Läst: Laboon av Henrik Tord

Laboon : vågen som äter människor

Laboon av Henrik Tord (2016) – ♥♥♥♥
Ordfront Förlag (recex)

Annandagens morgon. Sandra och Matti ser hur vågen närmar sig som ett vitt skum vid horisonten. De letar förtvivlat längs stranden efter sin son Viktor. Sedan dundrar havet in.
Samtidigt, på en båt strax utanför Khao Lak. Alla i dyksällskapet är chockade. De har lyckats ta sig upp från trettio meters djup trots havets strömmar som kastat runt dem som trasdockor. Marko, dykinstruktören med ett mörkt förflutet, blickar ut över förödelsen när de närmar sig land. Kaoset, alla döda kroppar. Det här är min chans.
Sex år senare väcks Sandra av telefonen. Åren av bottenlös sorg har satt sina spår. Huset ekar tomt, Matti är utflyttad. Hon kisar mot den bländande skärmen. Vem ringer mitt i natten?
Det här är Bertil Arvidsson från ambassaden i Bangkok.
Hon blir iskall. Är detta samtalet? Efter sex år!
Mannen harklar sig: Vi har hittat er son.

Det här är sista delen i Svart Paradis-trilogin där de tidigare delarna hette Kum och Lasaros Tårar. Gemensamt för de alla tre är att de är hemskt sorgliga och vemodiga och handlar mycket om saknad och längtan att höra till. Det är emellanåt riktigt hjärtskärande. Beskrivningen av kaoset när tsunamin slår in över Khao Lak är välbeskriven och som förälder är det inte svårt att leva sig in i föräldrarnas förtvivlan när de tappar bort sin son i vattenmassorna.
Det som är lite annorlunda med den här boken mot de förra är att slutet faktiskt är försiktigt lyckligt. Tord låter oss ana att det kanske ändå blev ett slut som andas hopp. Det kändes bra.
En extra dimension har böckerna för mig eftersom de till vissa delar utspelar sig i Avesta som är min hemstad. Och min favorit i trilogin är Lasaros Tårar som har lite övernaturliga skräcktoner. Men hela trilogin är mycket läsvärd och kan läsas i vilken ordning som helst.

En fyra i betyg till en välskriven och sorglig bok.

Köp den här, här eller här!

Läst: Våran Hud, Vårat Blod, Våra Ben av John Ajvide Lindqvist

Våran hud, vårat blod, våra ben (inbunden)

Våran hud, Vårat blod, Våra ben av John Ajvide Lindqvist (2016) – ♥♥♥♥
Ordfront Förlag (recex)

Ett barn står natt efter natt i Finlandsfärjans för och spejar ut mot havet.
En långtradarchaufför med en blodig hemlighet plockar upp en liftare med misstänkt lite bagage.
Ett ungt par får köpa en villa billigt eftersom där råder »speciella omständigheter«. Våran hud, vårat blod, våra ben innehåller en samling skräckberättelser med omisskännlig John Ajvide Lindqviststämning, som utspelar sig i ett samtida Sverige, men precis utanför vårt synfält. Vi får möta en samling vardagliga gestalter och ett antal mindre vardagliga, såsom spöken, vampyrer, varulvar, mylingar, tomtar, zombies och så ett havsmonster.

Jag har alltid tyckt att Ajvide Lindqvists vemodiga berättelser gör sig bättre i romanform än som noveller. Men denna novellsamling är riktigt bra och jag slukade den på några timmar. Titelnovellen hör till mina favoriter, tillsammans med långnovellen Tjärven, en zombiehistoria som tidigare givits ut som e-bok och MP3-bok. Ett gäng gamla klasskompisar ska på återträff och åker ut till en öde ö där de blir strandsatta och attackerade av de döda som kommer från havet. Underbar beskrivning av dynamiken mellan de gamla klasskompisarna och roliga hänvisningar till 80-talsmusik. Att ha Modern Talking som ackompanjemang när zombierna gröper ur skallar är så härligt absurt!

Ajvide Lindqvist gör som Stephen King och bjuder på epilog där han beskriver lite om bakgrunden till de olika berättelserna – det gillar jag skarpt!

En fyra i betyg till den bästa novellsamling Ajvide Lindqvist skrivit – än så länge i alla fall! Nu väntar vi på X – Den Sista Platsen som jag hoppas kommer snart.

Köp den här, här eller här!

Läst: Rörelsen – Den andra Platsen av John Ajvide Lindqvist

Rörelsen : den andra platsen (Inbunden)

Rörelsen – Den Andra Platsen av John Ajvide Lindqvist (2015) – ♥♥♥♥
Ordfront Förlag 

I SEPTEMBER 1985 flyttar John Lindqvist in i ett trångt och mörkt gårdshus på Luntmakargatan i Stockholm, vägg i vägg med Brunkebergstunneln. Han vill skapa sig en karriär som restaurangtrollkarl. Några veckor senare blir han tagen för stöld på Åhléns och tillbringar en natt i häkte. Under natten inträffar en rörelse av svårtolkad karaktär och när han återvänder till sitt hus dagen efter har något hänt. Fåglar faller från himlen och hans grannar beter sig underligt. Snart upptäcker han att det finns något i det låsta duschrummet längst inne i tvättstugan, något som kan låta oss färdas till den andra platsen och besanna våra drömmar. Det kostar bara lite lite blod. När John så småningom börjar delta i verksamheten dras han ner i en ström av magi, våld och gemenskap som mynnar ut i mordet på Olof Palme.

