Ek av Frida Andersson Johansson (2020) – ♥♥♥♥
Modernista (recex)
1625. Nio ekar förs på slädar över Mälarens is. De har fällts för att användas i bygget av rikets nya stridsskepp, Vasa. På en av slädarna vilar liket efter en man, ett offer för de olyckor som tycks följa i de nio ekarnas väg.
I en låda i Vasamuseets magasin i Stockholm förvaras en skulptur snidad i ek från Mälardalen. Disa Kassman och hennes unge kollega Greger Andersson får i uppdrag att restaurera den trasiga skulpturen som haft formen av en vildman. Disa försöker balansera sitt jobb på Vasamuseet med en älskarinna, en hjälpbehövande make och sjuka föräldrar. Men stressen hon känner inför restaureringsarbetet är inte normal. Det dröjer inte länge förrän hon blir som besatt av skulpturen.
När flera otäcka händelser inträffar på museet växer pressen. En vakt försvinner spårlöst och finska turister gör ett makabert fynd i en av utställningsmontrarna. Ombord på Vasa hittas blod. Disa litar inte längre på sig själv, Greger är rädd för sina egna tankar. Och i skogen vid Mälaren börjar nio döda ekar grönska mitt i vintern.
Många miste livet då Vasa sjönk. Nu vill någon att fler ska dö.
Frida Andersson Johansson har redan tidigare visat att hon är fena på att skriva bra skräck, skräck med rötterna i folktro och sägner. Det är tacksamt – folktro och skräck passar lika bra ihop som rabarber och jordgubbar. Här blandas nutid och dåtid på ett förtjänstfullt sätt och jag lär mig massor om byggnationen av Vasaskeppet. Delarna som utspelar sig i dåtid känns trovärdiga och andas 1600-tal.
Jag har aldrig varit på Vasamuseet men miljöbeskrivningen tar mig ändå med dit. Idén att något ont finns i träet som används för att skapa en skulptur är fyndig. Jag gillar beskrivningen av karaktärerna, stackars Disa vars dåliga samvete förgiftar hennes vardag är min favorit.
Sammanfattningsvis är detta en välskriven skräckis, placerad i en miljö som förhöjer läsupplevelsen ytterligare. Rekommenderas varmt!