Läst: Skuggorna av Katarina Wennstam

Skuggorna

Skuggorna av Katarina Wennstam (2014) – ♥♥♥♥
Albert Bonniers Förlag (recex)

Slår man upp ordet ”talionsprincipen” får man veta att det är en juridisk grundsats enligt vilken brottslingen tillfogas lika stor skada som den han åstadkommit. Populärt uttryckt i Andra mosebok: ”liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, bränt för bränt, sår för sår, skråma för skråma”. Man kanske kan säga att den fortfarande tillämpas som idé: ju grövre brott, desto längre straff.
Men för ”skuggorna” är fängelse eller böter inte nog.
För dem gäller bränt för bränt, sår för sår.
Bokstavligen.
I Katarina Wennstams nya roman får vi möta en annorlunda sorts brottslingar. De ser sig mer som rättsinstans. Om en man blivit dömd för ett brott, suttit av sitt straff och kommit ut igen, är det inte säkert att skuggorna tycker att han sonat sin skuld till samhället. För om det är en man som misshandlat eller förgripit sig på en kvinna så står de där och väntar på honom, på att få slå till och tillfoga sår för sår, brännmärke för brännmärke, syra för syra. De är starka, snabba och osynliga, och lika snabbt som de dyker upp ur skuggorna försvinner de igen. Det blir Charlotta Lugns uppgift att spåra och gripa dem. Och försvarsadvokat Shirin Sundin ställs inför ett både moraliskt och juridiskt dilemma: vem är offer och vem är förövare i de här fallen?

Wennstams böcker tar gärna upp mäns våld mot kvinnor och hur maktlöst och tandlöst samhället hanterar detta. Tanken på ett slags medborgargarde som utsätter misshandlande män för precis sin egen medicin är tilltalande…och känns mer rättvist än de alldeles för korta straff som de dömdes till av rättsväsendet. Men om man tar till våld, även för ett ”gott” syfte, kan man förlora något av sin mänsklighet då? Jag gillar att Wennstams hämnare har ett samvete och att de plågas av vad de gjort, även om de ser det som nödvändigt. Man får skymta delar av deras förflutna, hur de formats av egna upplevelser av mäns våld mot kvinnor och sympatin ligger definitivt inte hos Skuggornas offer. Prosan är välskriven och karaktärerna väl beskrivna, och man har lärt känna dem rätt väl vid det här laget. Och man får inte bara en finfin krimbok, utan en ordentlig portion samhällskritik också.

En fyra i betyg!

Köp den här, här eller här!

 

Annonser

1 kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s