Läst: Slaktmånad av Lars Pettersson

Slaktmånad

Slaktmånad av Lars Pettersson (2014) – ♥♥♥+
Ordfront Förlag (recex)

I oktober 2013 hittas en man i en bil på en avlägsen fjällväg utanför Kautokeino i Nordnorge, skjuten med ett prickskyttegevär. Det är Torben Nyhlén, statssekreterare i svenska näringsdepartementet. Omständigheterna gör att det klassas som terrordåd och säkerhetspolisen i både Oslo och Stockholm kopplas in.
Samtidigt har kampen hårdnat om rätten till marken i Sápmi, samernas traditionella renbetesland. Till följd av ökad internationell efterfrågan har utvinning av dyrbara metaller blivit allt mer lönsamt. Det svenska Polar Gold AB vill öppna en nerlagd gruva väster om Kautokeino. Men kommunstyrelsen röstar emot.
Alla är dock inte motståndare till ny industri i trakten: fler arbetstillfällen och lönsamma bidrag lockar och Sametinget tonar ner risken för förgiftat vatten och förstörd natur.
Åklagare Anna Magnusson är numera aktiv renägare på deltid. Hennes familj dras snart in i konflikten eftersom det är på deras traditionella parnings- och kalvningsområde som gruvan ligger. När så ännu ett mord inträffar blir stämningen än mer spänd i det lilla slutna samhället långt norr om polcirkeln.

Jag tyckte mycket om Kautokeino-En blodig kniv och den här uppföljaren utspelar sig några år efter den. Det jag uppskattar mest är skildringen av en miljö som känns mycket exotisk och främmande – sameland. Naturen skildras otroligt bra och man sitter nästan och fryser i soffan när fjällturer i svinkall temperatur beskrivs. Skildringen av konflikten mellan stad och land, mellan staten och de små renägarna, är också jättebra. Men kanske är Slaktmånad mer ett spänningsdrama än en deckare. Välskrivet är det i alla fall.

En stark trea i betyg.

Köp den här, här eller här!

Annonser

Läst: Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist

Himmelstrand (inbunden)

Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist (2014) – ♥♥♥♥
Ordfront (recex)

Det ser ut att bli en fin dag på Saluddens camping. Himlen är djupblå och gräset underbart grönt. Ändå är någonting helt fel. Igår var allt som vanligt; glada röster, osande grillar, mygg och vin i plastglas. Men nu är allt försvunnet. Campingen, sjön, till och med solen är borta. Det enda som finns är det oändliga gräsfältet, fyra bilar med husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Alla inser de att något ofattbart hänt under natten. Hur ska de kunna ta sig bort från denna orimliga plats? För den gamla världen finns någonstans, ett mobilsamtal går plötsligt fram och radion spelar gamla schlagrar. Snart börjar också märkliga, skrämmande figurer dyka upp. Monstruösa varelser som fötts ur de åtta vuxnas mest traumatiska upplevelser. Och så mörknar himlen. Regnet är på väg, som en befrielse. Men det är ett regn som ingen ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig. Det är nu den verkliga mardrömmen börjar.

Jag har längtat efter en ny Ajvide-bok och det var med skräckblandad förväntan jag började läsa – för jag ville ju så gärna att det skulle vara bra. Och det var det! Jag sätter Himmelstrand som god trea på min Ajvide-topplista, efter Låt Den Rätte Komma In och Människohamn. Handlingen är mycket bisarr och efter att ha läst baksidetexten undrade jag verkligen hur han skulle få ihop det…men man sugs snabbt in i den här världen och historien är både spännande och välskriven. Det finns nåt sprött och skört i Ajvides prosa som jag tycker mycket om, och han är fantastisk på att teckna personporträtt. Det hemskaste i hans böcker visar sig ofta vara de vanliga människornas ondska, inte monstren, som till exempel hur Isabelle lämnar sitt barn i en gångtunnel eller Oskars mobbare i Låt Den Rätte Komma In. Jag vet inte riktigt om jag fattade allt på slutet men jag ska läsa om boken och se ifall allt faller på plats. Jag tyckte i alla fall mycket om Himmelstrand…det enda negativa är att det nu lär ta ytterligare nåt år innan det kommer någon ny Ajvide-bok.

