Jungfrustenen av Michael Mortimer (2013) -♥♥♥-
Norstedts (recex)
1769 gör Linnés lärjunge Daniel Solander ett märkligt fynd på Nya Zeeland: en sten med besynnerliga egenskaper som utmanar hans läromästares syn på naturen, och därför göms undan. Stenen går i fyra bitar och under historiens gång hamnar de i händerna på så vitt skilda personer som Niels Bohr, Greta Garbo och Josef Stalin.
Mer än tvåhundra år efter Solanders död får studenten Ida Nordlund ett mystiskt samtal från sin mormor. Ida blir ombedd att ta hand om en ask, men något går fel. Den som ger henne asken dör och snart är hon eftersökt inte bara av polisen, utan också av ett hemligt nätverk av forskare som gör vad som helst för att komma åt den gåtfulla asken.
Ida jagas nu i högsta thrillertempo genom Norrland, in i Finland och slutligen in i Ryssland, mot sin hemlighetsfulla mormor. På vägen har hennes fosterfar Lasse anslutit.
Vad var det för sten Solander hittade? Vad var det Linné lät gömma inuti några flodpärlmusslor? Och varför övergavs Ida av sin mor Eva, som försvann för många år sen.
Det här är första delen i en tänkt serie på sex böcker och därför är det mycket som ska knös in med skohorn. Det är många saker som ska presenteras och inte så mycket som förklaras vilket gör att man är rätt förvirrad när boken är slut. Jag gillar att storyn är uppblandad med fakta om människor och företeelser som är viktiga och jag lär mig en hel del. Men intrycket av denna första bok är extremt spretigt. Kanske blir det bättre i nästa del av serien. Tempot är högt och stilen en blandning mellan en prosa/handling tänkt för unga vuxna och ‘vanliga’ vuxna. Jag vet inte riktigt vilken målgruppen är.
En svag trea i betyg. Boken förvirrade mig men jag tror det blir bättre längre om i serien.
Läsa & Lyssna 