Lyssnat på: Vintervatten av Susanne Jansson

Vintervatten av Susanne Jansson (2020, Wahlström och Widstrand) – ♡♡♡+

Treårige Adam försvinner från sitt hem på Orust. Polisen drar slutsatsen att han drunknat, men pojkens skuldtyngda pappa Martin anar vad andra inte förstår. Det var inte någon olycka. Någon eller något har lockat pojken ner i havet, har ropat på honom från djupet. Bland kartongerna på vinden hittar han märkliga fakta om tragedier som går långt tillbaka i tiden. De visar sig tjäna inte bara som ledtrådar till vad som hänt hans son, utan också till händelser i Martins egen uppväxt.

En vemodig historia, kryddad med övernaturliga vibbar. Gestaltningen av föräldrars sorg är fin och känns i magen. Slutet är oväntat och öppnar för det övernaturliga spåret igen. Det gillar jag. Jag läser den här boken med en annan slags vemod också då den utkom postumt efter Susanne Janssons tragiska bortgång. Mycket sorgligt.

En finstämd bok om saknad. Läs den som ett hommage åt författaren (den är bra också, förstås). Den får en stark trea av mig. Rest easy, Susanne Jansson ❤

Annons