Läst: Laboon av Henrik Tord

Laboon av Henrik Tord (2016) – ♥♥♥♥
Ordfront Förlag (recex)

Annandagens morgon. Sandra och Matti ser hur vågen närmar sig som ett vitt skum vid horisonten. De letar förtvivlat längs stranden efter sin son Viktor. Sedan dundrar havet in.
Samtidigt, på en båt strax utanför Khao Lak. Alla i dyksällskapet är chockade. De har lyckats ta sig upp från trettio meters djup trots havets strömmar som kastat runt dem som trasdockor. Marko, dykinstruktören med ett mörkt förflutet, blickar ut över förödelsen när de närmar sig land. Kaoset, alla döda kroppar. Det här är min chans.
Sex år senare väcks Sandra av telefonen. Åren av bottenlös sorg har satt sina spår. Huset ekar tomt, Matti är utflyttad. Hon kisar mot den bländande skärmen. Vem ringer mitt i natten?
Det här är Bertil Arvidsson från ambassaden i Bangkok.
Hon blir iskall. Är detta samtalet? Efter sex år!
Mannen harklar sig: Vi har hittat er son.

Det här är sista delen i Svart Paradis-trilogin där de tidigare delarna hette Kum och Lasaros Tårar. Gemensamt för de alla tre är att de är hemskt sorgliga och vemodiga och handlar mycket om saknad och längtan att höra till. Det är emellanåt riktigt hjärtskärande. Beskrivningen av kaoset när tsunamin slår in över Khao Lak är välbeskriven och som förälder är det inte svårt att leva sig in i föräldrarnas förtvivlan när de tappar bort sin son i vattenmassorna.
Det som är lite annorlunda med den här boken mot de förra är att slutet faktiskt är försiktigt lyckligt. Tord låter oss ana att det kanske ändå blev ett slut som andas hopp. Det kändes bra.
En extra dimension har böckerna för mig eftersom de till vissa delar utspelar sig i Avesta som är min hemstad. Och min favorit i trilogin är Lasaros Tårar som har lite övernaturliga skräcktoner. Men hela trilogin är mycket läsvärd och kan läsas i vilken ordning som helst.

En fyra i betyg till en välskriven och sorglig bok.

Köp den här, här eller här!

Annons