Läst: Den Fallande Detektiven av Christoffer Carlsson

Den Fallande Detektiven av Christoffer Carlsson (2014) – ♥♥♥+
Piratförlaget (recex)

Stockholm, natten till Lucia. I en gränd ligger sociologen Thomas Markus Heber död. Leo Junker är tillbaka på våldsroteln och utreder fallet tillsammans med Gabriel Birck.
I Hebers forskningsanteckningar finns tecken som tyder på ett kommande politiskt attentat, men vem är det som ska utsättas? Och vem är den skyldige? När det otänkbara inträffar rasar ett kraftigt snöoväder, och mitt i stormen befinner sig Gabriel och Leo, som inte inser att de rör sig rakt mot gärningsmannen.
Hagsätra, femton år tidigare. På en fest träffas två unga män som råkar ha likadana tröjor. Det är så det börjar.

Det finns mycket jag gillar med den här boken. Carlsson skriver på ett väldigt exakt och sparsmakat sätt, som om han vägt varje ord på guldvåg. Det ger en nerv i texten. Jag gillar beskrivningen av Leo Junkers kamp mot läkemedelsberoendet som skildras väldigt verklighetstroget, och jag gillar beskrivningen av pojkarna som växer upp till nazister. Det är också en ögonöppnare att det troligtvis, som det beskrivs i boken, finns falanger som är så pass högervridna att de tycker att Sverigedemokraterna är mellanmjölksrasister… Men (och det kanske är på grund av den hårdkokta, ordknappa stilen) så kommer jag inte Junker in på skinnet. Men det är läsvärt och bra med ett stort mått vemod och melankoli.

En stark trea i betyg.

Köp den här, här eller här.