Är du ett Ajvidefan blir du inte besviken. En fyra i betyg!

Köp den här, här eller här!

Läst: Memento Mori av Elias Palm

Memento mori (Inbunden)

Memento Mori av Elias Palm (2013) – ♥♥+
Ordfront Förlag (recex)

Det var sekreteraren på den rättsmedicinska avdelningen som tog emot budet. Stanken mötte henne först när hon rivit bort tejpen och öppnat kartongen. Hon hade just tagit emot och kvitterat ett mänskligt huvud.
I Memento mori får läsaren följa rättsläkaren Ella Andersson och hennes kollegor när de tillsammans med polisen försöker förstå den makabra försändelsen. Huvudet är vanställt av förruttnelse men kulan i skallen vittnar om en våldsam död. Medan polisen prioriterar identifieringen av huvudet riktar Ella sitt intresse mot den egna organisationen.
Ett nedlagt ärende väcker hennes uppmärksamhet och bakom den byråkratiska fasaden anar hon kopplingar till organiserad brottslighet. Ingen tycks längre gå säker inte ens den rättsmedicinska avdelningen som lamslås när det står klart vem huvudet tillhör.

Det här är den sista boken i trilogin om rättsläkaren Ella Andersson och det är den bästa, även om jag inte tyckte om den så mycket. Jag har svårt för språket, som i mina ögon är onödigt tillkrånglat och för mycket kanslisvenska. Jag har också svårt för hoppen i tid. Det jag gillar är trilogins titlar, som väl speglar deckarnas innehåll, och de fantastiskt fina omslagen som är formgivna av Niklas Lindblad (han har också gjort nyaste Varg Gyllander och nyaste Carin Gerhardsen). Texten är inte min kopp te, men andra bloggare har hyllat Palms böcker så smaken är som baken…

En stark tvåa. Jag läste också om Corpus Delicti, som jag inte kom igenom som ljudbok pga inläsaren…den var något bättre som pappersbok vilket visar hur viktigt det är med inläsare man som lyssnare trivs med!

Köp den här, här eller här!

Läst: Glaskroppar av Erik Axl Sund

Glaskroppar (Inbunden)

Glaskroppar av Erik Axl Sund (2014) – ♥♥♥+
Ordfront (recex)

EN SJÄLVMORDSVÅG sköljer över Sverige. Runt om i landet tar unga människor livet av sig på de mest makabra sätt. Det de har gemensamt är ett djupt intresse för enmansbandet Hunger. Hunger lever sitt liv någonstans i samhällets periferi. Tillbringar dagarna i sin nedgångna lägenhet med att skriva, ordna konserter och skapa sin märkliga och skoningslösa musik. Tillförordnade kriminalkommissarien Jens Hurtig utreder de brutala, sorgliga och förbryllande självmorden. I de dödas ägo har man funnit gamla kassettband, hemmainspelade blandband från mitten av 80-talet, som alla visar sig ha tillhört en Aiman Chernikova. Vad har hon med de döda ungdomarna att göra? Glaskroppar handlar om de mest extrema följderna av kreativt skapande, om vad höga ambitioner och drömmen om det stora genombrottet kan göra med människor. I musikerns, konstnärens och författarens arbete är gränsen mellan fantasi och verklighet tunn och skör.

