Läst: Gamen och Vakthundarna av Olle Lönnaeus

Gamen och Vakthundarna av Olle Lönnaeus (2021, 2022, Bokfabriken) – ♡♡♡♡

Serien Operatören handlar om terrorism, både utländsk och inhemsk och protagonisten är den fd elitsoldaten Simon. Han är i huvudsak en god människa men plågad av sin tid som soldat. Första boken handlar om en terrorist som planerar ett terrordåd och Simon försöker stoppa honom i tid. I andra boken mördas en kvinna Simon lärde känna i Gamen och han börjar nysta i fallet.

Olle Lönnaeus skriver mycket bra och jag har följt hans författarskap sedan Det Som Ska Sonas som kom ut 2009. Simon är mycket trovärdigt porträtterad och den tunga börda som plågar honom efter tiden som soldat är tung och smärtsam. Tempot är högt och det är mycket spännande. Jag plöjde båda böckerna I ett svep och längtar redan efter nästa.

Fun fact – Lönnaeus son Jens skriver också och han har gett ut finfina Clara som jag också rekommenderar. Pappa Olle får en fyra för Operatören-serien!

Annons

Lyssnat på: Jonny Liljas Skuld av Olle Lönnaeus

Jonny Liljas Skuld av Olle Lönnaeus (2014) – ♥♥♥
Hör Opp

Jonny Lilja, knarkspanare i Malmö, har nått botten. Hans fru har lämnat honom och speldjävulen är hans enda kvarvarande följeslagare. Efter ett förlorat pokerparti med skyhöga insatser står han dessutom i skuld till den jugoslaviske maffiabossen Jokovic. En skuld Jonny betalar av på genom att svika sitt yrke och sig själv.
Efter att en kväll ha druckit ett par flaskor vin beger sig Jonny till Ravlunda skjutfält på Österlen för att göra slut på allt elände. Men när han förbereder sitt självmordsförsök får han syn på en likblek flicka som sitter lutad mot ett träd. Med död blick tycks hon titta ut över Hanöbukten. Hennes handleder är uppskurna. Den obligatoriska utredningen tar vid, men fallet avskrivs raskt som självmord och den namnlösa unga kvinnan riskerar att falla i glömska.
Ystadspolisen Eva Ström har liksom Jonny gått igenom en skärseld, men i motsats till honom har hon kommit ut helskinnad. På var sitt håll börjar Jonny och Eva ana att flickans död inte är självförvållad och att det kan finnas kopplingar till andra unga kvinnor som avlidit under oklara omständigheter.

Denna bok är rätt lika Lönnaeus tidigare böcker då den innehåller ganska mycket vemod. Jonny är en stackare, han har spelat bort sin familj och sin självrespekt och jag tycker ganska synd om honom. Berättelsen rullas upp ganska sakta och omständigt och det är inte förrän i slutet som det hettar till. Behållningen med boken är beskrivningen av Jonnys inre demoner. Kriminalhistorien får spela andrafiolen. Inläsaren Mats Eklund läser in boken på skånska vilket jag hade mycket svårt för i början. Man vänjer sig men i mina ögon sänkte det snarare än höjde texten, trots att jag förstår valet då boken ju utspelar sig i Skåne.

En trea i betyg. Jag var mer förtjust i Lönnaeus tidigare böcker. Vemodet är dock detsamma. Det gillar jag.

Köp den här, här eller här!

Läst: En Enda Sanning av Olle Lönnaeus

En Enda Sanning av Olle Lönnaeus (2012) – ♥♥♥
Damm Förlag (recex)

Kom hit. Det är bråttom. Jag har inte lång tid på mig nu …
Det är mitt i natten och snöstormen ylar över den skånska slätten när Joel Lindgren får telefonsamtalet. Det låter som Mårten, Joels egen far som han inte talat med på tjugo år. Joel kan inte ignorera samtalet utan pulsar genom ovädret till det ensliga huset utanför Tomelilla där han en gång växte upp. Han hittar Mårten hängande i en krok i taket. På väggen har någon målat med röd färg: Ghadab Allah – Guds vrede.
När Säpo griper en misstänkt mördare får kriminalinspektör Fatima al-Husseini hålla i förhören. Hennes möten med den trosvisse Osama al-Din blir en psykologisk maktkamp om sanning och lögn, om gott och ont.
Samtidigt börjar blodsbanden som Joel trodde sig ha huggit av att dra i honom. Vem var han egentligen, fadern som Joel alltid hatat? Fifflare, smugglare, misslyckad konstnär? Ju mer han tar reda på desto otydligare blir bilden. Finns det en enda sanning eller finns det flera ödsligt Österlen befolkat av udda karaktärer, där spänningen bubblar under ytan och där människors längtan och utsatthet är påtaglig.

Jag har läst Olle Lönneaus två tidigare böcker och måste säga att jag beundrar han skicklighet att med små medel måla upp ett scenario och hans prosa är njutbar och vacker. Men den bok jag tyckte bäst om hittills var Mike Larssons Rymliga Hjärta, en mustig skröna om en småbuse. Den här boken påminner mest om hans debut, Det Som Ska Sonas, mörka och dystra skildringar av hur det är att återvända till sina rötter, när de där rötterna mest påminner om smärta och sorg. Visst är det bra och välskrivet fast jag saknar den passionen jag upplevde att Mike Larsson-boken innehöll.

