Läst: Guldkalven av Helene Tursten

Guldkalven (pocket)

Guldkalven av Helene Tursten (2004) – ♥♥♥
Alfabeta

När IT-bubblan spricker i början av 2000-talet är det inte bara drömmen om stora pengar som dör. I några fashionabla bostadsområden hittas tre män brutalt avrättade. Alla tre offren är skjutna med två skott i huvudet med ett finkalibrigt vapen, avlossat från nära håll. Men där upphör alla samband. Den komplicerade utredningen leder kriminalinspektör Irene Huss och hennes kollegor in i en värld av dyra bilar, flotta villor och pampiga luftslott.

I denna bok hamnar Tommy, Irene och de andra i de mycket rikas värld. Intrigen är komplicerad och välskriven och jag tycker om att Irenes familj får ta plats eftersom den är sympatisk och intressant. Det jag inte gillar är att slutet blir rätt mycket förklarande av saker som redan hänt, jag föredrar när slutet blir ett klimax av spänning som byggts upp i resten av boken. Det är iofs bra att säcken knyts ihop ordentligt men det blir lätt för kliniskt och beskrivande…

En stabil trea till Tursten. Hon är duktig på att förlägga sina böcker i nya miljöer.

Köp den här eller här!

Annonser

Läst: Glasdjävulen av Helene Tursten

Glasdjävulen

Glasdjävulen av Helene Tursten (2002) – ♥♥♥
Alfabeta

En marsnatt mördas tre personer kallblodigt utanför Göteborg. De hittas skjutna i sina hem, och med offrens blod har någon ritat uppochnedvända pentagram, symbolen för djävulens ansikte. När Irene Huss tar sig an fallet visar det sig att kyrkoherden som tillsammans med sin familj blev mördad har försökt spåra satanister som härjat i församlingen. Men är mordet ett satanistmord? Och bakom kyrkans fasader är kyrkans folk inte så gudfruktiga som deras ämbeten vill påskina.

Böckerna om Irene Huss är välskrivna och spännande, jag läser nu om dem eftersom jag fyndade 4 stycken på en loppis. Det speciella med dem är dock att stämningen är ganska mysig i förhållande till de rätt hemska brott som beskrivs i dem…jag vet inte hur Tursten får till det. Jag tror det beror på att hennes huvudpersoner är så pass välanpassade, inga alkoholiserade vrak med dåliga förhållanden till barn och partners utan helt vanliga människor. Denna bok hör till de bättre av de Tursten skrivit, och handlar om hur kyrkliga människor bakom fasaden kan vara monster… Slutet är sorgligt och gripande. Bra bok för sommarhängmattan!

En stabil trea blir det!

Köp den här eller här!