Avesta 100 år – Författare från Avesta, Henrik Tord

Avesta firar 100 år som stad och igår var det en del evenemang runtom på stan. På biblioteket var det författarsamtal och jag passade på att gå eftersom två finfina författare hade varsitt pass. Jag börjar med Henrik Tord (vars snälla pappa Tord Eriksson var min mattelärare på gymnasiet)!

Bildresultat för henrik tord

Henrik Tord (Eriksson) har skrivit den spännande Svart Paradis-trilogin som består av Kum, Lasaros Tårar och Laboon. Trilogin har ett gemensamt tema-svenskars förhållande till Sydostasien (inspirerat av egna resor och boende i Asien), och så dyker Avesta upp också. Kum hämtar inspiration av flickan Madeleines försvinnande i Portugal, Lasaros Tårar om män som hämtar fruar från Asien och Laboon från tsunamin.

69388448_2316215002029004_6967044090688962560_n
(Henrik Tord…som ser på Henrik Tord!)

Henriks skrivande började med författande av musiktexter och poesi. Han vann ett poesipris på Karlfeldstgården och dikten publicerades i Avesta Tidning. Efter det växte självförtroende och så småningom skickade han in en diktsamling till Bonnier. Den blev inte till någon bok men Henrik fick ett redaktörsutlåtande på tre sidor – och alla vi strävande författare vet att det är det närmaste man kan komma en publicering.

70249767_410310536342852_5108947758476165120_n
(Henrik och hans dikt Stjärnkupan)

Efter ett år på Skrivakademin med Erik Grundström som lärare så kom utkastet till ”Vår tid är över”, som handlade om att vara ung på 80-talet i Avesta. Erik Grundström läste sedan manuset till Kum, vidarebefordrade det till Pelle Andersson på Ordfront som nappade!

69867494_484247665695751_3782168026426638336_n
(Kum, Lasaros Tårar och Laboon)

Henrik jobbar, liksom Jenny faktiskt, som copywriter och har ett rätt disciplinerat sätt att lägga upp sitt skrivande. Numer är fredagar vikta för det egna skrivandet. Nuvarande skrivprojekt är omskrivning av manuset ”Vår tid är över”, och en spänningsroman som utspelar sig i Stockholm  och handlar om en familj som tar emot ensamkommande flyktingbarn. Jag måste säga att jag är oerhört nyfiken på ”Vår tid är över” eftersom Henrik och jag är nästan lika gamla och växte upp i Avesta under samma tid. Spänningsromanen kommer jag också att kasta mig över!

Bildresultat för svart paradis henrik tord
(Lite skarpare bild på omslagen -som är väldigt fina)

Ni som inte läst Svart Paradis-trilogin – GÖR DET! Det är tre väldigt välskrivna, spännande och sorgliga romaner.

 

 

Annonser

Intervju med spänningsförfattaren Henrik Tord!

Jag är stolt över att kunna presentera en kort intervju med en mycket duktig spänningsförfattare som tillika är från Avesta – Henrik Tord! På Ordfront Förlag har han släppt den sk Svart Paradis-trilogin som består av Kum, Lasaros tårar och Laboon. Alla tre utspelar sig i Asien och i Avesta. Laboon är alldeles ny och här kan du läsa min recension av den.  Henrik, som kommer att medverka på Crimetime Gotland, tog sig tid att svara på några frågor om hans skrivande och det tackar vi för!!

1. Alla böckerna i trilogin är väldigt mörka. Hur påverkade din tid i Singapore dig som författare? Det känns som om du såg en hel del hemska saker som gav dig inspiration – människohandel och cynism. 

 Jag hade aldrig skrivit boken Kum, min första bok, om jag inte hade bott i Singapore och rest mycket i Sydostasien. När man bor ett längre tag i en region hinner man komma under ytan och den glättiga fasad man ser i resemagasin med paradisstränder och leende människor krackelerar. Finns mycket skit under ytan – trafficking, rovdrift på unga människor, fattiga och rika som när och tär på varandra skoningslöst. Ville belysa det i thrillerform och låta en ”vit” svensk flicka försvinna i den miljön. Den skrev jag lite i frustration av sakernas tillstånd. Så visst påverkades jag av min tid där nere. Men mina böcker är mörka men de lyfter även fram det som gör livet värt att leva. De är svarta och vackra tycker jag.

 2. Det måste ha varit en stor kontrast att flytta från bruksorten Avesta till en miljonstad. Jag tänker ändå att du minns en hel del om hur det är att leva i en bruksort, med de roller man blir tilldelad och sen inte kommer ur. Känner du att det är en kontrast som gynnar dig som författare?

 Absolut, jag tror att det är viktigt att uppleva så mycket som möjligt som författare för att bli nyanserad och kunna skriva ur flera perspektiv. Jag är tacksam över att vara uppvuxen i en bruksort (och faktiskt ofta romantisera över det.)

 3. Dina böcker är utgivna av förlaget Ordfront, som även ger ut John Ajvide Lindqvist och Lars Pettersson. Hur gick din väg från aspirerande författare till utgivning till? 

