Avesta 100 år – Författare från Avesta, Henrik Tord

Avesta firar 100 år som stad och igår var det en del evenemang runtom på stan. På biblioteket var det författarsamtal och jag passade på att gå eftersom två finfina författare hade varsitt pass. Jag börjar med Henrik Tord (vars snälla pappa Tord Eriksson var min mattelärare på gymnasiet)!

Bildresultat för henrik tord

Henrik Tord (Eriksson) har skrivit den spännande Svart Paradis-trilogin som består av Kum, Lasaros Tårar och Laboon. Trilogin har ett gemensamt tema-svenskars förhållande till Sydostasien (inspirerat av egna resor och boende i Asien), och så dyker Avesta upp också. Kum hämtar inspiration av flickan Madeleines försvinnande i Portugal, Lasaros Tårar om män som hämtar fruar från Asien och Laboon från tsunamin.

69388448_2316215002029004_6967044090688962560_n
(Henrik Tord…som ser på Henrik Tord!)

Henriks skrivande började med författande av musiktexter och poesi. Han vann ett poesipris på Karlfeldstgården och dikten publicerades i Avesta Tidning. Efter det växte självförtroende och så småningom skickade han in en diktsamling till Bonnier. Den blev inte till någon bok men Henrik fick ett redaktörsutlåtande på tre sidor – och alla vi strävande författare vet att det är det närmaste man kan komma en publicering.

70249767_410310536342852_5108947758476165120_n
(Henrik och hans dikt Stjärnkupan)

Efter ett år på Skrivakademin med Erik Grundström som lärare så kom utkastet till ”Vår tid är över”, som handlade om att vara ung på 80-talet i Avesta. Erik Grundström läste sedan manuset till Kum, vidarebefordrade det till Pelle Andersson på Ordfront som nappade!

69867494_484247665695751_3782168026426638336_n
(Kum, Lasaros Tårar och Laboon)

Henrik jobbar, liksom Jenny faktiskt, som copywriter och har ett rätt disciplinerat sätt att lägga upp sitt skrivande. Numer är fredagar vikta för det egna skrivandet. Nuvarande skrivprojekt är omskrivning av manuset ”Vår tid är över”, och en spänningsroman som utspelar sig i Stockholm  och handlar om en familj som tar emot ensamkommande flyktingbarn. Jag måste säga att jag är oerhört nyfiken på ”Vår tid är över” eftersom Henrik och jag är nästan lika gamla och växte upp i Avesta under samma tid. Spänningsromanen kommer jag också att kasta mig över!

Bildresultat för svart paradis henrik tord
(Lite skarpare bild på omslagen -som är väldigt fina)

Ni som inte läst Svart Paradis-trilogin – GÖR DET! Det är tre väldigt välskrivna, spännande och sorgliga romaner.

 

 

Annonser

Crimetime Gotland – Henrik Tord

Jag har verkligen andats och levt krim sen jag satte mig på flygplanet och funderade över ifall jag glömt ljudboken på…det visade sig vara Tomas Bolme som satt i sätet bakom mitt…

Efter att ha checkat in begav jag mig ner på stan för att träffa Henrik Tord, en fantastisk spänningsförfattare från Avesta!

DSC_1657[1]

Vi pratade om hans Svart Paradis-trilogi och om nya bokprojekt samt lite annat smått och gott.

Jag: Hur gick det till när du skrev trilogin? Varifrån kom inspirationen till de olika böckerna?

Henrik: Den första boken, Kum, skrevs 100 % när vi bodde i Asien. Lasaros Tårar skrev jag hälften i Asien och hälften i Sverige och Laboon skrevs 100 % i Sverige. Inspirationen till böckerna kom av sådant jag hört och sett, t ex så är asiaterna jag träffade mycket vidskepliga och tror på det övernaturliga vilket färgade handlingen i Lasaros Tårar väldigt mycket. När jag skrev den boken tänkte jag dessutom mycket på hur vissa asiatiska kvinnor gärna vill träffa en västerlänning och flytta till honom. Och så tänkte jag på mobbning, hur vissa blir så utstötta att de vill ta sina liv och att det är ännu svårare att vara utstött i en liten stad.

Jag: Du ska medverka i ett pass till Henning Mankells minne. Kan du säga något om det?

