Läst: Harris Tweed av Peter May

Harris Tweed (inbunden)

Harris Tweed (I´ll Keep You Safe) av Peter May (2018) – ♥♥♥+
Modernista (recex)

Niamh & Ruairidh Macfarlane har varit ett par i över tio år och äger tillsammans det exklusiva väveriföretaget Ranish Tweed. På en affärsresa till Paris, där de ska göra marknadsföra sina tyger, upptäcker Niamh först att Ruairidh har en affär, och blir sedan vittne till hur han och hans älskarinna dödas av en bilbomb. Förtvivlad återvänder Niamh till Yttre Hebriderna och till den avlägsna klipptopp som varit deras gemensamma hem. Hon ser tillbaka på sitt liv med Ruairidh och försöker desperat komma på vem som skulle kunna ha velat se honom död. Den franska polisen, som till en början misstänkt terrorism, har nu skickat kriminalaren Sylvie Braque efter sin huvudmisstänkta: Niamh själv. De båda kvinnorna dras under utredningen allt närmare varandra och mot en dödlig, hänsynslös fiende.

Peter May är en mästare på att måla upp den karga miljön på Yttre Hebriderna…man känner nästan den saltstänkta, kalla vinden och känner lukten av torvbrasorna. Till denna avlägsna plats kommer den parisiska kommissarien Sylvie Braque och det blir en kulturkrock av guds nåde. May rullar upphistorien med en skicklig blandning av nutid och dåtid, och det visar sig såklart att händelser som ligger långt bak i tiden är grunden för krimhistorien. May har skapat sig sin egen nisch, mest för att han konsekvent placerat sina historier i Yttre Hebriderna-miljön. Välskrivet, underhållande och hur läsvärt som helst.

En stark trea i betyg.

Köp den här, här eller här.

Annonser

Läst: Coffin Road av Peter May

Coffin Road

Coffin Road av Peter May (2017) – ♥♥♥+
Modernista (recex)

En man spolas upp, halvt ihjälfrusen, på en ödslig strand på ön Harris i Yttre Hebriderna. Han har ingen aning om vem han är eller hur han kom dit. Hans enda ledtråd är en karta över en rutt vid namn Coffin Road. Han vet inte vart den kommer att leda honom, bara att han måste följa den.
Kriminalinspektör George Cann korsar Atlanten till en avlägsen klippö utanför Yttre Hebriderna. Fylld av onda aningar kliver han i land på den plats där tre fyrvaktare mystiskt försvann ett sekel tidigare. Men nu finns det en ny gåta: en man hittad ihjälslagen på samma klippa.
I sitt flickrum i Edinburgh sitter tonåriga Karen Fleming och grubblar över vad som hände hennes döde far, en framstående vetenskapsman. Två år efter att man hittade hans självmordsbrev kan hon fortfarande inte tro att han frivilligt skulle ha övergett henne. Coffin Road följer dessa tre riskfyllda resor mot en enda, chockerande sanning – och insikten om att okunskap kan leda till vår död.

Det finns några teman jag stött på fler gånger i deckare de senaste åren – organstöld är ett av dessa teman och det andra är bidöd på grund av bekämpningsmedel. May väver en spännande historieväv där slutet är oväntat och spännande. Boken är full av oerhört starka miljöskildringar från de torvtäckta, saltstänkta Yttre Hebridöarna. Underbart skildrat.

En stark trea! Mycket läsvärd.

Köp den här, här eller här!

All Världens Krim – Skottland!

Jag är ett enormt fan av skotsk krim och det finns så många superba författare att välja mellan. En av orsakerna till att jag älskar vad James Ellroy döpt till Tartan Noir, är den svarta humorn och den hårdkokta och grafiska berättarstilen.

Bildresultat för stuart macbride

Min största favorit är Stuart MacBride, pappa till serien om Logan McRae som har Aberdeen, granitstaden, som sin hemmastad. Hittills har det blivit 10 böcker i serien om Logan McRae och några andra romaner dessutom. Den största behållningen med McRae-böckerna är de minst sagt mustiga karaktärerna, med McRaes chef DI Steel i täten! En svärande, supande, rökande lesbisk latmask som gör McRaes liv svårare men samtidigt är de goda vänner. I en hård värld med hemska brott utgör Steel en välbehövlig comic relief.

