Läst: Svarthuset av Peter May

Svarthuset (The Blackhouse) av Peter May (2013) – ****
Modernista (recex)

På Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna, har människorna sedan urminnes tider fört en ojämn kamp mot elementens raseri; den outtröttliga vinden, det piskande regnet, havets skummande vrede. Det är en hård värld där tron på en allsmäktig Gud kommit att bli den enda ledstången genom tillvarons många prövningar.
När ön skakas av ett brutalt mord skickas kriminalkommissare Fin Macleod till platsen för att undersöka om brottet möjligen kan ha koppling till ett liknande mordfall i Edinburgh. För Fin, som själv är född och uppvuxen på ön, innebär utredningen en resa tillbaka till ett för­flutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar och med Marsaili MacDonald, hans första stora kärlek. Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta, och att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp en andra gång.

I vanliga fall blir jag både nyfiken och skeptisk när jag ser en bok som är täckt med lovordande blurbar…men Svarthuset är värd varenda lovord! Miljön är välbeskriven så till den grad att man känner fukten och kylan, och personerna vältecknade. Varannat kapitel berättas om Fin i tredje person, och i varannat får man följa honom i jag-perspektiv. Det gör att man får en djupare inblick i vem Fin är som person. Spänningen håller sig uppe hela boken och på slutet blir det en plot-wist i världsklass – och den förklarar verkligen mycket!! Cudos för det, såg verkligen inte den komma!! Peter May älskar verkligen den här miljön, det märks, och jag ser otåligt fram emot nästa del i Lewistrilogin! Jag säger det igen – det är nåt speciellt med skotska författare!

En stark fyra till en av de bättre böckerna jag läst i år.

Köp den här, här eller här!