Bästa deckarna 2017

Det var svårt att endast välja ut tre deckare som skulle representera 2017…men här är de tre jag tyckte lite extra mycket om. Utan inbördes ordning har vi:

 

Now We Are Dead (inbunden)

Now We Are Dead av Stuart MacBride.

Det är ingen hemlis att jag älskar skotsk krim i allmänhet och MacBride i synnerhet. Hans allra mustigaste karaktär, Roberta Steele, har här fått huvudrollen i en hel bok och det är precis så bra som jag trodde. Och man får dessutom se en annan sida av henne än den helt skogstokiga…slutet är så jävla bra! Har ni inte läst hela serien om LOgan McRae och Roberta Steele så är det dags att göra det – bland den bästa krim som finns. Rått, skitigt och massor av humor. Granite Noir FTW!

Bildresultat för stuart macbride

 

Nässelvrede (inbunden)

Nässelvrede av Solveig Vidarsdotter

Från Granitstaden till Jämtlands djupa skogar. En mordhistoria i glesbygd som är minst lika otäck som vilket storstadsmord som helst – om inte mer eftersom det sker i skenbart idylliska omgivningar. Vidarsdotter rullar upp en hemsk berättelse och det är riktigt underhållande och välskrivet. Läs! Den första boken i serien om poliserna i Gäddede, Isvittring, är också mycket bra.

Bildresultat för solveig vidarsdotter

 

Häxan (inbunden)

Häxan av Camilla Läckberg

Jag tycker mycket om Läckbergs krim, nutid varvat med dåtid på ett sätt som blivit hennes signum. Här lyfter hon sitt författarskap ytterligare ett snäpp och det här är i min åsikt hennes bästa bok hittills. Det ryms samhällskritik, spänning och folkbildning i form av skildring av forntida häxbränning i den här romanen. Underhållande och välskrivet! Efter vad jag förstått lämnar Läckberg nu Fjällbacka (åtminstone tillfälligt) för att skriva på en ny serie böcker. Det ska bli spännande att se vad det blir!

Bildresultat för camilla läckberg

 

Sen måste jag dessutom nämna Pinter/Leivingers De Mörkermärkta (del två i trilogin kommer ut i vår), Heroine av Lutteman/Kallentoft, Törst av Jo Nesbö, Selfies av Adler-Olsen och Husdjuret av Camilla Grebe.  Riktigt bra deckarår!!

