Läst: Musselstranden av Marie Hermanson

Musselstranden av Marie Hermanson (1998) – ♥♥♥♥
Albert Bonniers Förlag

Från ett smutsigt barnhem i Indien anländer Maja till sommarhuset i Bohuslän. Året är 1969, en tid full av framtidstro. Hennes adoptivfamilj är idealisk: föräldrarna är kulturkändisar, farfar professor, syskonen begåvade och självständiga. Men Maja är en gåta. Trots kärlek och uppmuntran förblir hon stum och otillgänglig.
När Maja är fyra år följer hon med sina tonårssyskon för att tälta ute i havsbandet. Under natten försvinner hon spårlöst. Sex veckor senare finner man henne vid Musselstranden, långt från den ö där hon försvann.
Ulrika, kamrat till Majas storasyster, följer händelserna på nära håll. Som vuxen grubblar hon fortfarande över Majas försvinnande. Hon beger sig på nytt till Musselstranden och gör ett märkligt fynd.
Som en mörk skugga i bakgrunden finns en annan ung kvinna, Kristina, som skapar sina egna bilder, sin verklighet, av vad hon finner vid havet. Kanske har hon en ovanlig förmåga att se samband i det till synes oförenliga.

Det här är en berättelse som min stora idol Ruth Rendell hade kunnat skriva. Många trådar som av en händelse löper samman och utlöser händelser som inte gått att förutse. Hur två outsiders finner varandra, hur ett barns försvinnande får sådana svallvågor att liv förändras för alltid. Språket är vackert och historien en smula vemodig. Läs! Tack för boktipset, Rebecka Edgren-Aldén!

En fyra i betyg. Mycket bra!

Köp den här, här eller här. (utgiven i nyutgåva)