Genom Mix Förlag och Swedish Zombie har jag snavat över flera mycket bra svenska skräckförfattare! En av de jag tyckte mest om är Johan Ring, som bland annat är aktuell med romanen Fyra Minuter (Mix Förlag), en skräckis i sann Stephen King-anda (läs recension här)!
Johan har tagit sig tid att svara på några frågor och det tackar vi för!
Jag stötte först på dig som novellförfattare, både e-noveller, som medverkande i Efter Stormen samt som författare av Gränsland. Är novellformatet något du vurmar för? Hur kändes det att skriva din första fullängdsroman i jämförelse med att skriva noveller?
Jag älskar noveller, både att läsa och skriva dem. Novellformatet tillåter en att zooma in på en enda bild, en enda idé, och det gillar jag skarpt. Novellen låter läsaren ana en större värld bakom berättelsen, men den behöver inte gå in i några detaljer. Genom att berätta en enda avgränsad historia lämnas väldigt mycket åt läsarens fantasi – just the way I like it. Att skriva romanen var en väldig skillnad mot att skriva noveller, vilket jag såhär i efterhand önskar att någon talat om för mig (eller att jag måhända borde fattat själv). När jag började skriva min roman ”Fyra Minuter” tog jag mig an det på samma sätt som jag tidigare tagit mig an noveller – jag hade en tydlig bild i huvudet, och så bara körde jag. Inget planerande, ingen struktur, ingenting. Det ledde till åtskilliga omskrivningar, och lärdomar som jag nu kommer att ha stor nytta av i framtiden.
(Fotnot – Johan har gett ut flera e-noveller som man kan köpa på t ex Bokus. Min favorit är Rent-a-Claus!)
Du medverkade i antologin Efter Stormen tillsammans med två andra författare. Hur är det att skriva en berättelse utifrån ramar och teman som man själv inte valt?
Det var till en början en stor utmaning! Vi fick en färdig premiss att förhålla oss till – en katastrofal härdsmälta inträffar på Oskarshamns kärnkraftverk – och kravet ”inga övernaturligheter”. Det komplicerade saker och ting för mig, som var van vid att förlita mig på monster och demoner. Men det visade sig bli en mycket nyttig skrivövning, och jag är väldigt stolt över resultatet, min berättelse ”Den Mörka Fläcken”. Jag skrev om ett mänskligt monster istället, och fick helt nya erfarenheter på köpet.
I din novell ”Saken som åt Danny Smith” lyser det verkligen igenom att Stephen King är en av dina inspirationskällor, speciellt tidiga King på 80-talet. Hur har han inspirerat dig? Har du läst Joe Hill?
King är definitivt något av en idol. För ett par år sedan åkte jag ner till Hamburg för att se och höra honom live, vilket gjorde mig nästan pinsamt starstruck. Främst tror jag att jag inspirerats av hans strävsamma inställning till själva skrivandet. När jag var i tonåren hörde jag mest en massa författare prata om att de bara kunde skriva när ”inspirationen tog dem”. Sedan läste jag Kings ”On Writing”, där han pratar om skrivandet som ett hantverk, något som förvisso består av ett visst mått inspiration men allra mest övning och hårt arbete, och det var som en uppenbarelse. Skrivandet som något man kavlar upp ärmarna och bara GÖR, liksom. För mig var det ett oerhört befriande perspektiv. Jag har läst Joe Hill och tycker att han är fantastisk. Framförallt novellsamlingen ”Vålnader”, där han nästan rentav slår sin gamle far på fingrarna.
På debutantbloggen säger du att du älskar skräckfilm och gothrock. Vilken typ av filmer och vilken typ av rock? Spelar du musik när du skriver?
Först bör det väl sägas att jag gillar betydligt mer och bredare film och musik än så, men just dessa två genrer har alltid legat mig allra varmast om hjärtat. Jag gillar mycket atmosfär i mina skräckfilmer, som Romero´s tidiga zombiefilmer, eller Halloween, Texas Chainsaw Massacre, Suspiria. 00-talets tortyrporrvåg, med grejer som Saw och Hostel, är jag helt ointresserad av. Däremot har de senaste åren bjudit på två av de bästa skräckfilmer jag sett på evigheter, The Babadook och It Follows, så förhoppningsvis ser framtiden ljus ut. När det gäller musiken – mina gamla husgudar är The Sisters of Mercy. Jag älskar Fields of the Nephilim, Bauhaus, Joy Division, The Cure. Allt sånt där som är hysteriskt pretentiöst och svulstigt och svartsynt och omodernt. Jag lyssnar sällan på musik när jag skriver, utom möjligen när jag redigerar. Och då blir det mest instrumentalt, typ gammal filmmusik, sånt med en atmosfär som liknar det jag skriver.
Det finns mycket bra svensk skräck just nu, och bl a Swedish zombie ger ut nya, spännande skräckförfattare. Är detta en trend och vad tror du den i sådana fall beror på? Har du några svenska skräckfavoriter?
Jag tror absolut att det är en trend. Exakt vad den beror på är väl inte helt lätt att säga, men till viss del är den nog helt enkelt självgående. Bra berättelser, som dessutom når en en relativ framgång, inspirerar fler till att vilja skriva berättelser. Sen är ju detta en trend som märks i flera delar av populärkulturen, skräck är ju vansinnigt stort i filmer och tv också, vilket säkert ger ytterligare draghjälp till litteraturen. Jag håller helt med om att det finns mycket bra svensk skräck, och några av mina favoriter är Anders Fager (ALLA borde läsa hans ”Svenska Kulter”), Caroline L Jensen och Johannes Pinter. Men det finns betydligt fler än så. Det svenska skräckförfattarcommunityt är ett jäkla härligt ställe just nu.
Och slutligen – vad är ditt nästa skrivarprojekt?
Jag har just avslutat en skräcknovell, som ska ingå i en novellsamling som jag ska ge ut tillsammans med mina fyra kompisar från förra årets upplaga av Debutantbloggen. Utöver det så medverkar jag i antologin ”13 svarta sagor om superhjältar”, som Swedish Zombie ger ut framåt senvåren. Min novell där heter ”Den flygande mannen”, och är en ganska lågmäld melankolisk historia. Ingen skräck där, alltså. Sen så har jag en idé till en andra (skräck)roman, en idé som jag tror skulle kunna bli riktigt riktigt bra. Just nu finns bara inte tiden till att dra igång ett så stort projekt. Men snart så. Hoppas jag.
13 Svarta Sagor Om Superhjältar kommer ut den 17 juni och jag är mycket nyfiken på att läsa den! Läsa & Lyssna tackar Johan för svaren och önskar honom lycka till med den nya romanen…
Läsa & Lyssna 