Henrik: Henning Mankell gavs ut på mitt förlag, Ordfront, innan han startade sitt eget förlag, Leopard. Jag beundrar hans samhällsengagemang mycket.

Jag: Jag har läst att du skrev poesi och noveller innan du började skriva romaner. Skriver du fortfarande noveller?

Henrik: Nej, tiden räcker tyvärr inte till.

Jag: Tycker du att det är nervöst att läsa recensioner om dina böcker?

Henrik: Nejdå, jag har haft turen att mest få bra recensioner och då är det roligt att läsa. Dessutom kan man använda goda recensioner i marknadsföring vilket är positivt. Ibland är det såklart någon som inte tycker om det man skriver, det var till exempel någon som tyckte att det var spekulativt att jag skrev om tsunamin i Laboon men man kan ju inte bli omtyckt av alla…

Jag: Vad är ditt nästa projekt?

Henrik: Jag skriver på en spänningsroman som ska utspela sig i Avesta på tidigt -80-tal. Vill dock inte avslöja för mycket!

Nu ska Henrik iväg och skriva autografer tillsammans med Håkan Nesser och Tove Alsterdal. Senare ser jag en bild på honom bredvid Håkan Nesser på Facebook med texten ”2004 signerade Nesser en bok till mig med orden:”Hoppas vi blir kollegor en dag!” Idag stod vi bredvid varandra och signerade böcker.”

Så coolt!

Intervju med spänningsförfattaren Henrik Tord!

Jag är stolt över att kunna presentera en kort intervju med en mycket duktig spänningsförfattare som tillika är från Avesta – Henrik Tord! På Ordfront Förlag har han släppt den sk Svart Paradis-trilogin som består av Kum, Lasaros tårar och Laboon. Alla tre utspelar sig i Asien och i Avesta. Laboon är alldeles ny och här kan du läsa min recension av den.  Henrik, som kommer att medverka på Crimetime Gotland, tog sig tid att svara på några frågor om hans skrivande och det tackar vi för!!

1. Alla böckerna i trilogin är väldigt mörka. Hur påverkade din tid i Singapore dig som författare? Det känns som om du såg en hel del hemska saker som gav dig inspiration – människohandel och cynism. 

 Jag hade aldrig skrivit boken Kum, min första bok, om jag inte hade bott i Singapore och rest mycket i Sydostasien. När man bor ett längre tag i en region hinner man komma under ytan och den glättiga fasad man ser i resemagasin med paradisstränder och leende människor krackelerar. Finns mycket skit under ytan – trafficking, rovdrift på unga människor, fattiga och rika som när och tär på varandra skoningslöst. Ville belysa det i thrillerform och låta en ”vit” svensk flicka försvinna i den miljön. Den skrev jag lite i frustration av sakernas tillstånd. Så visst påverkades jag av min tid där nere. Men mina böcker är mörka men de lyfter även fram det som gör livet värt att leva. De är svarta och vackra tycker jag.

 2. Det måste ha varit en stor kontrast att flytta från bruksorten Avesta till en miljonstad. Jag tänker ändå att du minns en hel del om hur det är att leva i en bruksort, med de roller man blir tilldelad och sen inte kommer ur. Känner du att det är en kontrast som gynnar dig som författare?

 Absolut, jag tror att det är viktigt att uppleva så mycket som möjligt som författare för att bli nyanserad och kunna skriva ur flera perspektiv. Jag är tacksam över att vara uppvuxen i en bruksort (och faktiskt ofta romantisera över det.)

 3. Dina böcker är utgivna av förlaget Ordfront, som även ger ut John Ajvide Lindqvist och Lars Pettersson. Hur gick din väg från aspirerande författare till utgivning till? 

