Läst: Blodmåne av Jo Nesbø

Blodmåne (Blodmåne) av Jo Nesbø (2023, Albert Bonniers Förlag) – ♡♡♡♡+

Harry Hole är i Los Angeles för att dricka sig till döds, efter att hans liv hemma i Norge slagits i spillror. Men han har en vän, en bedagad filmstjärna, som nu jagas av en knarkkartell som hon lånat pengar av. I Oslo står polisen handfallen efter att två kvinnor försvunnit från en kändisfest. När en av dem hittas mördad riktas misstankarna mot en känd fastighetskung, som till polisens stora förtret hyr in Harry Hole som privatspanare. Tiden är knapp. I USA väntar kartellen, och i Oslo förbereder sig en gäckande hämnare för fler dåd. Ett team av vinddrivna existenser blir Harrys stöd i jakten på sanningen. Men de har inte mycket att gå efter, och snart skymtar blodmånen över staden.

Det är alltid en högtidsstund när man får läsa en ny Harry Hole-roman, den trasige polisen med ett hjärta av guld…å vad jag tycker om honom. Nesbø är en mästare på att få dig att bara läsa liiite till och just när man tror att man listat ut hur allt ligger till så gör historien ett 180-graders lappkast och man blir ånyo häpen. Det jag tyckte var bäst här är Holes lilla grupp av misfits som han samlar för att hjälpa honom för att utreda ett fall – och nu som privatperson, inte polis. Vi får träffa hans gamla fiende Truls och flumpolaren Øystein. Mördaren har såklart utarbetat ett makabert modus operandi, och eftersom jag gillar min krim rå och blodig så jublar jag såklart. Det man kunde ha dragit ner på är delarna i USA vilket iofs är viktiga för att få Harry iväg till Norge men annars är en longör IMO.

Jag blev inte besviken- Nesbø tillhör verkligen spänningens världselit. En stark fyra!