Hur Ljuset Tar Sig In (How the light gets in) av Louise Penny (2020) – ♥♥♥+
Modernista
Julen närmar sig och i Québec innebär det en tid av bländande snöfall, glimrande belysning och sammankomster med vänner framför värmande brasor. Men för kriminalkommissarie Gamache faller en skugga över den vanligtvis festliga perioden. De flesta av hans bästa poliser har lämnat mordroteln, och fientliga krafter har börjat samlas mot honom.
Så när Gamache får ett meddelande från Myrna Landers om att en gammal vän inte anlänt som väntat till småstaden Three Pines välkomnar han möjligheten att komma bort från stan. Gamache blir förbryllad av Myrnas motvilja att avslöja namnet på sin vän och upptäcker snart att den saknade kvinnan en gång varit en av, inte bara Nordamerikas, utan världens mest kända personer och som nu är i princip bortglömd.
Under utredningens gång dras Gamache allt djupare in i Three Pines värld. I allt högre grad utreder han inte längre bara Myrnas väns försvinnande, utan söker också en trygg plats för sig själv och de kollegor som ännu är honom trogna. Finns det lugn att finna ens i Three Pines? Och till vilket pris?
Mörkret började lägga sig redan i den förra boken – radarparet Gamache och Beauvoir blir osams och Beauvoir går över till the dark side. Här gör det ont att läsa hur Gamaches goda namn dras i smutsen och hur han görs till åtlöje. Beauvoirs förfall är också otäckt…och dessa saker står ganska mycket i vägen för själva krimgåtan. I vanliga fall gillar jag inte när olika konspirationer tar över deckaren – t ex så slutade jag läsa Patricia Cornwells böcker om Scarpetta efter det att allt började handla om hur alla var ute efter henne. Här köper jag det eftersom saker och ting kommer till sin spets och man misstänker att nästa bok blir en mer vanlig krimbok. Upplösningen ja…jag grät. Sen får ni läsa själva och komma på varför!