Jag har alltid drömt om att bli författare, ända sedan tonåren. Vann ett poesipris i Avesta när jag gick ut gymnasiet. Sedan skickade jag in en poesisamling till Bonnier förlag tio år senare och fick ett bra lektörsutlåtande. Skrev om och skrev mer och plockade ut en best of, men blev refuserad … Jag förstod ingenting. Sedan gick jag Skrivarakademin och fick en lärare som verkligen trodde på mig och det sätt jag skrev på. Det var en kick. Skrev en novellsamling, som jag aldrig skickat in. Sedan började jag bli stressad, trodde jag skulle debutera innan trettio och började nu närma mig fyrtio … Så när vi bodde i Singapore tog jag tjänstledigt och skrev klart en bok jag skrivit på i säkert tio år. Den hette Vår tid är över. Jag skickade in den till flera förlag. Den refuserades mer eller mindre rakt av. Men sedan skrev jag Kum och lät min gamla lärare på Skrivarakademin att läsa och kommentera. Han tyckte den var riktigt bra och tipsade Ordfront. De gillade den skarpt och antog den efter en omskrivning. Det roliga är att i samma veva hörde ett mindre förlag av sig och ville ge ut Vår tid är över. Dessutom berättade Ordfront att de hade haft uppe den för diskussion många gånger … Men vi beslutade att jag skulle debutera med Kum.

Kum : (khmer: ung. oproportionerlig hämnd) - thriller

 4. Vad har du själv för favoritförfattare och förebilder?

Jag gillar väldigt mycket Raymond Carver som författare. Vackert enkelt språk. Donna Tartt är bra. Jag kan ha lite svårt för den klassiska deckargenren, som blir lite för förutsägbar, det löser sig alltid till slut. Men Dennis Lehane sticker ut tycker jag, inte alltid lyckliga slut, precis som livet. Läste Istvillingar nyligen. Den gillade jag, kröp under huden. Annars inspireras jag mycket av musik, artister som Tom Waits, Nick Cave, Ryuichi Sakamoto … eller filmskapare  som Winding Refn, Alejandro González Iñárritu, Luc Besson, Pedro Almodovar …

 5. Lasaros Tårar innehåller en del skräckelement – är du intresserad av att utforska den typen av genre närmare?

Om det känns rätt, inget självändamål i sig. I Lasaros tårar så ville jag flytta den asiatiska verkligheten till Sverige. De är väldigt vidskepliga i våra ögon, men tänk om de har rätt. Gillar skräckelement, men vill att de ska vara subtila. Och kännas verkliga. Jag tycker det är obehagligare då. 

 6. Svart Paradis-trilogin är nu avslutad i och med Laboon. Vad står på tur för dig nu?

Jag tror att det kommer bli en berättelse som utspelar sig i Avesta. Vill att känslan ska vara lite Mystic River möter Winter’s Bone och Den hemliga historien … Men vi får se.

Laboon : vågen som äter människor

 

Jag är mycket intresserad av att läsa mer av Henrik och om Avesta utgör miljön blir det ännu roligare. Tack, Henrik, för att du tog dig tid. Jag kommer att leta upp dig på Gotland i augusti!!

Läst: Laboon av Henrik Tord

Laboon : vågen som äter människor

Laboon av Henrik Tord (2016) – ♥♥♥♥
Ordfront Förlag (recex)

Annandagens morgon. Sandra och Matti ser hur vågen närmar sig som ett vitt skum vid horisonten. De letar förtvivlat längs stranden efter sin son Viktor. Sedan dundrar havet in.
Samtidigt, på en båt strax utanför Khao Lak. Alla i dyksällskapet är chockade. De har lyckats ta sig upp från trettio meters djup trots havets strömmar som kastat runt dem som trasdockor. Marko, dykinstruktören med ett mörkt förflutet, blickar ut över förödelsen när de närmar sig land. Kaoset, alla döda kroppar. Det här är min chans.
Sex år senare väcks Sandra av telefonen. Åren av bottenlös sorg har satt sina spår. Huset ekar tomt, Matti är utflyttad. Hon kisar mot den bländande skärmen. Vem ringer mitt i natten?
Det här är Bertil Arvidsson från ambassaden i Bangkok.
Hon blir iskall. Är detta samtalet? Efter sex år!
Mannen harklar sig: Vi har hittat er son.