Jag har alltid drömt om att bli författare, ända sedan tonåren. Vann ett poesipris i Avesta när jag gick ut gymnasiet. Sedan skickade jag in en poesisamling till Bonnier förlag tio år senare och fick ett bra lektörsutlåtande. Skrev om och skrev mer och plockade ut en best of, men blev refuserad … Jag förstod ingenting. Sedan gick jag Skrivarakademin och fick en lärare som verkligen trodde på mig och det sätt jag skrev på. Det var en kick. Skrev en novellsamling, som jag aldrig skickat in. Sedan började jag bli stressad, trodde jag skulle debutera innan trettio och började nu närma mig fyrtio … Så när vi bodde i Singapore tog jag tjänstledigt och skrev klart en bok jag skrivit på i säkert tio år. Den hette Vår tid är över. Jag skickade in den till flera förlag. Den refuserades mer eller mindre rakt av. Men sedan skrev jag Kum och lät min gamla lärare på Skrivarakademin att läsa och kommentera. Han tyckte den var riktigt bra och tipsade Ordfront. De gillade den skarpt och antog den efter en omskrivning. Det roliga är att i samma veva hörde ett mindre förlag av sig och ville ge ut Vår tid är över. Dessutom berättade Ordfront att de hade haft uppe den för diskussion många gånger … Men vi beslutade att jag skulle debutera med Kum.

Kum : (khmer: ung. oproportionerlig hämnd) - thriller

 4. Vad har du själv för favoritförfattare och förebilder?

Jag gillar väldigt mycket Raymond Carver som författare. Vackert enkelt språk. Donna Tartt är bra. Jag kan ha lite svårt för den klassiska deckargenren, som blir lite för förutsägbar, det löser sig alltid till slut. Men Dennis Lehane sticker ut tycker jag, inte alltid lyckliga slut, precis som livet. Läste Istvillingar nyligen. Den gillade jag, kröp under huden. Annars inspireras jag mycket av musik, artister som Tom Waits, Nick Cave, Ryuichi Sakamoto … eller filmskapare  som Winding Refn, Alejandro González Iñárritu, Luc Besson, Pedro Almodovar …

 5. Lasaros Tårar innehåller en del skräckelement – är du intresserad av att utforska den typen av genre närmare?

Om det känns rätt, inget självändamål i sig. I Lasaros tårar så ville jag flytta den asiatiska verkligheten till Sverige. De är väldigt vidskepliga i våra ögon, men tänk om de har rätt. Gillar skräckelement, men vill att de ska vara subtila. Och kännas verkliga. Jag tycker det är obehagligare då. 

 6. Svart Paradis-trilogin är nu avslutad i och med Laboon. Vad står på tur för dig nu?

Jag tror att det kommer bli en berättelse som utspelar sig i Avesta. Vill att känslan ska vara lite Mystic River möter Winter’s Bone och Den hemliga historien … Men vi får se.

Laboon : vågen som äter människor

 

Jag är mycket intresserad av att läsa mer av Henrik och om Avesta utgör miljön blir det ännu roligare. Tack, Henrik, för att du tog dig tid. Jag kommer att leta upp dig på Gotland i augusti!!

Läst: Laboon av Henrik Tord

Laboon : vågen som äter människor

Laboon av Henrik Tord (2016) – ♥♥♥♥
Ordfront Förlag (recex)

Annandagens morgon. Sandra och Matti ser hur vågen närmar sig som ett vitt skum vid horisonten. De letar förtvivlat längs stranden efter sin son Viktor. Sedan dundrar havet in.
Samtidigt, på en båt strax utanför Khao Lak. Alla i dyksällskapet är chockade. De har lyckats ta sig upp från trettio meters djup trots havets strömmar som kastat runt dem som trasdockor. Marko, dykinstruktören med ett mörkt förflutet, blickar ut över förödelsen när de närmar sig land. Kaoset, alla döda kroppar. Det här är min chans.
Sex år senare väcks Sandra av telefonen. Åren av bottenlös sorg har satt sina spår. Huset ekar tomt, Matti är utflyttad. Hon kisar mot den bländande skärmen. Vem ringer mitt i natten?
Det här är Bertil Arvidsson från ambassaden i Bangkok.
Hon blir iskall. Är detta samtalet? Efter sex år!
Mannen harklar sig: Vi har hittat er son.

Det här är sista delen i Svart Paradis-trilogin där de tidigare delarna hette Kum och Lasaros Tårar. Gemensamt för de alla tre är att de är hemskt sorgliga och vemodiga och handlar mycket om saknad och längtan att höra till. Det är emellanåt riktigt hjärtskärande. Beskrivningen av kaoset när tsunamin slår in över Khao Lak är välbeskriven och som förälder är det inte svårt att leva sig in i föräldrarnas förtvivlan när de tappar bort sin son i vattenmassorna.
Det som är lite annorlunda med den här boken mot de förra är att slutet faktiskt är försiktigt lyckligt. Tord låter oss ana att det kanske ändå blev ett slut som andas hopp. Det kändes bra.
En extra dimension har böckerna för mig eftersom de till vissa delar utspelar sig i Avesta som är min hemstad. Och min favorit i trilogin är Lasaros Tårar som har lite övernaturliga skräcktoner. Men hela trilogin är mycket läsvärd och kan läsas i vilken ordning som helst.

En fyra i betyg till en välskriven och sorglig bok.

Köp den här, här eller här!