Läst: Fadersmord av Carina Bergfeldt

Fadersmord (inbunden)

Fadersmord av Carina Bergfeldt (2012) – ♥♥♥♥
Frank Förlag

anuari 2010. Två fastfrusna fötter sticker upp ur isen på Simsjön i Skövde. De tillhör Elisabeth Hjort, en småbarnsmamma som varit spårlöst försvunnen en tid och nu plötsligt hittats nära sitt hem. Kvinnan tycks vara ihjälslagen och spåren pekar på våld inom äktenskapet.
För Anna Eiler på Skövdepolisen blir det mystiska dödsfallet en obehaglig påminnelse från det förflutna, medan det för de anställda på Västgöta-Nytt innebär ett avbrott i januaristiltjen på redaktionen.
Allmänreportern Julia Almliden och kriminalreportern Ing-Marie Andersson börjar tillsammans att gräva i Elisabeths liv och blir allt mer indragna i den döda kvinnans märkliga historia.
Samtidigt planerar någon i staden att med minutiös noggrannhet genomföra ett mord på den person som gjort hennes liv till ett helvete.

En bok som jag sögs in i, greppet att låta den hämnande dottern tala i jag-röst samtidigt som det inte avslöjas vem hon egentligen är förrän i slutet, är skickligt genomfört och tillför boken spänning genom att det finns flera kvinnor som skulle kunna vara den planerande fadermördaren. Det andra brottet som det skrivs om, mordet på Elisabeth Hjort, är inte lika engagerande och upplösningen på det känns kanske lite hastigt påkommen, men det är raskt och bra berättat. Men det som verkligen engagerar är de fruktansvärda övergrepp som den ”dolda” huvudpersonen utsatts för i sin barndom av en pappa som egentligen inte borde fått bli förälder. Ångesten och skräcken som blivit de misshandlade barnens arvedel känns äkta och ibland känns det som om mord kan vara motiverade…

Jag hade stort nöje av den här boken och kommer att läsa nästa bok om kvinnorna i Skövde med stor nyfikenhet. Nog märks det att Bergfeldt har ett skrivande yrke (journalist), språket flyter skönt över sidorna och det är en njutning för ögonen. Det blir en fyra i betyg till en spännande ny författare på den svenska deckarhimlen. Vi har faktiskt en hög kvalitet på de inhemska författarna tycker jag!

Köp den här eller här!

Annonser

Läst: Inmurad av Mikael Strömberg

Inmurad av Mikael Strömberg (2012) – ♥♥
Frank förlag (recex)

Kent bor tillsammans med sin mor Gun på Blidö i Roslagens skärgård. Omständigheter i det förflutna har lett till att de lever ett isolerat och ensamt liv. Den här våren inträffar en serie märkliga händelser på ön. Två män drunknar under mystiska förhållanden i Kyrkviken, Gun blir inlagd på sjukhus och Kent får ärva en helt främmande mans alla ägodelar. När Kent genomsöker den stuga han fått överta finner han ett brev som enbart är ämnat att läsas av honom själv. Det berättar om en hemlighet som bevarats på Blidö i århundraden. En skrämmande historia som rör öns befolkning, kyrkan och dess omgivning. Kent ser det som sin plikt att undersöka sanningshalten i det han läst. Dessvärre är han inte ensam om att känna till den mörka historien.

För det första vill jag säga att jag tycker att idén att använda svensk folktro som bas för skräckberättelser är en mycket god idé som är rätt unik också. Och så vill jag säga att historien har potential. Men Mikael Strömberg måste jobba på språket och med gestaltning av sina karaktärer. Som det är nu så har alla karaktärer samma röst, en röst som nästan mer liknar den ”allvetande berättarrösten”, det vore mycket bättre om styckena färgas mer av den person det handlar om. Han måste också jobba med dialogen, läsa högt för sig själv, för där felar det också en del i min uppfattning. De mest spännande styckena slarvas bort, det bränner aldrig till trots att förutsättningarna finns där och ibland känns det som om berättelsen skulle blivit en bättre film än bok…åtminstone i nuvarande skick.