Det här är sista delen i Svart Paradis-trilogin där de tidigare delarna hette Kum och Lasaros Tårar. Gemensamt för de alla tre är att de är hemskt sorgliga och vemodiga och handlar mycket om saknad och längtan att höra till. Det är emellanåt riktigt hjärtskärande. Beskrivningen av kaoset när tsunamin slår in över Khao Lak är välbeskriven och som förälder är det inte svårt att leva sig in i föräldrarnas förtvivlan när de tappar bort sin son i vattenmassorna.
Det som är lite annorlunda med den här boken mot de förra är att slutet faktiskt är försiktigt lyckligt. Tord låter oss ana att det kanske ändå blev ett slut som andas hopp. Det kändes bra.
En extra dimension har böckerna för mig eftersom de till vissa delar utspelar sig i Avesta som är min hemstad. Och min favorit i trilogin är Lasaros Tårar som har lite övernaturliga skräcktoner. Men hela trilogin är mycket läsvärd och kan läsas i vilken ordning som helst.

En fyra i betyg till en välskriven och sorglig bok.

Köp den här, här eller här!

Bästa skräckböckerna 2014

2013 var ett bättre skräckår än 2014, men det kom ändå ut en del fin skräck. Sen var det också flera böcker som var en slags fusion mellan genres, och det är roligt. Nåja, här är de tre bästa skräckisarna 2014:

 

1. På första plats och ganska ohotad kommer min stora favorit John Ajvide Lindqvist med sin nya bok Himmelstrand, en märklig historia om ett gäng campare som en morgon vaknar i något slags limbo dit deras värsta mardrömmar kommer för att jaga dem. Som vanligt är Lindqvists personporträtt närgångna och känsliga, och han syr ihop detta konstiga scenario med bravur!!

Himmelstrand (inbunden) 

John Ajvide Lindqvist sitter hittills ohotad på Sveriges skräcktron! Här är min recension av Himmelstrand!

 

2.  Djävulens Pentagram av Björn B Jakobsson

Djävulens pentagram

Det här var en underhållande och läskig historia om en journalist som återvänder till sina norrländska rötter för att utreda en historia om en flicka som sägs vara synsk. Bra skräck och ännu bättre skildring av det karga norrländska klimatet. Gör gärna PR för Jakobsson, han har skrivit fler spännande böcker och förtjänar mer publicitet. Och ett plus för det snygga, kitschiga omslaget!!

Här kan du läsa min recension av Djävulens Pentagram!

 

3. På tredje plats kommer en författare som, liksom jag, har sina rötter i Avesta. Henrik Tords nyaste bok, Lasaros Tårar, är också en slags fusionsbok som både har skräckelement men även skildrar hur ett utanförskap kan te sig i en liten stad. Det är så sorgligt och rörande. En extra dimension har ju boken för mig eftersom jag känner igen platserna som beskrivs, och som även tycker mig ana vilka personer som stått som inspirationskällor för karaktärerna…

Lasaros tårar (Inbunden) 

Här kan du läsa min recension av Lasaros Tårar!

 

Det var de tre skräckböcker som jag haft mest glädje av under 2014. Under 2015 ser jag fram emot en ny novellsamling av Clive Barker samt en ny roman av Joe Hill. Mumma! Stor chans att både de böckerna hamnar på topplistan för 2015!!

Läst: Lasaros Tårar av Henrik Tord

Lasaros tårar (Inbunden)

Lasaros Tårar av Henrik Tord (2014) – ♥♥♥+
Ordfront Förlag (recex)

Tjugofem år efter händelsen den där iskalla Lucianatten bor Lorens kvar i Avesta. Ensam. Utanför. Inte mycket har hänt, förrän nu. Thailändska Sunee, som han har fått kontakt med på nätet, är på väg till Sverige, till hans gråa vardag. Och nu kommer paniken krypande. Allas blickar har du skaffat importfru ditt pervo! Långt tidigare, 1977, i nordvästra Thailand. Det svenska missionärsparet Erland och Ingbritt står handfallna i djungeln. Ett förvildat flickebarn, smutsigt och blodigt, är bakbundet vid ett träd. Ingbritts tro lyser som en fyr, men Erland tvivlar på Gud och ser djävulens tecken överallt. Och i hans sökande efter barnets ursprung blir hans handlingar allt brutalare, allt svårare att leva med. I Lasaros tårar vävs småstadens tristess och människornas småsinthet samman med den stora världen, depraverade präster och det oförklarliga djupt inne i skogen. Till sist kan det bara sluta på ett sätt. Eller inte.