Annonser

Intervju med deckarförfattaren Solveig Vidarsdotter

Jag har precis lyssnat på Solveig Vidarsdotters tå böcker om poliserna Ingrid Kvarnberg och Erland Skogmo. Böckerna är riktigt spännande och utspelar sig i norra Jämtland. Jag rekommenderar dem varmt.
NässelvredeIsvittring
Jag har fått tillfälle att ställa några frågor till Solveig och det tackar vi för!!
F: Hejsan Solveig och tack för att du tar dig tid att svara på några snabba frågor! Jag har läst att Isvittring är det första du någonsin skrivit, efter att ha gått en skrivarkurs. Vad gick du för kurs och hur fick den dig att kunna få ut historien du hade i huvudet på papper?
S: Hej! Jag gick på Skrivarakademin i Stockholm. Först en helgkurs och sedan kvällskurs varannan vecka i fyra terminer. Lärare var duktiga Maria Gustafsson och Sören Bondeson. Jag hade börjat skriva långt innan och hade många sidor att basera mitt råmanus på, men det som gav mest var att jag lärde mig om hur en kriminalroman är/bör/kan vara uppbyggd för att fungera. Dessutom var det var nyttigt att leverera 20 sidor varannan vecka. Gör man det i två års tid så har man en färdig manushög efter det.
F: Dina deckare utspelar sig i norra Jämtland, i ett litet samhälle. Vad tror du är de största skillnaderna är när man ska skildra brott som utförs i små samhällen jämfört med i stora städer?
S: Den största skillnaden när det gäller att skildra landsbygd kontra storstad – i mitt fall – är avstånden och den begränsade samhällsservicen. Är det 24 mil till närmast akutsjukvård och länskriminal så är det klart att det blir en annan bok än om ”närmaste patrull kallas ut till närmaste tunnelbanestation”. Det gäller att utnyttja det som är unikt för varje ort.
F: Jag har läst att du själv gått i skolan på ett elevhem eftersom du bodde med din familj så långt från skolan att det inte gick att åka hem varje dag. Hur har det påverkat dig? I Isvittring finns det beskrivet hur några ledartyper kan mobba och bråka – var det så i din skola?
S: Vad gäller elevhemmet och skolan i Isvittring så var det för min egen del inte särskilt festligt att vara där från sex års ålder – så jag var duktigt motiverad att berätta om det när jag blev vuxen. Däremot är jag glad över mitt beslut att inte skriva något självbiografiskt utan bara använda miljön till en helt annan historia! Mobbing förekommer överallt och är man drabbad man får välja hur länge man ska vara långsur – bättre att ge ut en bok och släppa det sen.
F: Jag fick tipset att läsa Nässelvrede av en vän och eftersom jag gillade den så kollade jag upp Isvittring också, som kom ut 2013 på Frank Förlag. Den verkar ha seglat under radarn för jag hade inte hört talas om den förut och din bok kanske inte fick den PR den förtjänade. Nu ges du ut på välrenommerade Lind & Co. Har du några tankar om skillnaden mellan förlagens marknadsföring?
S: Vad gäller att ges ut av ett större förlag så är det klart att det är skillnad. Allt handlar om resurser och jag tar tacksamt emot det som mitt fina förlag Lind & Co erbjuder. Dessutom satsar jag på min del av arbetet – att skriva så väl jag kan samt att bidra med det jag kan i form av lokala kontakter och så mycket egen marknadsföring jag kan. Jag är väldigt nöjd med hur med första bok ”vuxit på sig” det senaste året och hoppas och tror att den fortsätter att leva när nya böcker av mig kommer ut på marknaden.
F: Isvittring är en vinterbok och Nässelvrede en sommarbok. Vad kommer härnäst? Jag har läst att du vill ge ut en bok som speglar varsin årstid.
S: Jag har som inställning att böckerna ska kännas ”varierade”. Först var det vinter och sedan sommar. Det blir en del snö i nästa bok så jag jobbar inte direkt utifrån årstiderna, däremot satsar jag på ett annat tidsflöde och mer tillbakablickar den här gången. Det är bra om inte böckerna känns som om de är skrivna helt efter samma mall – det är i alla fall min ambition.
F: Jag har läst att du vill utforska andra genrer än deckare framöver. Vad tänkte du sätta tänderna i nu? Vad vill du skriva?
S: Nu skriver jag på min tredje kriminalroman men min dröm är att i någon gång i framtiden skriva dramatiska historiska romaner – gärna där brott står i centrum.
F: Vad läser du själv och vilka influenser har du?
S: Jag har läst mycket Åsa Larsson, Karin Fossum och nosat på väldigt många – främst nordiska – kriminalförfattare. Jag kan inte räkna dem alla – men jag blandar gärna med historiska romaner och feelgood. Det handlar om tid och så har jag en tendens att kasta mig över etnologi och olika typer av faktaböcker när jag vill lustläsa. Men jag vill alltid, alltid läsa mer och lära mig mer – oavsett genre.
Tack, Solveig, för att du tog dig tid!
Bildresultat för solveig vidarsdotter

Lyssnat på: Nässelvrede av Solveig Vidarsdotter

Nässelvrede

Nässelvrede av Solveig Vidarsdotter (2017) – ♥♥♥♥+
Lind & Co

Gäddede, norra Jämtland, 2006. En ung, fortfarande berusad kvinna hittar en tidig morgon sin mer än dubbelt så gamle make död i nässelsnåren utanför sommarstugan.
Förutom att ha varit en framgångsrik företagare var den avlidne även moderat oppositionsråd i kommunen. Samma förmiddag blir ledaren för det lokala uppstickarpartiet Alternativ Demokrati vådaskjuten av sin vuxna dotter mitt under en träning på älgbanan.
Närpoliserna Ingrid Kvarnberg och Erland Skogmo får en central roll i utredningarna som leds av länskriminalen i Östersund. Men Marita, kvinnan som skjutit sin far, är Ingrids svägerska och Ingrid beordras därför hålla sig utanför den utredningen. Övertygad om att dödsfallen hänger samman kan hon ändå inte låta bli att göra vissa efterforskningar.
När Maritas yngre syster, den intellektuellt funktionshindrade Fanny Karlsson, försvinner trappas spänningen upp.
Parallellt med mordgåtan får man följa tolvårige Clemens Varra och hans tama renkalv Zlatan. En slagbjörn ställer till det för renskötarna, men det är inte den enda faran som hotar på fjället.

Den här boken är till och med lite bättre än Isvittring, Vidarsdotters debut. Det är nåt med deckare som utspelar sig i glesbygd som tillför nåt till spänningen tycker jag, och tänker t ex på Ninni Schulmans suveräna böcker som utspelar sig i Hagfors i Värmland. Nåt om det lilla samhället, om allas kända roller i det och det som pågår under ytan… Persongalleriet och språket är riktigt bra, särskilt gillar jag skildringen av romansen mellan den fd fotomodells-prästen och den färglösa kantorn…och Fanny Karlsson förstås. Deckarhistorien är riktigt otäck, precis som det ska vara, och inte förutsägbar alls. En kandidat till årets bästa deckare tror jag bestämt!!

En riktigt stark fyra i betyg! Mycket bra inläst av Marie Richardson.

Köp den här, här eller här!