Läst: Väckelse av Stephen King

Väckelse (Revival) av Stephen King (2015) – ♥♥♥-
Månpocket

New England, tidigt 60-tal. Sexårige Jamie Morton leker på gården när en skugga faller över honom och en man i svart kavaj tornar upp sig mot himlen. Det är första gången Jamie träffar pastor Charles Jacobs – ett möte som kommer att prägla hans liv. Med sin vänliga fru och livlige son blir den unge nyinflyttade pastorn genast omtyckt i staden. Jacobs är inte bara hängiven sitt prästerliga kall, han drivs också av en hemlig besatthet av elektriska experiment. Jamie delar hans fascination och mellan dem båda knyts ett särskilt band. Men när tragedin drabbar Jacobs familj slås idyllen i spillror. Övertygad om att Guds existens är en omöjlighet chockar pastorn samhället i grunden och tvingas lämna staden. Charles Jacobs skugga kommer dock inte att lämna Jamie. Den bara mörknar med åren. När de båda möts igen är Jamie i trettioårsåldern, en heroinmissbrukande musiker som befinner sig i fritt fall. Återigen får Jacobs Jamies liv att ändra riktning, och återigen dras han in i den allt mer maniske före detta pastorns försök att väcka liv i universums dolda krafter. Krafter som kan hela, men också skada.

Jag tycker att King (efter en svacka runt sent 90-tal, tidigt 00-tal) för det mesta är väldigt bra så jag är nästan lite paff över att det här är en King-bok. Personbeskrivningarna är som vanligt väldigt bra men i övrigt händer det väldigt lite i den här boken. Nån skräckbok är det knappast, även om det allra sist kommer inte lite skräck…knappast heller en spänningsbok. Jag vet inte riktigt vad det är för en slags bok och skulle nog råda en hugad King-spekulant på att lägga sina pengar på en annan av hans böcker, Outsidern till exempel om man vill ha en ny King.

En SVAG trea, och den får personskildringarna som han alltid får till på ett sätt som knappt någon kan efterlikna.

Köp den här, här eller här.

Annons