny Ajvide Lindqvist är alltid en högtidsstund! När jag läste den här så slog det mig att Ajvide Lindqvist skrivit nåt som är väldigt likt hur King skriver. Bare with me – båda är vansinnigt bra på att teckna karaktärer, så bra att jag kan läsa en halv bok om dem innan den ”riktiga” handlingen börjar. Ajvide Lindqvist är skicklig på att skildra ungdomar, och precis som i Människohamn köper jag beskrivningen av ungdomsgänget med hull och hår. Det känns väldigt trovärdigt. Sen är det det här med att Ajvide Lindqvist och King slentrianklassas som skräck trots att deras styrka är just karaktärerna. T ex är Låt Den Rätte Komma In i grunden en fin kärlekshistoria där det råkar vara vampyrer med. ”Det” är i närapå hela boken en underbar vänskapsskildring, och så är Pennywise också med. Capisce? Ajvide Lindqvist är extra rolig att läsa för oss födda runt 1970 eftersom man känner igen så många av tidsmarkörerna – här t ex musikval och Live Aidgalan som var enormt stor 1985!!

Sommaren 1985 är inte skräck utan en fin skildring hur ett kompisgäng reagerar när något extraordinärt landar mitt ibland dem. Vackert språk och ständig lust att läsa vidare! En fyra I betyg!! Och shout out till Alexander Jansson som gör Ajvide Lindqvists vackra omslag! De är så fina och passar till innehållet!

Lyssnat: Döden Förevigad av Dennis Magnusson

Döden Förevigad av Dennis Magnusson (2023, Ordfront Förlag) – ♡♡♡

Sebastian Lager ska bara hämta ut en LP i Konrads skivbutik. Det blir inte riktigt som han tänkt sig. Konrad ber honom gå hem till den förra ägaren, Håkan, för att hitta skivan som nu är borta. Där gör Sebastian ett makabert fynd. En ihjälslagen man ligger på golvet i lägenheten. Dock inte Håkan. Och snart står polisen på tröskeln. Mordet tycks vara knutet till en mycket dyrbar inspelning av världsstjärnan Fredrik Malm och snart får Sebastian i uppdrag från musikstjärnans management att hitta inspelningen. I sökandet sker något som gör att misstankarna börjar peka åt flera håll.

I Döden Förevigad får vi åter möta poddaren Sebastian Lager som vi först stötte på I förra boken, Mord Enligt Manus. Jag gillade den men hade svårt att hänga med här. Jag tror jag vet varför- jag lyssnade på den som ljudbok och inläsarens röst passar inte (enligt min åsikt) till krim för han låter för glad och uppåt! Annars är det en trevlig pusseldeckare, inte för blodig. Något abrupt slut men bra, och även här piggar retro-omslaget upp!

Det kanske hade blivit lite högre betyg om jag läst den i stället, nu blir det en trea!

Lyssnat på: Lova Mig Tystnad av Mattias Edvardsson

Lova Mig Tystnad av Mattias Edvardsson (2023, Bokförlaget Forum) – ♡♡♡♡

Jari och Maria befinner sig mitt i livet med lyckade karriärer och en välordnad tillvaro på vackra Stavstensudde i Trelleborg. Deras tonårsdöttrar Isabella och Amanda gör bra ifrån sig både i skolan och sina idrotter. På andra sidan stan bor Sasho och Linda i skuggan av den gamla gummifabriken. Egentligen hade de inte tänkt att bli långvariga på ICA, men nu har de passerat fyrtio och sitter fast. Sonen Niko är det stora glädjeämnet, duktig och disciplinerad. En sommarkväll träffas Amanda och Niko och det slår omedelbart gnistor om dem, men föräldrarna tycks inte lika nöjda med sina tonåringars förälskelse. Familjerna delar ett mörkt förflutet och det dröjer inte länge förrän livet vänds upp och ner, och snart är katastrofen ett faktum.

Fjärde delen I Edvardssons Lundasvit hör till mina favoriter- han är så vansinnigt skickligt på att skildra hur vanliga människor kan falla ner från sina piedestaler och göra saker-hemska saker-de trodde bara andra kunde göra. Pusslet till hur en ung flicka kunde dö läggs bit för bit och det är väldigt spännande och oförutsägbart. I historien får Edvardsson med olika aktuella spörsmål, kvinnors sexuella underläge mot män som tar sig friheter, rasism, klasskillnader och ”entitlement”, att du och de dina inte kan göra nåt fel. Slutet är präktigt överraskande på riktigt.

Väldigt bra och tänkvärt. En fyra I betyg!

Läst: Kartografen av Anette Hemming

Kartografen av Annette Hemming (2023, Modernista) – ♡♡♡

Den nyskilda tvåbarnsmamman Lisbet bor i ett välbärgat grannskap i Bærum i Norge. Hon är precis påväg att duka fram frukost efter en orolig natt när hon upptäcker en handritad lapp, fäst på köksfönstret. Det är en planritning över rummet hon befinner sig i, med en markering i form av ett rött kryss, och på baksidan finns spår av torkat blod. Dagen därpå hittas Lisbet mördad i sitt eget kök.
Kriminalkommissarie John Persvik får fallet på sitt bord, men har svårt att identifiera ett motiv och en möjlig gärningsman. Men mordet på Lisbet visar sig bara vara början: snart dyker liknande mystiska ritningar upp hos Lisbets exman och flera andra i hennes bekantskapskrets. Och sonen Mikkels telefon fylls av textmeddelanden – med hans döda mor som avsändare…

Hemmings debut är skickligt tekniskt skriven och premissen är lika fiffig som läskig – någon har ritat en karta över ett kök och markerar mordoffret med ett rött kryss INNAN det hänt vilket ju betyder att någon tänker mörda just där. Planerande mördare är de otäckaste! Berättelsen utspelar sig både i nu- och dåtid och det står tidigt klart att mobbning i dåtiden är orsaken till morden I nutiden. Karaktärerna får komma till tals i egna kapitel men det är inte svårt att hänga med. Slutet känns dock forcerat och hastigt, jag hade gärna sett att man ägnat det mer tid och omtanke. Helhetsintrycket är dock gott och jag tror Hemming kommer att skriva fler fiffiga deckare!

En trea I betyg till en fin debut!