Läst: Nidamörkur av Peter Fröberg Idling
Nidamörkur av Peter Fröberg Idling (2020) – ♡♡♡
Natur och Kultur
Simon har förlorat sin släktgård och längtar tillbaka till barndomens somrar på södra Gotland. Som andra generationens storstadsbo vill han återknyta banden med vad han ser som sin egentliga hembygd. När han får möjlighet att köpa en tomt slår han till, utan att fråga sin sambo Jenny. Jenny delar inte hans entusiasm inför ett gotländskt sommarhus och motsättningarna växer när han bestämmer sig för att själv bygga huset. Väl där blir Simon snart alltmer isolerad och paranoid. När han inser att tomten, Nidamörkur enligt folktron, ligger på en plats där eldar brann och avrättningar och människooffer ägde rum, växer hans obehag. Husbygget fortskrider, men platsens fasansfulla förflutna tycks stiga ur den steniga heden.
Alltid roligt med svensk skräck! Här utspelar sig historien huvudsakligen på Gotland och det karga landskapet bildar en effektfull fond åt storyn. Problemet är att det inte är läskigt. Det finns ett antal scener som kunde nyttjas bättre för potentialen fanns där. Jag hade gärna velat läsa mer sånt och mindre av hur klyftan växer mellan man och hustru. Men om Fröberg Idling skriver mer i skräckgenren så läser jag gärna.
En trea i betyg!
Kommentera