Det blir en tvåa, jag tyckte Vätten var bättre men idén med folktro som bas för böcker är bra och kan nyttjas mer. Heja Strömberg, svensk skräck är alltid roligt. En eloge till det fina omslaget, läste att det formgetts av Niklas Lindblad. Snyggt och stämningsfullt!

Köp den här eller här!

Läst: Bida Sin Tid av Titti Guldstrand

Bida Sin Tid av Titti Guldstrand (2012) – ♥♥♥
Frank Förlag (recensionsexemplar)

Det är i början av juni och snart skolavslutning. Hanna Lind är keramiker och har nyligen flyttat till norra Öland tillsammans med dottern Nora. Hanna och Nora gör en dagsutflykt till ön Blå Jungfrun i Kalmarsund. På båten mellan Öland och Blå Jungfrun träffar Hanna Jonas, en arkitekt som är i Stora Näsvik för att hjälpa sin mormor med hus och trädgård. Hanna blir attraherad av Jonas och när de senare springer på varandra bjuder han ut henne på middag.
Följande måndag cyklar Nora som vanligt iväg till skolan, men hon kommer aldrig fram. När Noras lärare kontaktar Hanna blir hon skräckslagen men lyckas ändå behålla lugnet. De börjar leta efter dottern, men hon är som uppslukad av jorden och de tvingas efter några timmar att kontakta polisen. Det finns inga spår av Nora. Hanna tvingas inse att hennes dotter verkligen är försvunnen.
Hanna börjar därefter nattetid få besök av en man. En natt står han bara där, i ett hörn av hennes sovrum. Hanna får plötsligt en känsla av att det inte är en människa som döljer sig i skumrasket utan något helt annat.
En ovälkommen besökare har kommit till norra Öland och en odefinierbar ondska.

Jag tycker det är en trevlig trend att det dyker upp fler och fler svenska skräckförfattare – det är väl Ajvide Lindqvist-effekten vi ser och inte mig emot. Guldstrands bok är en berättelse om hemsökelse och den är rätt spännande och som debut betraktat är det lovande. En sak som Guldstrand kan slipa på tills nästa bok är dock språket. Det tog rätt många sidor innan jag vande mig vid de korta, staccatoaktiga meningarna och då var jag helt inne på att ge boken en tvåa i betyg. Men det tog sig (eller så vande jag mig). Sådana där saker är inte bra då de tar fokus från berättelsen.  Jag tycker också att det är synd att hon inte fullt ut nyttjar den miljön där hon har placerat sin historia, i t ex Johan Theorins böcker som utspelar sig på Öland känner man hur allt det öländska gör att berättelsen lyfter ännu ett snäpp genom den fina skildringen av det som gör Öland speciellt.

Det blir en trea, åt det svaga hållet dock. En debut som lovar gott tycker jag för historien är påhittig även om språket är lite svagt.

Köp den här eller här!

Jämför bokhandlarnas priser på boken Bida sin tid!

Läst: Vätten av Mikael Strömberg

Vätten av Mikael Strömberg (2011) – ♥♥
Frank Förlag

Efter en trafikincident under en långkörning med bil från släktingar i Norrland, finner sig Peter och hans familj hemsökt av något som drar olycka över familjen. Peter bestämmer sig för att konfrontera varelsen som hemsöker dem och hamnar i en historia som  sina rötter över hundra år tillbaka i tiden.

Jag stödläser hemskt gärna svenska skräckförfattare eftersom jag är så barnsligt förtjust i genren. Tyvärr är det en svår genre att ge sig på eftersom det gärna kan bli klichéartat och fånigt istället för skrämmande. Mikael Strömbergs debutroman är väl inte den bästa skräck jag läst men idén är god även om jag tycker att en del spännande trådändar slarvas bort. Det hade varit spännande att få veta mer om de tillfångatagna flickorna och vad de varit med om till exempel. Slutet känns också lite hastigt påkommet och dialogen är inte klockren men som debut betraktat är det godkänt och det ska bli roligt att se vad Strömberg hittar på härnäst. Det blir en tvåa. Än så länge är John Ajvide Lindqvist ohotad på sin svensk-skräcktron!

Köp den här eller här!

Jämför bokhandlarnas priser på boken Vätten!