Ett oskyldigt inlägg på en lokal Facebook-sida för Täbybor öppnar sår som aldrig läkt. Någon som tillbringade sommaren 1973 på barnkolonin Nässelbacken lägger ut soliga bilder och ber andra berätta om sina minnen. Flera av de barn och ledare som var där svarar. Samtligas liv kommer att förändras efter den virala återföreningen, men det vet de inte ännu.
Det här är en ganska enkel historia om mobbing hämnd och den berättas på ett mycket välskrivet och underhållande sätt. Det är tankeväckande att grunna på hur händelser från förr kan påverka så mycket av livet – något som mobbare gott kan få nedkört i halsen tycker jag. Alfredsson tecknar dock mobbarkaraktären Yvonne på ett sådant vis att man förstår hur hon blivit sådan vilket ger ett djup. Jag gillar verkligen slutet där en väl genomförd hämnd möjligen ger en tomhet som måste fyllas…
Underhållande att se folk få vad de förtjänar! En fyra I betyg!
Läsa & Lyssna 