Art Monsters of Sweden – Mia Makila

Nu har turen kommit för konstnären Mia Makila att svara på några frågor!!

Q: När började du skapa din konst?

A: Jag har alltid vetat att mitt öde är att vara och verka som konstnär. Redan som 5-åring kallade jag mig ”konstnär” och satt helst ensam i ett hörn och ritade. Så konsten har alltid funnits hos mig, speciellt collagen, det är nåt med att klippa sönder något som redan existerar och klistra ihop det till en ny värld som känns bättre. Jag har också alltid skrivit och har en inre, oförlöst författare och under hela min uppväxt har jag skrivit, målat, klippt och klistrat, gjort egna radioprogram – som nu utvecklats till podd (ART MONSTERS-podden). Jag är multikonstnär kan man säga. Det har jag nog alltid varit. Började måla på allvar under gymnasietiden och min kärlek för att skapa digitala collage började när jag installerade Photoshop 2006.

Q: Hur går din skapandeprocess till?

A: Som alla konstnärer har jag tre faser i min kreativa process: 1. Absorberande fasen. En inre upp- och nedladdning av saker som inspirerar mig och följs av ett själsligt tuggande och psykologiskt filtrerande av andra konstnärers konst, min egen historia och känslor, undermedvetna strömmar inifrån och livet, som jag försöker lösa som ett mysterium. 2. Den kreativa fasen med hantverket, arbetet och framför allt – det intakta fokuset. 3. Säljande fasen med marknadsföring, utställning, försäljning och ”affärsverksamhet”. Sedan börjar allt om.

Q: Jag har lärt mig begreppen lowbrow och dark art – mycket coolt! Konsumerar du mycket skräck, även som t ex böcker och film?

A: Nej, faktiskt inte. Jag arbetar ju med mörk konst och är väl lite arbetsskadad – det är svårt att bli skrämd av andra kreatörers verk. Dock har jag en speciell plats i mitt sinne för Michael Hanekes filmer som jag tycker är hysteriskt läskiga, speciellt den tyskspråkiga versionen av ”Funny Games”. Så älskar jag true crime dokumentärer. Verkligheten är för mig läskigare än vad någon konstnär skulle kunna skapa i sin konst. Min verklighet har tidvis varit ett rent helvete och jag vet vad människor är kapabla till att göra – utan ånger. Att inte få vara sig själv fullt ut, när själen inte får andas och känslor inte blir mottagna av andra medmänniskor då blir rädslan att bli upptäckt för den man egentligen är under ytan, så stor att man stänger av sig själv. Då kan man ju begå vilket brott som helst. Det skrämmer mig. Det är ren skräck tycker jag. Förutom Haneke så älskar jag David Lynch. Känner mig mer hemma i hans mörker än i de klassiska skräckfilmerna från Hollywood. Bästa skräckfilmsskaparen just nu är dock Lars Von Trier. Han skapar rått och ärligt.

Q: Vad har du för influenser och idoler?

Jag har ju redan nämnt Von Trier och David Lynch, men vill också nämna andra regissörer – Hitchcock, Bergman, David Fincher. Jag har en soft spot i mitt hjärta för gamla Disney-klassiker. Fotografer som Cindy Sherman, Alex Prager och Roger Ballen inspirerar. Bland bildkonstnärer är det nog väldigt mycket lowbrow som gäller, speciellt Gregory Jacobsen och Charlie Immer. Jag har många idoler som representerar olika saker för mig. Jag identifierar mig med de fiktiva karaktärerna Anne på Grönkulla, Jo March från ”Unga Kvinnor” och Pippi (nästan alla av dem är författare och Pippi hittar ju också på historier). Jag tycker J.K Rowling är en bra förebild. Frida Kahlo också. Cissi Wallin är modig. Älskar whistleblowers och sanningssägare. NASA är en institution som jag har mycket respekt för. Vilken drivkraft och nyfikenhet!

Q: Vilket är ditt egna och någon annans favoritverk?

Jag tittar inte på min konst med särskilt nostalgiska ögon men jag kan uppskatta mitt arbete med att skapa ART MONSTERS OF SWEDEN tillsammans med Maria Wingård. Att skapa ett konstkollektiv med 40 av landets främsta lowbrow- och dark art konstnärer, startat upp en ny svensk konströrelse (den svenska lowbrow-och dark art rörelsen) samt en fantastisk podd (som är Sveriges enda konstpodd i sitt slag), är en fantastisk upplevelse! Mitt favoritverk av en annan konstnär är ”Höstsonaten” av Ingmar Bergman. Den är så full av vacker, naken och hjälplös ångest. Önskar jag kunde skapa så ”to the point”. Om man pratar om bildkonst så har jag haft ett långt kärleksförhållande med Magritte’s melankoliska målning med den mörka ängeln och lejonet på bron ”Homesickness” från 1940.

Bildresultat för homesickness magritte

Tack till Mia Makila och kolla gärna in hennes coola hemsida för fler bilder!!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s