Intervju med debuterande spänningsförfattaren Pia Kask!

Jag lärde känna Pia Kask via Facebook och de författargrupper som finns där. Vi märkte rätt fort att vi båda gillade vår krim ”on the rare side”…blodig och makaber (vi är båda med i gruppen Slightly deranged writers…)! Nu har Pia debuterat med finfina Bestraffaren, en mycket bra bok som både har det makabra men också den svarta humor som brukar känneteckna skotsk krim, sk tartan noir. Jag fick chansen att fråga Pia några frågor så here we go!

ladda ned.jpg

Q: Ett bra sätt att börja skriva på är att gå någon slags skrivarkurs. Har du gått någon skrivarkurs. Om du gjort det, vad gick du för kurs och hur fick den dig att få ut historien ur huvudet och ner på papper?

A: När jag bestämde mig för att börja skriva ”på allvar” så hoppade jag först på en webbaserad kurs på tio lektioner för Ann Ljunggren som hette ”Lilla romanskolan” och det innebär att jag helt enkelt fick se till att ha tiotalet sidor att skicka in för varje lektion, så det var både nyttigt och skitkul att få feedback direkt på de första trevande stegen. Och som tur var prickade jag in flera stycken vanliga nybörjarfel direkt och det var ju skönt att få det överstökat. Efter Lilla romanskolan tog jag en webbkurs till, mest för att hålla ångan uppe, för Skrivarsidan. Den hette ”Alla kan skriva” tror jag, och hade också en önskvärd effekt på inspirationen. Dessutom var vissa av skrivövningarna lite mer utmanande, och speciellt en av dem mynnade ut i ett kapitel som jag tror satte fart ordentligt på gestaltningen, och den handlade om att skriva en scen där två personer för ett artigt och konstruktivt samtal trots att de hatar varandra så hett att tangentbordet nästan brann upp medan jag skrev och redigerade den. Det där regelbundna skrivuppgifterna med en tydlig deadline för inlämning parat med förväntan inför feedbacken var guld värt när det gällde att hålla skrivångan uppe. Efter båda kurserna var jag totalt fast och hade insett att skrivande var i princip det roligaste man kunde ägna sig åt.

Bildresultat för pia kask bestraffaren

Q: Är Bestraffaren ditt första manus? Om nej, Vad handlade det första manuset du skrev om och är det något du tänker jobba på och eventuellt ge ut?

A: Bestraffaren är faktiskt mitt fjärde fullbordade manus, men det första som har lyckats klämma sig igenom förlagsnålhuvudet. Det första manuset jag skrev, och som jag använde i skrivarkurserna, är en tegelsten till skräckroman som spänner över trettio år. Arbetstiteln är ”Kretsen” och namnet anspelar på den globala och hemliga organisationen som har till uppgift att jaga och döda de monster som varulvar, hamnskiftare, vampyrer, demoner och annat löst folk som tar sig in i ”vår” värld. Kretsen har medlemmar över hela världen och kännetecknas av en rigid hierarki med ytterst stränga regler och berättelsen fokuserar på vad som händer med människor som föds, eller tvingas, in i dessa osynliga kedjor, och vilka konsekvenser det får när vissa av dem försöker bryta sig fria från dessa kedjor, samtidigt som de (och läsaren hoppas jag!) ställer sig frågan; vem är god och vem är ond, egentligen? Jag började skriva på Kretsen vårvintern -13 och har jobbat om den fler gånger än jag kan räkna, men ger upp den gör jag aldrig. Berättelsen har en väldigt speciell plats i mitt hjärta och den är bokstavligen skriven med mitt blod, min svett och mina tårar. Så om någon förläggare därute läser det här så … 😉

Bildresultat för demoner
Q: Bestraffaren ges ut av Hoi förlag. Hur kom det sig att det blev just Hoi?

A: Jag har alltid tyckt att Hoi verkar ha en sund inställning till bland annat saker som marknadsföring och vilja att utvecklas i takt med att läsarna gör det, till exempel att författarens verk ska ges ut i alla format (e-bok, ljudbok, inbunden/häftad) samtidigt. Dock var jag länge tveksam till att investera den summa pengar som det innebär att bli utgiven på ett hybridförlag. Bestraffaren skvalpade runt på ett traditionellt förlag under nästan ett år innan, med flera massiva omskrivningar via förlagslektören, men sedan blev det ändå inget i slutänden och då var jag så in i märgen trött på att skicka runt till förlagen att jag bestämde mig för att testa Hoi i alla fall. Som tur var.

Bildresultat för hoi förlag

Q: Berätta lite om hur du fick idén till Bestraffaren och vad titeln betyder.

