Läst: Vålnader av Joe Hill

Vålnader (20th Century Ghosts) av Joe Hill (2009) ♥♥♥
Norstedts Pocket

Vålnader består av 14 berättelser. Gemensamt har de ett osvikligt sinne för detaljer, miljöer och personligheter, alltifrån den klassiska vampyr- eller spökhistorien till ett mer litterärt förvandlingsnummer i berättelserna ”Uppblåsbare Art” och ”Hör syrsor sjunga”. De är också alla, på var sitt sätt, berättelser om mörkret inom oss och utom oss, frambringat av en ytterst begåvad berättare.

OK, jag börjar med det som alla tjatar om så är det ur världen – Joe Hills pappa heter Stephen King. Att ge sig in i genren skräck med den pappans arbete att leva upp till kräver mod och cojones av stål! Faktum är att jag tycker att Joe Hills arbete är bättre än hans pappas varit på ganska länge. Inte tidiga King, det finns INGEN som slår tidiga King, men det senaste decenniet tycker jag inte att King levererat. Då känns Joe Hills bisarra noveller fräschare, och de påminner hemskt mycket om farsans tidiga noveller. Som det brukar vara med novellsamlingar så finns det bra berättelser och det finns sämre. Så är det här också. De historier jag minns bäst är: ”Uppblåsbare Art”, en originell berättelse om en pojke vars bästa vän är en levande uppblåsbar gummidocka. Det lustiga är att detta är helt normalt fast i berättelsen är snarare uppblåsbara personer en minoritet som ibland inte behandlas så väl. ”Hör Syrsor Sjunga” är en pastisch på Kafkas Förvandlingen, tom första meningen är snarlik den i Kafkas novell och även här kan man ju tycka att det är kaxigt att göra en pastisch på vad som kallats världens bästa novell…här i skräcktappning! ”Manteln” är en berättelse om en pojke som blir maktberusad av kraften hans mantel ger honom. ”Sista Andetaget” och ”Morris Papplabyrint” skulle ha kunnat funnits med i Kings novellsamling Dödsbädden.

Det blir en trea i betyg, en stark trea! Hill har klivit ur sin pappas skugga och är en helt egen inflytelserik skräckförfattare!

Köp den här eller här!