Bildresultat för val mcdermid

En annan storfavorit är Val McDermid,och speciellt serien om Tony Hill. Även Val spar inte på krutet när det gäller riktigt hemska skildringar, men den rare psykologen Tony mildrar stämningen och man får riktiga moderskänslor för honom. Vi som läst hela serien önskar att Tony äntligen kommer att komma till skott med sin sidekick Carol Jordan!! Tony Hill-serien har förtjänstfullt filmats för TV med titeln Wire In The Blood, med Robson Green som en mycket bra Tony Hill.

Bildresultat för robson green tony hill

Den kanske mest välkända skotska deckarförfattaren torde nog vara Ian Rankin, skaparen av serien om kommissarie Rebus. Rebus är en alkoholiserad, sliten men ändå smart polis som arbetar i Edinburgh, och vars nemesis är brottslingen Big Ger Cafferty. Det har blivit 21 böcker om Rebus varav den första kom ut 1987.

Bildresultat för ian rankin

Böckerna om Rebus är inte lika hårdkokta som de om McRae eller Hill, men fick ändå James Ellroy att mynta uttrycket ”Tartan Noir” om de skotska krimförfattarna. Rankin har försökt pensionera herr Rebus men tog upp skrivandet om honom igen.

Man kan ju inte nämna skotsk krim utan att nämna Denise Mina – författaren till den sk Garnet Hill-trilogin och serien om Alex Morrow. Här har vi inte så värst mycket humor, Minas Glasgow är en mörk och sorglig plats, full av orättvisa och klasskillnader. Det gör emellanåt ont att läsa Minas böcker, men jag antar att det är ett bra betyg – välskrivna böcker lämnar märken.

Bildresultat för peter may

Nu lämnar vi asfalten och storstaden och ger oss ut i Peter Mays värld – Isle of Lewis i de yttre hebriderna utanför Skottlands kust. Jag stötte på May för första gången när jag läste första delen i den sk Lewistrilogin, Lewismannen. En riktigt bra bok där miljöskildringen av den karga,saltstänkta och vindpinade ön bidrar mycket till stämningen i boken. Här är det det lilla samhället och de strömmar som virvlar under den lugna ytan som utgör förutsättningarna för Mays böcker.

Bildresultat för skottland flagga

Jag hoppas ni blir peppade att kolla upp skotsk krim – gillar du hårdkokt, no-nonsensekrim så kommer du att känna dig som hemma!

 

 

 

Läst: Entry Island av Peter May

Entry Island (inbunden)

Entry Island av Peter May (2016) – ♥♥♥+
Modernista (recex)

När det isolerade ösamhället Entry Island skakas av ett mord, det första i mannaminne, beger sig kriminalpolisen Sime Mackenzie till ön som del av ett utredningsteam från Montréal. Affärsmannen James Cowell, en av öns drygt hundra invånare, har knivhuggits till döds i sitt hem, och det mesta talar för att det är hans hustru, Kirsty, som hållit i vapnet.
Utredningen ser först ut att bli en formalitet, men när Sime träffar Kirsty överväldigas han av en märklig känsla. Trots att han vet att de inte kan ha träffats förut känner han igen henne. Det är något hos den mordmisstänkta kvinnan som rör upp djupt begravda minnen inom honom.
I takt med att utredningen fortskrider börjar Sime hemsökas av drömmar om ett avlägset förflutet på en skotsk ö, femhundra mil bort historier som hör till en fjärran värld men ändå tycks sträcka sig in i nuet, mot Entry Island och de mysterier som ön ruvar på.

Styrkan med Peter Mays böcker är de helt makalösa miljöbeskrivningarna – de karga öarna och den salta, kalla vinden beskrivs så väl att man känner sig frusen. I den här boken varvas nutid med dåtid på ett mycket lyckat sätt. Sime är en ganska trasig man och man känner för honom. Välskrivet och underhållande!

En stark trea i betyg!