Författarparet bakom pseudonymen Erik Axl Sund (Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist) låg bakom den mycket obehagliga och makabra trilogin om Victoria Bergman…och deras signum är den där obehagliga tonen som blir kvar i maggropen när boken är slut. Visst förekommer det en massa explicita läskigheter (flera av de självmord som begås i boken är rätt grafiska och hemska) men det är inte det som gör att man blir illa berörd…jag kan inte sätta fingret på det. Jag tror det kanske är hopplösheten hos ungdomarna i boken, den totala hopplösheten och hur man desperat vänder sig till vem som helst som kan lätta den för en sekund, ett enmansband som heter Hunger kanske. Alla de stackars olyckliga ungdomar som är lika ensamma trots att de befinner sig i en konsertlokal full av likasinnade… Boken, som är den första i trilogin om Svart Melankoli, får ett våldsamt och abrupt slut och jag är nyfiken på hur de ska kunna få till två böcker till.

En stark trea i betyg. En originell spänningsroman.

Köp den här, här eller här!

Läst: Lasaros Tårar av Henrik Tord

Lasaros tårar (Inbunden)

Lasaros Tårar av Henrik Tord (2014) – ♥♥♥+
Ordfront Förlag (recex)

Tjugofem år efter händelsen den där iskalla Lucianatten bor Lorens kvar i Avesta. Ensam. Utanför. Inte mycket har hänt, förrän nu. Thailändska Sunee, som han har fått kontakt med på nätet, är på väg till Sverige, till hans gråa vardag. Och nu kommer paniken krypande. Allas blickar har du skaffat importfru ditt pervo! Långt tidigare, 1977, i nordvästra Thailand. Det svenska missionärsparet Erland och Ingbritt står handfallna i djungeln. Ett förvildat flickebarn, smutsigt och blodigt, är bakbundet vid ett träd. Ingbritts tro lyser som en fyr, men Erland tvivlar på Gud och ser djävulens tecken överallt. Och i hans sökande efter barnets ursprung blir hans handlingar allt brutalare, allt svårare att leva med. I Lasaros tårar vävs småstadens tristess och människornas småsinthet samman med den stora världen, depraverade präster och det oförklarliga djupt inne i skogen. Till sist kan det bara sluta på ett sätt. Eller inte.

Jag är från Avesta och tyckte det var enormt roligt med en bok där jag så väl känner igen miljöerna som beskrivs. Jag anar även vilka personer som inspirerat Henrik Tord, men jag tror att alla personer som kommer från en medelstor bruksort kan känna igen sig – den snygga tjejen som ”peakade” i gymnasiet och sedan blir bitter med åren eftersom skönheten var det enda hon hade, sportkillen som också var en lokalkändis i tonåren men som inte heller blev nåt mer än det, den elake översittaren som försvarar sina elaka skämt med att det ju bara ”var på skoj”, den udda figuren som såklart var mobboffret… Jag tycker så synd om dessa personer, även de elaka, för de har fastat i en mall som de inte förmår ta sig ur. Lorens försöker genom att kontakta thailändska Sunee, men inser att han måste fly Avesta för att kunna bli någon annan. Men rollerna, de invanda rollerna följer med honom hela vägen till Thailand.
Förutom det sorgliga berättelsen om Lorens så berättas det också om missionärsparet i djungeln, som får ta hand om en märklig flicka. Den historien har övernaturliga toner som sedan vävs in i historien om Lorens. Det blir ganska läskigt. Lite Ajvide Lindqvist-vibbar (och de ligger på samma förlag) över berättelsen om den utstötta outsidern med skräckelementen med. Det tycker jag mycket om.
Tords debutbok Kum var i mina ögon lite vassare än den här men lasaros Ögon är ändå en mycket bra bok som jag rekommenderar!! Gillar du Ajvide Lindqvist så gillar du nog den här boken. Och det är et fint betyg för att komma från mig eftersom Ajvide Lindqvist är en av mina absoluta favoriter!!

En stark trea i betyg! Heja Avesta (även om inte orten beskrivs som så förfärligt sympatisk i boken…)!

Köp den här, här eller här!