A: Eftersom jag i själ och hjärta är skräckfantast så var första versionen en blandning mellan skräck och deckare och stort fokus låg på huvudpersonen, Hannah Fors, som då var tämligen övernaturlig. Hon dök upp i mitt huvud bara sådär en dag och som det brukar bli så vägrade hon försvinna. Men det första förlaget som visade intresse ville att jag skulle skriva om manuset till en renodlad spänningsroman utan övernaturliga inslag och jag gör i princip alltid som jag blir tillsagd haha…Första arbetstiteln var ”Arvsynd”, men efter omskrivningarna hade även ploten ändrat sig så mycket att den inte längre kändes relevant. När Hoi antog den så bollade vi lite idéer och till slut blev det ”Bestraffaren” istället. Titeln anspelar på historiens bad guy, som anser att rättvisans vågskålar väger ojämnt och att det måste rättas till.

Bildresultat för kalla kårar böckerBildresultat för ed mcbain

Q: Vad läser du själv och vad influerar ditt skrivande?

A: Jag läser tyvärr inte alls lika mycket som förr, jag tycker helt enkelt att det är roligare att skriva. Men tidigare var jag ända sedan jag knäckte läskoden i 6–7 års åldern den ständiga läsaren av allt som var bokstäver i en rad. Min husgud och influencer är Stephen King, när det gäller deckare gillar jag hårdkokta som Andrew Vachss och i yngre år plöjde jag Ed McBain på löpande band.  Annars har det varit det mesta inom skräck, från seriemagasinet Chock när jag var barn, via pocketserien Kalla Kårar och Poe till Koontz och Peter Straub typ. Jag gillar också historiska romaner, speciellt om romarriket och vikingatiden, och så har jag av någon anledning en märklig hang up på Henrik VIII. Jag läser också med jämna mellanrum om Fogelströms Stockholmsserie, både Barn-serien och Stad-serien, och behållningen är lika stor varje gång. Jag tror att mycket av min egen unika röst i skrivandet kommer från allt jag läst genom livet, men influenserna har, åtminstone de sista åren, mest kommit från teveserier. Jag har alla strömningstjänster som finns och skäms inte ett dugg för det. Många gånger har jag fått pausa framför teven mitt i en replik och greppa mobilen för att plita ner en eller två lysande idéer eller en mening i en ovanligt snärtig dialog. Vissa manusförfattare till teveserier är smärre genier i mitt tycke. Och allt som inspirerar är ju bra, eller hur?

Bildresultat för writing quill

Q: Du har ett krävande jobb. Berätta hur ditt skrivande ser ut, hur du tar tid för skrivandet?

A: Ja, tar är väl ordet för dagen. Jag jobbar ju heltid, men behöver tack och lov inte ta med mig jobbet hem, varken fysiskt eller mentalt, men det är ändå en strid för timmarna eftersom jag dessutom försöker hinna med att gymma och ha något som liknar ett socialt liv med mina vänner. Innan jag ställdes inför en skarp deadline på allvar, det vill säga fick förlagskontrakt, så kunde jag gå och vänta in det där gyllene tillfället när jag hade en hel helg ostörd och kunde sitta och skriva tio-tolv timmar i sträck i två dagar och det hände att jag inte skrev en bokstav på flera veckor. Tack vare bubblan och fingersättningen så blev det rätt mycket gjort under den tiden också, men nu känner jag att det inte funkar längre, dels för att jag har pressen på mig att prestera ett färdigt råmanus innan ett visst datum men också för att det är otroligt tröttsamt att ”vakna upp” efter en sådan maratonsittning. Nu har jag gett mig den på att satsa på kortare skrivpass, max en timme på vardagar och kanske max tre timmar på lediga helger och istället göra det oftare, helst något pass varje vecka. Men det är svårt, och att sätta sig ner och skriva och sedan sluta efter en eller ett par timmar är för mig lite som att någon rycker lördagsgodispåsen ur näven på mig efter att jag bara hunnit ta en bit…

Q: Sist men inte minst – vad har du för nytt skrivprojekt på gång?

A: Just nu i detta nu sitter jag på nålar och väntar på att få besked från förlaget om del två i serien om Hannah Fors och Henrietta Rollins håller måttet någorlunda. Gör den det så är det redigering som gäller hela vintern inför planerad utgivning i maj -20. Sedan börjar det om igen med del 3 i samma serie därefter, så brist på projekt finns inte. Dessutom har jag en smärre kö av nya karaktärer med egna historier som trängs i bakhuvudet. Men först ska mörkret tätna rejält över Wästholm …

Tack, Pia!! Vi väntar med spänning på del 2 i Bestraffar-serien!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s