Köp den här, här eller här!

Läst: Lewismannen av Peter May

Lewismannen (inbunden)

Lewismannen (The Lewis Man) av Peter May (2014) – ♥♥♥♥
Modernista (recex)

I en vindpinad torvmosse på Isle of Lewis påträffas liket efter en ung man. Av den patologiska undersökningen framgår att mannen blivit knivmördad och att han troligen legat i mossen sedan slutet av femtiotalet. I övrigt har polisen bara en ledtråd: DNA-analysen visar att offret på något vis är släkt med Tormod Macdonald, en åldrad lantbrukare från ön.
Men Tormod har alltid hävdat att han är enda barnet och ingen har någonsin hört talas om några släktingar. Numera lider han av svår demens och har små möjligheter att själv bringa klarhet i situationen eller att försvara sig mot de misstankar som riktas mot honom.
Tormod är också far till Marsaili, den före detta poliskommissarien Fin Macleods första stora kärlek. Fin, som återvänt till ön för att restaurera sina föräldrars torp, inleder nu en privat undersökning. Han ser det som sin plikt att hjälpa den kvinna han aldrig slutat älska, men är samtidigt medveten om de bråddjup som plötsligt kan öppna sig när man börjar vända på stenar i det förflutna.

Detta är andra delen i Mays Isle of Lewis-trilogi och den är lika bra som den första delen (Svarthuset, läs recension här). Miljön är så skickligt skildrad att man riktigt känner den fuktiga vinden från havet och kan smaka den saltstänkta luften. Det är kargt och fattigt och människorna är sega, fåordiga och tillknäppta. Berättelsen berättas (liksom i Svarthuset) i två berättarperspektiv men inte ur Fins den här gången utan de delar som är i förstahandsperspektiv är ur den dementa Tormods perspektiv. Det är fascinerande att se hur han uppfattar världen. Berättelsen, en rätt sorglig sådan, rullas upp i en ganska maklig takt men det gör inget för May berättar så skickligt att man som läsare blir trollbunden. Ingen fenomenal plot twist denna gång men det är bra för det. Lewismannen tar sig inte riktigt in på topp tre över de bästa deckarna 2014 men närapå. Sista delen i Lewistrilogin heter The Chessmen och jag tror att den säkert kommer ut på Modernista under 2015.

En välförtjänt fyra i betyg till Lewismannen.

Köp den här, här eller här.

Läst: Svarthuset av Peter May

Svarthuset (inbunden)

Svarthuset (The Blackhouse) av Peter May (2013) – ****
Modernista (recex)

På Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna, har människorna sedan urminnes tider fört en ojämn kamp mot elementens raseri; den outtröttliga vinden, det piskande regnet, havets skummande vrede. Det är en hård värld där tron på en allsmäktig Gud kommit att bli den enda ledstången genom tillvarons många prövningar.
När ön skakas av ett brutalt mord skickas kriminalkommissare Fin Macleod till platsen för att undersöka om brottet möjligen kan ha koppling till ett liknande mordfall i Edinburgh. För Fin, som själv är född och uppvuxen på ön, innebär utredningen en resa tillbaka till ett för­flutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar och med Marsaili MacDonald, hans första stora kärlek. Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta, och att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp en andra gång.

I vanliga fall blir jag både nyfiken och skeptisk när jag ser en bok som är täckt med lovordande blurbar…men Svarthuset är värd varenda lovord! Miljön är välbeskriven så till den grad att man känner fukten och kylan, och personerna vältecknade. Varannat kapitel berättas om Fin i tredje person, och i varannat får man följa honom i jag-perspektiv. Det gör att man får en djupare inblick i vem Fin är som person. Spänningen håller sig uppe hela boken och på slutet blir det en plot-wist i världsklass – och den förklarar verkligen mycket!! Cudos för det, såg verkligen inte den komma!! Peter May älskar verkligen den här miljön, det märks, och jag ser otåligt fram emot nästa del i Lewistrilogin! Jag säger det igen – det är nåt speciellt med skotska författare!

En stark fyra till en av de bättre böckerna jag läst i år.

Köp den här, här eller här!