Ajvide Lindqvist har skrivit flera av de bästa böcker jag har läst i hela mitt liv…det är något med hans poetiska prosa som blandas med rätt grafisk skräck emellanåt, lite som Clive Barker skriver. Vackert och kräkframkallande på samma gång! Likt Stephen King är han också skicklig på att skapa trovärdiga karaktärer. I den här boken är han själv huvudkaraktären, och boken är en slags fortsättning på Himmelstrand som kom ut förra året. Man bör nog läsa den först om man ska förstå alla hänvisningar som annars lär te sig ganska märkliga. Jag lyssnade på Ajvide Lindqvist i Ordfronts monter på Bokmässan och han sa att han i denna bok skrivit den äckligaste scen han någonsin skrivit…och jag vet precis vilken han menar. Annars är det mest en obehaglig stämning som infinner sig, något som påminner att det bakom en välfernissat yta kan finnas monster. Jag ser väldigt mycket fram emot den sista delen i trilogin om Platserna, och den kommer visst att heta X – Den Sista Platsen.

En fyra i betyg…även om jag uppskattade Himmelstrand mer.

Det kan tilläggas att Rörelsen nominerats till årets Augustpris! Här kan ni läsa om övriga nominerade författare.

Köp den här, här eller här!

Läst: Slaktmånad av Lars Pettersson

Slaktmånad

Slaktmånad av Lars Pettersson (2014) – ♥♥♥+
Ordfront Förlag (recex)

I oktober 2013 hittas en man i en bil på en avlägsen fjällväg utanför Kautokeino i Nordnorge, skjuten med ett prickskyttegevär. Det är Torben Nyhlén, statssekreterare i svenska näringsdepartementet. Omständigheterna gör att det klassas som terrordåd och säkerhetspolisen i både Oslo och Stockholm kopplas in.
Samtidigt har kampen hårdnat om rätten till marken i Sápmi, samernas traditionella renbetesland. Till följd av ökad internationell efterfrågan har utvinning av dyrbara metaller blivit allt mer lönsamt. Det svenska Polar Gold AB vill öppna en nerlagd gruva väster om Kautokeino. Men kommunstyrelsen röstar emot.
Alla är dock inte motståndare till ny industri i trakten: fler arbetstillfällen och lönsamma bidrag lockar och Sametinget tonar ner risken för förgiftat vatten och förstörd natur.
Åklagare Anna Magnusson är numera aktiv renägare på deltid. Hennes familj dras snart in i konflikten eftersom det är på deras traditionella parnings- och kalvningsområde som gruvan ligger. När så ännu ett mord inträffar blir stämningen än mer spänd i det lilla slutna samhället långt norr om polcirkeln.

Jag tyckte mycket om Kautokeino-En blodig kniv och den här uppföljaren utspelar sig några år efter den. Det jag uppskattar mest är skildringen av en miljö som känns mycket exotisk och främmande – sameland. Naturen skildras otroligt bra och man sitter nästan och fryser i soffan när fjällturer i svinkall temperatur beskrivs. Skildringen av konflikten mellan stad och land, mellan staten och de små renägarna, är också jättebra. Men kanske är Slaktmånad mer ett spänningsdrama än en deckare. Välskrivet är det i alla fall.

En stark trea i betyg.

Köp den här, här eller här!

Läst: Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist

Himmelstrand (inbunden)

Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist (2014) – ♥♥♥♥
Ordfront (recex)

Det ser ut att bli en fin dag på Saluddens camping. Himlen är djupblå och gräset underbart grönt. Ändå är någonting helt fel. Igår var allt som vanligt; glada röster, osande grillar, mygg och vin i plastglas. Men nu är allt försvunnet. Campingen, sjön, till och med solen är borta. Det enda som finns är det oändliga gräsfältet, fyra bilar med husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Alla inser de att något ofattbart hänt under natten. Hur ska de kunna ta sig bort från denna orimliga plats? För den gamla världen finns någonstans, ett mobilsamtal går plötsligt fram och radion spelar gamla schlagrar. Snart börjar också märkliga, skrämmande figurer dyka upp. Monstruösa varelser som fötts ur de åtta vuxnas mest traumatiska upplevelser. Och så mörknar himlen. Regnet är på väg, som en befrielse. Men det är ett regn som ingen ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig. Det är nu den verkliga mardrömmen börjar.

