Bästa skräckböckerna 2014

2013 var ett bättre skräckår än 2014, men det kom ändå ut en del fin skräck. Sen var det också flera böcker som var en slags fusion mellan genres, och det är roligt. Nåja, här är de tre bästa skräckisarna 2014:

 

1. På första plats och ganska ohotad kommer min stora favorit John Ajvide Lindqvist med sin nya bok Himmelstrand, en märklig historia om ett gäng campare som en morgon vaknar i något slags limbo dit deras värsta mardrömmar kommer för att jaga dem. Som vanligt är Lindqvists personporträtt närgångna och känsliga, och han syr ihop detta konstiga scenario med bravur!!

 

John Ajvide Lindqvist sitter hittills ohotad på Sveriges skräcktron! Här är min recension av Himmelstrand!

 

2.  Djävulens Pentagram av Björn B Jakobsson

Det här var en underhållande och läskig historia om en journalist som återvänder till sina norrländska rötter för att utreda en historia om en flicka som sägs vara synsk. Bra skräck och ännu bättre skildring av det karga norrländska klimatet. Gör gärna PR för Jakobsson, han har skrivit fler spännande böcker och förtjänar mer publicitet. Och ett plus för det snygga, kitschiga omslaget!!

Här kan du läsa min recension av Djävulens Pentagram!

 

3. På tredje plats kommer en författare som, liksom jag, har sina rötter i Avesta. Henrik Tords nyaste bok, Lasaros Tårar, är också en slags fusionsbok som både har skräckelement men även skildrar hur ett utanförskap kan te sig i en liten stad. Det är så sorgligt och rörande. En extra dimension har ju boken för mig eftersom jag känner igen platserna som beskrivs, och som även tycker mig ana vilka personer som stått som inspirationskällor för karaktärerna…

 

Här kan du läsa min recension av Lasaros Tårar!

 

Det var de tre skräckböcker som jag haft mest glädje av under 2014. Under 2015 ser jag fram emot en ny novellsamling av Clive Barker samt en ny roman av Joe Hill. Mumma! Stor chans att både de böckerna hamnar på topplistan för 2015!!

Annons

Läst: Djävulens Pentagram av Björn B Jakobsson

Djävulens Pentagram av Björn B Jakobsson (2014) – ♥♥♥♥
Damm Förlag (recex)

Journalisten Petra skickas på uppdrag till Kirunaområdet, hennes hemtrakter som hon inte återvänt till på många år. Hon ska skriva en artikel om synska Greta, en elvaårig flicka som sägs ha hjälpt polisen att hitta en försvunnen tonåring. Vid upptäckten var han dock bortom all hjälp. Mördad. Greta har fått rykte om sig att ha magiska krafter. Men nu har lokalbefolkningen börjat misstro henne och istället börjat förtala och trakassera henne och hennes mamma Virona. Varför är Virona då så hotfull när Petra försöker få hennes och Gretas syn på saken?
Fler illdåd sker och mystiska pentagram börjar dyka upp här och var. Vissa ritade i blod. Det är som om helvetet brutit lös i trakten. Bokstavligen.
I takt med att Petra, med hjälp av fotografen Markel och den lokale polischefen Lars, gräver allt djupare börjar hon ana ett kusligt samband mellan allt helvetiskt som händer och hennes egen, dysfunktionella uppväxt.

Det här är den tredje skräckboken i Jakobssons Norrlandstrilogi ( de tidigare heter Vid Vägs Ände och De Dödas Ljus) och den bästa hittills tycker jag. Jag dras snabbt in i historien, och den fina beskrivningen av den karga norrlandsmiljön förhöjer stämningen. Petras motvilja mot att återvända hem beskrivs bra och man får skymta lite pö om pö vad hon varit med om i barndomen, och vad hennes syster Lena fick stå ut med efter det att Petra flytt. Det handlar mycket om övergrepp, om de starkas rätt att misshandla och trycka ner, mot en fond av övernaturliga fenomen. Det är i alla fall som det verkar. På slutet bjuds vi på flera 180-graders vändningar, och historien är spännande ända in i kaklet. Jag hoppas att Jakobsson fortsätter att skriva skräck även fast trilogin nu är komplett. Han skriver skräck på ett lågmält sätt, som emellanåt är mycket filmiskt. Man ser scenerna framför sig och jag tror att historien skulle göra sig som film.

Jag gillade den här boken mycket, slukade den i stora tuggor och ger den en fyra i betyg!

Köp den här, här eller här!