Läst: Sly av Sara Strömberg

Sly av Sara Strömberg (2021, Modernista) – ♡♡♡♡

Hösten river i Åre. Trots att turisterna ännu glittrar på lyxrestaurangerna har lokalbefolkningen börjat planera för jakten och mörkret…
Ovanpå en igenbommad tågstation bor den avdankade lokalredaktören Vera Bergström. Hon sover med en älgstudsare under sängen och brottas med såväl ständiga klimakterieblödningar som med livet som aldrig blev.
När en kvinna hittas mördad i skogarna på Åreskutans baksida tar hon motvilligt på sig uppdraget att skriva ett reportage om bybornas rädsla. Men längs vägen blir hon allt mer besatt av att ta reda på vem offret var, vem som mördat henne – och varför. Det dröjer inte länge förrän Vera själv är i fara.

Det jag tycker mest om med den här boken är de mästerliga miljöskildringarna – man känner den blöta, kalla kylan, känner lukten av utkyld rå sommarstuga och ser skillnaden mellan de som har och de som inte har. Strömberg och Sly jämförs med Åsa Larsson och jag köper likheten då Larsson också är mästerlig på att nyttja miljöbeskrivning i sina böcker om Rebecka Martinsson.

Jag tycker också mycket om Vera och hur hon är helt vanlig vilket känns ovanligt i en bärande roll i en spänningsroman. Hennes kroppsliga funktioner som inte göms undan, hennes ensamhet och sorg.

Krimstoryn gillar jag också, hur det förflutna kommer åter med en rejäl hämndlystnad – det är min typ av berättelse! Detta är Strömbergs spänningsdebut, och med tanke på hur välskriven den är så bådar det gott för framtiden och för fortsatta böcker om Vera! Och förresten- omslaget är så jäkla snyggt!! Designat av Anders Nilsson läser jag mig till!

Annons