Jag tyckte om boken, rekommenderar den och ger den en stark trea. Om några av de deckarförfattare som ges ut för tillfället och som borde se över både dialog och språk generellt skulle läsa detta vore det en nyttig kurs i berättarteknik. Ögat mår bra av att läsa sådan här välskriven text!

Köp den här eller här!

Läst: Mike Larssons Rymliga Hjärta av Olle Lönnaeus

Mike Larssons Rymliga Hjärta av Olle Lönneaus (2010) – ♥♥♥♥
Damm Förlag (recex)

Mike Larsson har ett stort hjärta, men en stubin lika kort som håret på hans snaggade hjässa. Därför har det mesta gått snett i hans 45-åriga liv. Men när han en vacker höstdag friges från Kirsebergsfängelset i Malmö har han bestämt sig: Nu ska han bli en bra man. Nu ska Robin få en riktig farsa. Det är till Tomelilla på Österlen Han beger sig när fängelsets portar öppnas. Där finns 14-årige Robin hos fosterföräldrarna Sune och Gunborg. Där bor också Mikes ende riktige vän Bubbelkungen i ett gammalt stenhus under ett kastanjeträd vars löv fläckats av sjukdom. Robin är sviken och misstänksam. En pappa som kommit och gått, krökat ner sig och begått brott. En mamma som aldrig funnits. När han lyssnar på kompisen Kennys snack om att allt är blattarnas fel hamnar han i en ordentlig knipa.
Så småningom korsas Mikes vägar med Amela, en flyktingkvinna från Bosnien som ruvar på hämnd. För Mike, Robin, Amela och Bubbelkungen leder historien obevekligt mot ond bråd död. Men bortom det kanske det finns hopp om något nytt, något vackert, något att fylla ett rymligt hjärta med…

Jag tyckte om Olle Lönnaeus debutbok, Det som ska sonas, men jag blev inte hänförd. Det blev jag av den här boken, en mustig, medryckande historia om en huvudperson som inte är felfri på minsta vis, och som därför gör att man sympatiserar desto mer med honom. Språket var underbart redan i debutromanen (det märks att författaren haft ett skrivande yrke redan innan romandebuten) och så även här, en prosa som är skön för ögonen, historien spännande, men det som fastnar är personskildringarna. Ett persongalleri, av mer eller mindre udda personer, skildras med värme och allt är kryddat med en svart humor som jag saknade i debutromanen. Mycket bra bok! Nu ska jag läsa Lönnaeus En Enda Sanning också!

En fyra till en härlig historia som jag varmt rekommenderar. Till de författare som jag klagat på har ett språk som inte flyter, läs denna roman och se vad jag menar. Eller vilken bok som helst av Tove Alsterdal eller Ruth Rendell…ögats rörelse ska flyta över sidan utan att det finns störande hack i meningar…om ni förstår vad jag menar! Jag noterar också att flera av de bokomslag jag tyckt vara snygga på senare tid har utformats av Maria Sundberg på Damm Förlag! En eloge till henne!

Köp den här eller här!

Läst: Det Som Ska Sonas av Olle Lönnaeus

Det Som Ska Sonas av Olle Lönnaeus (2009) – ♥♥♥
Damm förlag (recex)

Efter ett kidnappningsdrama där en nära kollega blivit skjuten har journalisten Konrad Jonsson förlorat fotfästet. Han dricker för mycket och han klarar inte av vare sig relationer eller jobb. När så hans adoptivföräldrar mördas måste han återvända till det Skåne han lämnat bakom sig i ungdomen. Tillbaka i lilla Tomelilla börjar Konrad fundera över sitt liv och över vad som en gång hände hans mamma Agnes. Agnes var polska, utstött i bygden, och när Konrad var sju år försvann hon. Han blev snabbt placerad i en familj där allt prat om modern var tabu, och han lämnade hembygden så snart han kunde.
Konrad inser att han själv är misstänkt för mordet på adoptivföräldrarna och börjar granska fallet. När två invandrarkillar på lösa grunder kopplas till dådet blir han först lättad men känner snart att det är något som inte stämmer. Varför skulle de ha dödat det djupt religiösa, timida paret? Rasistiska strömningar i bygden syns tydligt i dyningarna efter morden och Konrad hittar även trådar bakåt i tiden kopplingar till Agnes försvinnande.

Jag är lite kluven till den här boken…å ena sidan inser jag att den är välskriven och sorglig, å andra sidan har jag alltid haft problem med romaner skrivna i presens och så tycker jag att den är för gravallvarlig…fast det kan förstås vara en reaktion på att jag nyss läst Adler-Olsen, vars böcker är kryddade med besk humor. Jag kan känna igen känslan av att ha vuxit upp i ett litet samhälle och för alltid vara fast i en roll, och så tycker jag att Konrads vilsenhet, som kommer från moderns försvinnande, är fint beskrivet. Det är Olle Lönnaeus debutroman och en välskriven bok. Jag är dock inte helsåld men ska läsa hans andra böcker för att se ifall de (i mitt tycke) är bättre.

Det blir en trea i betyg från mig till en vemodig och sorgsen debutroman. Jag måste också säga att jag är otroligt förtjust i omslagsbilden som speglar tonen i boken perfekt med sin skymningsstämning.

Köp den här eller här!

Jämför bokhandlarnas priser på boken Det som ska sona!