Läst: Andlös av Mattias Ronge

Andlös (inbunden)

Andlös av Mattias Ronge (2013) – ♥♥♥
Ordfront Förlag (recex)

En tyst och osynlig farsot drabbar Sverige. De som insjuknar tappar sin andningsreflex somnar du utan respirator är du död. Men epidemin sprider sig snabbare än vad respiratorer kan produceras. Och ännu snabbare sprider sig paniken, för vem vågar lita på att farsoten inte smittar mellan människor?
Ingen vet varifrån den kommer, eller hur man kan stoppa den. Leni tror sig veta, hon tror sig ha sett en koppling mellan vårt sätt att leva och smittospridningen. Hon försöker få forskarna att lyssna, men kanske är hon för obetydlig. Eller så är teorin helt enkelt för osannolik.
I ett försök att rädda mänskligheten ger sig Leni ut på en ödesdiger resa genom ett snötäckt samhälle som hon bara delvis känner igen, tillsammans med en man på flykt från polisen och ett föräldralöst barn som hon inte förstår. Långsamt tvingas de alla tre inse att det främsta hotet mot mänskligheten kanske inte alls är sjukdomen, utan något helt annat.

Jag gillar att Ronge förstått att det farligaste som finns inte är en Sjukdom utan rädda människor. När hoppet tas ifrån oss gör man vad som helst för att freda sig… I Andlös förekommer också ett parti, Landskapspartiet, som i likhet med i verkligheten förekommande partier är aggressivt rädda för människor med Sjukdomen och som således är annorlunda. Jag gillar samhällskritiken. Leni är en cool hjältinna som påminner mycket om Lisbeth Salander. Men jag tycker att boken får ett abrupt slut, vi lämnas utan hopp…eller snarare utan hopp om de stora frågorna men med hopp om lycka i det lilla. Det kan ju förstås vara ett sista budskap så gott som något.

Jag gillade Den Girige bättre men Andlös är originell och välskriven den också. Och jag är nog inte den enda som räknat andetag när jag läst denna bok… En trea i betyg!

Köp den här eller här!

Läst: Släke av Håkan Östlundh

Släke

Släke av Håkan Östlundh (2004) – ♥♥♥+
Ordfront 

Det ser ut att bli ännu en vacker sommardag, även om blåsten kommer att göra strandvistelsen mindre behaglig för solbadarna på Gotlands östkust. Vinden för också med sig en påträngande lukt av rutten tång, släke på gotländska.
Kriminalpolisen Fredrik Broman, hans fru Ninni och deras barn har förverkligat en dröm genom att köpa huset i byn utanför Hemse. Fredrik arbetar nu på polishuset i Visby. En dag får han ett larm om ett dött lamm i en sjöbod i Ronehamn. Det verkar som ett skämt först. Tills han får se djuret.
Sedan är det den gamle mannen, Gardelin, som ringer hem till honom på kvällen för att prata om en felparkerad bil med takbox. Men så säger han något om att det luktade släke och plötsligt minns Fredrik en dag i Stockholm utanför en låst lägenhet och lukten av det han sedan hittade därinne.Därefter är inget sig likt på Gotland. Sommarparadiset förvandlas till skräckens ö. Och Fredrik och Ninni inser snart att drömmen håller på att förvandlas till mardröm, att det fasansfulla som skett finns alldeles inpå knutarna.

Det här är Östlundhs deckardebut och den första i serien om Gotlandssnuten Fredrik Broman och den är stark! Spännande, bra personskildringar och ruskiga mord. Möjligen kan jag sakna mördarens bakgrund och motiv i slutet… Behövs det då ännu fler deckare om Gotland. Ja, när de är såhär bra så! Jag rekommenderar verkligen Broman-serien, men läs dem i ordning så får man karaktärernas ”extrahistoria” på köpet.

En stark trea i betyg. Imponerade debut.

Köp den här eller här!