Jag har längtat efter en ny Ajvide-bok och det var med skräckblandad förväntan jag började läsa – för jag ville ju så gärna att det skulle vara bra. Och det var det! Jag sätter Himmelstrand som god trea på min Ajvide-topplista, efter Låt Den Rätte Komma In och Människohamn. Handlingen är mycket bisarr och efter att ha läst baksidetexten undrade jag verkligen hur han skulle få ihop det…men man sugs snabbt in i den här världen och historien är både spännande och välskriven. Det finns nåt sprött och skört i Ajvides prosa som jag tycker mycket om, och han är fantastisk på att teckna personporträtt. Det hemskaste i hans böcker visar sig ofta vara de vanliga människornas ondska, inte monstren, som till exempel hur Isabelle lämnar sitt barn i en gångtunnel eller Oskars mobbare i Låt Den Rätte Komma In. Jag vet inte riktigt om jag fattade allt på slutet men jag ska läsa om boken och se ifall allt faller på plats. Jag tyckte i alla fall mycket om Himmelstrand…det enda negativa är att det nu lär ta ytterligare nåt år innan det kommer någon ny Ajvide-bok.

Är du ett Ajvidefan blir du inte besviken. En fyra i betyg!

Köp den här, här eller här!

Läst: Memento Mori av Elias Palm

Memento mori (Inbunden)

Memento Mori av Elias Palm (2013) – ♥♥+
Ordfront Förlag (recex)

Det var sekreteraren på den rättsmedicinska avdelningen som tog emot budet. Stanken mötte henne först när hon rivit bort tejpen och öppnat kartongen. Hon hade just tagit emot och kvitterat ett mänskligt huvud.
I Memento mori får läsaren följa rättsläkaren Ella Andersson och hennes kollegor när de tillsammans med polisen försöker förstå den makabra försändelsen. Huvudet är vanställt av förruttnelse men kulan i skallen vittnar om en våldsam död. Medan polisen prioriterar identifieringen av huvudet riktar Ella sitt intresse mot den egna organisationen.
Ett nedlagt ärende väcker hennes uppmärksamhet och bakom den byråkratiska fasaden anar hon kopplingar till organiserad brottslighet. Ingen tycks längre gå säker inte ens den rättsmedicinska avdelningen som lamslås när det står klart vem huvudet tillhör.

Det här är den sista boken i trilogin om rättsläkaren Ella Andersson och det är den bästa, även om jag inte tyckte om den så mycket. Jag har svårt för språket, som i mina ögon är onödigt tillkrånglat och för mycket kanslisvenska. Jag har också svårt för hoppen i tid. Det jag gillar är trilogins titlar, som väl speglar deckarnas innehåll, och de fantastiskt fina omslagen som är formgivna av Niklas Lindblad (han har också gjort nyaste Varg Gyllander och nyaste Carin Gerhardsen). Texten är inte min kopp te, men andra bloggare har hyllat Palms böcker så smaken är som baken…

En stark tvåa. Jag läste också om Corpus Delicti, som jag inte kom igenom som ljudbok pga inläsaren…den var något bättre som pappersbok vilket visar hur viktigt det är med inläsare man som lyssnare trivs med!

Köp den här, här eller här!

Läst: Glaskroppar av Erik Axl Sund

Glaskroppar (Inbunden)

Glaskroppar av Erik Axl Sund (2014) – ♥♥♥+
Ordfront (recex)

EN SJÄLVMORDSVÅG sköljer över Sverige. Runt om i landet tar unga människor livet av sig på de mest makabra sätt. Det de har gemensamt är ett djupt intresse för enmansbandet Hunger. Hunger lever sitt liv någonstans i samhällets periferi. Tillbringar dagarna i sin nedgångna lägenhet med att skriva, ordna konserter och skapa sin märkliga och skoningslösa musik. Tillförordnade kriminalkommissarien Jens Hurtig utreder de brutala, sorgliga och förbryllande självmorden. I de dödas ägo har man funnit gamla kassettband, hemmainspelade blandband från mitten av 80-talet, som alla visar sig ha tillhört en Aiman Chernikova. Vad har hon med de döda ungdomarna att göra? Glaskroppar handlar om de mest extrema följderna av kreativt skapande, om vad höga ambitioner och drömmen om det stora genombrottet kan göra med människor. I musikerns, konstnärens och författarens arbete är gränsen mellan fantasi och verklighet tunn och skör.

Författarparet bakom pseudonymen Erik Axl Sund (Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist) låg bakom den mycket obehagliga och makabra trilogin om Victoria Bergman…och deras signum är den där obehagliga tonen som blir kvar i maggropen när boken är slut. Visst förekommer det en massa explicita läskigheter (flera av de självmord som begås i boken är rätt grafiska och hemska) men det är inte det som gör att man blir illa berörd…jag kan inte sätta fingret på det. Jag tror det kanske är hopplösheten hos ungdomarna i boken, den totala hopplösheten och hur man desperat vänder sig till vem som helst som kan lätta den för en sekund, ett enmansband som heter Hunger kanske. Alla de stackars olyckliga ungdomar som är lika ensamma trots att de befinner sig i en konsertlokal full av likasinnade… Boken, som är den första i trilogin om Svart Melankoli, får ett våldsamt och abrupt slut och jag är nyfiken på hur de ska kunna få till två böcker till.

En stark trea i betyg. En originell spänningsroman.

Köp den här, här eller här!