September-recexmånad!

Det märks att det vankas höstutgivning! Här är några recex som jag fått de senaste dagarna!

image

Nya Lars Petterssons bok Slaktmånad från Ordfront. Jag tyckte mycket om Kautokeino-en blodig kniv. Och så nya Helene Tursten från Kabusa Böcker, inte en Irene Huss -bok.

image

image

Tre böcker från bästa krim-förlaget. Modernista, en ny Alex Marwood, en ny i Divergent-serien och  som jag aldrig läst förut, Eva Dolan. Jag älskade Marwoods Onda Flickor och har redan läst denna…recdatum är 15 september men jag kan väl säga att denna var minst lika makaber och bra!!

image

Och så kom nya Christoffer Carlsson från Piratförlaget (andra boken om Leo Junker) samt nyaste av Christin Ljungqvist. Tack Gilla Böcker för den!

Annonser

Lyssnat på: The Son av Jo Nesbö

The Son

The Son (Sønnen) av Jo Nesbö (2014) – ♥♥♥+
Knopf Publishing Group

Sonny Lofthus är en professionell syndabock. Han erkänner andras brott och sonar deras fängelsestraff mot dagliga heroindoser. Han har suttit på Norges mest flyktsäkra fängelse i tolv år när han får höra något som förändrar allt. Sonny rymmer från fängelset. Och han har mycket att hämnas.
För Sonny kom livet att förändras när han var sexton år och hans far en av de bästa brottsutredarna någonsin sköt sig själv till döds. Fadern efterlämnade ett brev där han erkände att han var i händerna på heroinligor och människohandlare. Sonny liv rasade samman och han blev narkoman.

Nesbö skriver engagerande och med nerv men jag engagerar mig inte lika mycket i Sonnys grymma öde som jag gör i böckerna om Harry Hole. Det känns rätt tillfredsställande att läsa om hur Sonny tar rollen som hämnande ängel och jag tycker inte alls synd om dem han hämnas på. Det finns en del plottwists som håller intresset uppe och slutet är både oväntat och trevligt. En helt OK Nesbö-bok som jag definitivt rekommenderar men Harry Hole är bättre! Det kan ju bero på att man haft så många trevliga lässtunder med böckerna om honom att han känns välbekant och som en vän nästan. Den engelska inläsaren Gildart Jackson är OK men inte jättebra tycker jag.

En bra och underhållande Nesbö. Rekommenderas.

Köp den här, här eller här!

Läst: Erövraren av Dan Buthler och Dag Öhrlund

Erövraren

Erövraren av Dan Buthler och Dag Öhrlund (2014) – ♥♥♥
Lind & Co (recex)

Psykopaten och seriemördaren Christopher Silfverbielke har med skrämmande medel lyckats bli frigiven från den slutna psykiatriska vård han dömts till.
Nu är han tillbaka med nya djävulska planer i sinnet. I tv-rutan ler han mot det svenska folket och säger: Tack och förlåt!
En ny mardröm kan börja.

Jag har läst de tidigare böckerna om psykopaten Silfverbielke med stor behållning men den här boken känns som en transportsträcka inför iscensättandet av den diaboliska plan Silfverbielke har planerat, troligtvis i nästa bok. Böckerna har för länge sedan slutat vara realistiska men det gör inte så mycket eftersom de är underhållande. Dock är jag lite ledsen över att polisteamet Colt och Vadh krossats i och med allt hemskt som hänt dem. Jag tyckte att de böcker som inte innehöll Silfverbielke utan var mer renodlade deckare med Colt i fokus var mycket bra och det verkar ju inte som om det kommer fler sådana. Så – det här var en rolig bok om superskurken Silfverbielke men inte den bästa i serien tycker jag.  Är man ett fan blir man knappast besviken.

En trea i betyg.

Köp den här, här eller här!

Läst: Skuggorna av Katarina Wennstam

Skuggorna

Skuggorna av Katarina Wennstam (2014) – ♥♥♥♥
Albert Bonniers Förlag (recex)

Slår man upp ordet ”talionsprincipen” får man veta att det är en juridisk grundsats enligt vilken brottslingen tillfogas lika stor skada som den han åstadkommit. Populärt uttryckt i Andra mosebok: ”liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, bränt för bränt, sår för sår, skråma för skråma”. Man kanske kan säga att den fortfarande tillämpas som idé: ju grövre brott, desto längre straff.
Men för ”skuggorna” är fängelse eller böter inte nog.
För dem gäller bränt för bränt, sår för sår.
Bokstavligen.
I Katarina Wennstams nya roman får vi möta en annorlunda sorts brottslingar. De ser sig mer som rättsinstans. Om en man blivit dömd för ett brott, suttit av sitt straff och kommit ut igen, är det inte säkert att skuggorna tycker att han sonat sin skuld till samhället. För om det är en man som misshandlat eller förgripit sig på en kvinna så står de där och väntar på honom, på att få slå till och tillfoga sår för sår, brännmärke för brännmärke, syra för syra. De är starka, snabba och osynliga, och lika snabbt som de dyker upp ur skuggorna försvinner de igen. Det blir Charlotta Lugns uppgift att spåra och gripa dem. Och försvarsadvokat Shirin Sundin ställs inför ett både moraliskt och juridiskt dilemma: vem är offer och vem är förövare i de här fallen?

Wennstams böcker tar gärna upp mäns våld mot kvinnor och hur maktlöst och tandlöst samhället hanterar detta. Tanken på ett slags medborgargarde som utsätter misshandlande män för precis sin egen medicin är tilltalande…och känns mer rättvist än de alldeles för korta straff som de dömdes till av rättsväsendet. Men om man tar till våld, även för ett ”gott” syfte, kan man förlora något av sin mänsklighet då? Jag gillar att Wennstams hämnare har ett samvete och att de plågas av vad de gjort, även om de ser det som nödvändigt. Man får skymta delar av deras förflutna, hur de formats av egna upplevelser av mäns våld mot kvinnor och sympatin ligger definitivt inte hos Skuggornas offer. Prosan är välskriven och karaktärerna väl beskrivna, och man har lärt känna dem rätt väl vid det här laget. Och man får inte bara en finfin krimbok, utan en ordentlig portion samhällskritik också.

En fyra i betyg!

Köp den här, här eller här!