Läst: Orkidépojken av Helena Dahlgren

Orkidépojken av Helena Dahlgren (2017) – ♥♥♥♥
Lava Förlag

När bästisarna Hanna och Zeb tar studenten är det meningen att LIVET ska börja. Det är nu de ska lämna urtrista förorten Tyresö och bege sig ut i världen. London väntar. Men först en sista hemmasommar som går åt till att jobba på kyrkogården, festa på stans gayklubbar, ströglo på den gamla tv-serien Twin Peaks och läsa Orkidépojkens märkliga blogg. Så länge någon kan minnas har det viskats om en närvaro ute i Tyresös skogar. Varken Hanna eller Zeb har lagt någon särskild vikt vid det. Förrän de plötsligt blir tvungna För konstiga saker sker: först försvinner en hund, och därefter en före detta skolkamrat. Lina, ortens drottning. Hon som alla vill känna men ingen känner, inte på riktigt.
Sen går det mesta åt helvete.

Jag var en stor fan av de två första säsongerna av Twin Peaks och just den stämningen som man fick av att se serien, med dess märkliga estetik och handling, lyckas Dahlgren fånga på ett mycket fint vis. Emellanåt blir det otäckt, trots att skräcken egentligen bara anas. Vackert språk och bra skildring av hur det är att vara ung och vilja att livet ska börja som man EGENTLIGEN vill att det ska vara.

En fyra i betyg.

Köp den här, här eller här.