Jag är från Avesta och tyckte det var enormt roligt med en bok där jag så väl känner igen miljöerna som beskrivs. Jag anar även vilka personer som inspirerat Henrik Tord, men jag tror att alla personer som kommer från en medelstor bruksort kan känna igen sig – den snygga tjejen som ”peakade” i gymnasiet och sedan blir bitter med åren eftersom skönheten var det enda hon hade, sportkillen som också var en lokalkändis i tonåren men som inte heller blev nåt mer än det, den elake översittaren som försvarar sina elaka skämt med att det ju bara ”var på skoj”, den udda figuren som såklart var mobboffret… Jag tycker så synd om dessa personer, även de elaka, för de har fastat i en mall som de inte förmår ta sig ur. Lorens försöker genom att kontakta thailändska Sunee, men inser att han måste fly Avesta för att kunna bli någon annan. Men rollerna, de invanda rollerna följer med honom hela vägen till Thailand.
Förutom det sorgliga berättelsen om Lorens så berättas det också om missionärsparet i djungeln, som får ta hand om en märklig flicka. Den historien har övernaturliga toner som sedan vävs in i historien om Lorens. Det blir ganska läskigt. Lite Ajvide Lindqvist-vibbar (och de ligger på samma förlag) över berättelsen om den utstötta outsidern med skräckelementen med. Det tycker jag mycket om.
Tords debutbok Kum var i mina ögon lite vassare än den här men lasaros Ögon är ändå en mycket bra bok som jag rekommenderar!! Gillar du Ajvide Lindqvist så gillar du nog den här boken. Och det är et fint betyg för att komma från mig eftersom Ajvide Lindqvist är en av mina absoluta favoriter!!

En stark trea i betyg! Heja Avesta (även om inte orten beskrivs som så förfärligt sympatisk i boken…)!

Köp den här, här eller här!

Läst: Kum: khmer: ung. oproportionerlig hämnd av Henrik Tord

Kum: khmer: ung. oproportionerlig hämnd av Henrik Tord – ♥♥♥♥
Ordfront förlag  (recex)

Mikael och Cecilia lever ett priviligierat liv i Singapore med pool, hemhjälp och vajande palmer. Trots det är äktenskapet ansträngt. En dag tar Cecilia med sig barnen, Alice och Hampus, på en utflykt för att komma bort. I ett köpcentrum rasar plötsligt tillvaron Alice försvinner spårlöst.
Elvaårige Rithisak och hans syster bor i norra Kambodja. Föräldrarna är bönder och djupt skuldsatta. Barnen luras ner till Phnom Penh för att betala av skulden. Men staden har helt andra planer för dem.
Långt borta i Shanghai sitter Shui-Khan, den kinesiske fastighetsmagnaten, i sitt luftkonditionerade kontor. Han har fått reda på att hans dagar är räknade – men visst måste en man i hans ställning ha rätt att köpa sig fri från döden?
Någonstans korsas dessa människors öden. Det står klart att ett liv inte alltid är värt lika mycket som ett annat, och att vissa helveten har en utgång medan andra inte. Men i ett hjärta gror ett frö till förändring räddningen kan finnas allra längst ner i mörkret.

Den här boken är fruktansvärd. Men på ett bra sätt… En mycket skickligt skriven bok om ett förfärligt ämne, sexhandel, utnyttjandet av barn och de starkas inställning att det är rätt att utnyttja de som är svagare. Boken börjar med varje förälders mardröm – ett litet barn försvinner. Bara det gör att man får ont i magen. Och värre blir det. Tanken på att det finns massor av flickor och barn som har det precis som i boken är nyttig att tänka när man handskas med sina egna I-landsproblem. Och om inte vi i västvärlden ser till att det finns en efterfrågan så skulle det inte vara så här. En välskriven och spännande bok om ett viktigt ämne. Och jag måste ju ge pluspoäng för omnämnandet av Avesta (min hemstad…och Tords också)! Det är faktiskt den andra bra boken på kort tid som skrivits av Avestabördiga författare (den andra boken är Skalpelldansen av Jenny Milewski)! Man blir ju stolt minsann!

En stark fyra i betyg från mig. Man lägger inte ifrån sig den här boken och är oberörd.

Köp den här eller här!

Jämför bokhandlarnas priser på boken Kum!